Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Många unga överkvalificerade

Inte nog med att det är svårt att få ett jobb för dem som är unga. När de väl får ett jobb tvingas de ofta nöja sig med ett alltför enkelt. Enligt en rapport från Svenskt Näringsliv anser sig 120 000 unga i åldern 16-24 ha arbeten som ligger under deras kompetens.
Publicerad
Genom att låta ställa ett antal frågor om synen på det egna arbetet har Svenskt Näringsliv försökt ringa in hur många unga som har vad man kallar vänta-på-jobb, det vill säga jobb i väntan på arbeten som stämmer bättre överens med de egna kvalifikationerna.
Det visade sig att över en fjärdedel av alla under 35 anser sig ha arbeten med för låg kvalifikationsnivå. Av dem under 25 anser fler än varannan att jobbet är tillfälligt i väntan på något bättre. Detsamma gäller var fjärde av dem i åldern 25-34 år.
Trots det är åtta av tio av dem som har arbete med för låg kvalifikationsnivå mycket eller ganska nöjda med sina jobb.
Sammanlagt skulle det handla om runt 320 000 anställda i åldern 16-34 år som har vänta-på-jobb.
Att man får ett jobb, vilket som helst, är i och för sig positivt, men som helhet innebär det ändå ett problem anser Stefan Fölster, Svenskt Näringslivs chefekonom.
- Arbetar man med något annat hänger man inte med i det man utbildats till. Och om det är många som har vänta-på-jobb kommer en del att fastna i dem. Då kan man gissa att en del blir besvikna så småningom.
Anna Ekström, Saco:s ordförande, som var med när rapporten presenterades, vittnade om att det finns många akademiker som tar jobb i vilket de inte kan dra fördel av sina studier.
- Väldigt mycket utbildning kommer inte till nytta. Det är ett stort problem för samhället och individen.
Hennes recept för att lösa problemet består av högre kvalitet på utbildningarna, bättre samarbete mellan utbildning och näringsliv och bättre information till de blivande studenterna. Stefan Fölster pekade i sin tur på att det måste skapas fler jobb och att rörligheten på arbetsmarknaden måste öka.

NIKLAS HALLSTEDT

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.