En passiv ståndpunkt i frågan ger en vrångbild av att Sif består av välbetalda tjänstemän, menar han.
- Vi har stora grupper av kvinnor som har väl så låga löner som de inom vård och omsorg. Vi måste göra det kristallklart hur det ser ut. Det här är inte en kvinnofråga, det är en Siffråga att visa vad vi vill med ett jämställt arbetsliv, säger Lars-Bonny Ramstedt.
Trots att jämställdhetslagen skärpts och trots att de två senaste avtalsrörelserna gett skrivningar om att osakliga löneskillnader ska elimineras ökar löneskillnaderna mellan kvinnor och män. De osakliga löneskillnaderna är närmare 1 800 kronor i månaden mellan kvinnor och män med likvärdiga jobb.
- Männen måste avstå löneökningar ett antal år. Om det finns ett visst löneutrymme att fördela, då är det enda sättet att komma till rätta med problemet att den gynnade gruppen avstår, säger förbundsstyrelseledamoten Barbro Henning.
Processavtalen har försvårat för kvinnorna att komma i kapp männen, menar hon.
- Kvinnor värderas lägre, de har en annan typ av tjänster. I de fall kvinnor och män har likvärdiga tjänster måste kvinnor prestera mer för att få samma lön, säger Barbro Henning, vars erfarenhet från EKA Chemicals är att kvinnorna får lägre påslag än männen.
Sifs statistik visar att då det funnits kvinnopotter har också löneskillnaderna minskat.
- Det är horribelt att skillnaden är nästan tio procent. Temporära kvinnopotter kan lyfta kvinnolönerna, säger förbundsstyrelseledamoten Kristina J:son Karlsson.
Men frågan är komplex.
- Om männen ska betala kvinnornas löneökningar blir kvinnorna syndabockar. I stället kan pengar tas från vd:arnas fantasilöner, fallskärmar och belöningsprogram, menar hon.
Sifs förste vice ordförande Lilian Ringsand menar att förbundsstyrelsen i sin diskussion inför rådslaget var tydlig med att det är nödvändigt att komma till rätta med de osakliga löneskillnaderna.
CHRISTINA SWAHN