Trots tjusiga lagar om yttrandefrihet, tryckfrihet, offentlighet och öppenhet är det inte alls särskilt listigt att blåsa i visselpipan. Det visade Lennart Lundquist med all tydlighet när han gav några synpunkter om whistleblowing på Transparency International i Sveriges seminarium i samband med utdelningen av årets visselpipa. Arbetsgivarna har allehanda metoder att jävlas med en visslare - alltså någon som öppet gått ut och påpekat missförhållanden i en organisation.
- För att begränsa yttrandefriheten finns av makten påhittade etikettsregler, som till exempel att man inte får prata om redan fattade beslut, att man inte får kritisera kollegor och chefer inför andra och att kritik kan äventyra den psykosociala arbetsmiljön. Det sista är mycket vanligt nu, sade Lennart Lundqvist, som menar att öppenhet är själva grundbulten i demokratin och fungerar inte öppenheten, fungerar inget annat.
Och skulle inte de påhittade etikettsreglerna stoppa en eventuell visslare så finns det ytterligare sätt att begränsa yttrandefriheten genom organisatorisk manipulering.
- Med individuell lönesättning kan en arbetsgivare jävlas med en whistleblower i decennier, sade Lennart Lundquist.
Andra exempel på organisatorisk manipulering är låg anställningstrygghet, att köpa ut kritiska personer, bolagisering och privatisering samt att personer svartlistas för evig tid. Visslarprocessen slutar alltid med att den onde makthavaren straffar den gode medborgaren och att den onde makthavaren fortsätter oförtrutet och kan få en framgångsrik karriär, menar Lennart Lundqvist.
- För att spåra korruption krävs ökad öppenhet och jag är övertygad om att korruption förekommer överallt, inte bara i Göteborg. Men det gäller bara att få tag i whistleblowers.