Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Regionala skillnader för ifrågasatt a-kassa

Om man får sin a-kassa ifrågasatt kan bero på i vilket län man bor. Detta enligt en rapport från Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF.
Publicerad
Arbetsförmedlingen i Norrbottens län gjorde flest ifrågasättanden kring rätten till arbetslöshetsersättning, över 20 underrättelser till a-kassan per 1 000 ersättningstagare under sista kvartalet 2006. Det kan jämföras med Västernorrland som hade knappt fyra underrättelser under samma period.
Att man får sin a-kassa ifrågasatt kan till exempel bero på att man tackar nej till ett lämpligt arbete eller inte söker jobb tillräckligt aktivt.
- Det kan vara så att en del arbetsförmedlingar hanterar uppdraget på ett mer noggrant och stringent sätt, säger Bo Lundgren, på IAF.
Kan inte skillnaderna bero på att vissa län är bättre på att informera kring reglerna för a-kassa?
- Det är en diskussion som går att föra. Vi kommer under året att titta närmare på arbetsförmedlingar som har ett lågt antal ifrågasättanden och det ska bli intressant att se om de skiljer sig i något avseende från dem som har fler.
Enligt Bo Lundgren beror de stora skillnaderna främst på att en del län har gjort fler underrättelser än tidigare. Totalt har antalet ifrågasättanden ökat med 18 procent jämfört med samma period 2005.
Bo Lundgren tror att den offentliga debatten kring kontroll över olika försäkringssystem har gjort att arbetsförmedlingarna är mer noga med att göra uppföljningar. En annan orsak kan vara att det finns fler arbetstillfällen och därmed är lättare för handläggare att anvisa jobb.
Gunnar Fors, länsarbetsdirektör i Västernorrland, har svårt att säga varför man har så få underrättelser.
- Kontrollfunktionen är högt prioriterad hos oss, antalet underrättelser är inte ett mått på hur väl man lyckas i sitt arbete, men vi borde ha fler och det är något som vi tittar på nu.

ANNE-LI LEHNBERG

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.