Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Minimal chans få hjälp av DO

I fjol avslutades Diskrimineringsombudsmannen, DO, 1 829 ärenden. Av dem valde myndigheten bara att driva 32 stycken, det vill säga mindre än 2 procent.
Niklas Hallstedt Publicerad

I 27 fall gjorde man en förlikning, medan 5 fall avgjordes i domstol. Resten av ärendena, nästan 1 800, beslutade DO att inte gå vidare med, visar DO:s årsredovisning.

Den främsta anledningen är att den påstådda diskrimineringen är svår att bevisa eller att sambandet med den angivna diskrimineringsgrunden är alltför svagt. Andra vanliga orsaker till att DO inte driver fallen vidare är att ärenden inte anses omfattas av lagens skydd, att de återkallas och att de är preskriberade. Ytterligare en orsak är att det i första hand är facket som ska företräda sina medlemmar. 135 av fallen som avslutades 2012 överlämnas därför åt facket.

Men den näst största anledningen, det gäller cirka en fjärdedel av fallen, till att DO inte driver ärenden är det som kallas "Annan orsak". En stor del av dessa är ärenden som avslutats direkt beroende på att de inte uppfyller de kriterier som DO har för att utreda ärenden. Kriterierna är bland annat att det ska röra sig om en allvarlig händelse, ett stort samhällsproblem eller att ärendet innehåller intressanta rättsfrågor.

I årsredovisningen slås fast att DO prioriterar ärenden som kan få stort genomslag och påverka samhällsutvecklingen.

Annika Höög, jurist på DO:s arbetslivsenhet, bekräftar detta.

- Vi vill ju ta de ärenden och utreda som är viktiga och har större betydelse än det enskilda fallet, säger Annika Höög.

Hur bär man sig åt om man upplever sig som diskriminerad och DO inte driver det?

- Som enskild person har man alltid möjlighet att själv driva sitt mål som tvistemål i domstol, då får man göra det på egen hand och anlita advokat.

På DO:s arbetslivsenhet avslutade man 561 anmälningar i fjol. 135 fall lämnades över till fackförbund, i 3 fall förlikades man.

Men det innebär inte att man ska sluta anmäla till DO, anser Annika Höög.

- Anmälningar är viktig kunskap för oss, vi kan starta granskningar, analysera och upptäcka problem och diskriminerande strukturer inom olika områden, och jobba på andra sätt.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.