Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Många kan lite om tjänstepension

18 procent av de privatanställda tjänstemännen vet hur mycket pengar som avsätts till deras tjänstepension. Det är ungefär dubbelt så många som bland stats- och kommunanställda, visar en undersökning som callcenterföretaget Silentium står bakom.
Publicerad
Arbetsgivare med kollektivavtal är skyldiga att betala in en slant varje månad till de anställdas tjänstepension. I privattjänstemännens fall ITP-systemet, en kollektivavtalad tjänstepension där slutlönen avgör hur stor pensionen blir. ITP förvaltas av pensionsbolaget Alecta. En del av ITP:n är dock avgiftsbestämd, den så kallade ITPK:n. Den motsvarar två procent av inkomsten och kan placeras av den anställde själv.
- Det är nästan en skyldighet att göra ett val. Kapitalavkastningen för den som inte gör det är skamligt dålig. Man förlorar på att inte göra ett val, och man förlorar rejält, säger Per-Olof Westerlund, pensionsexpert på PTK.
I Silentiums undersökning säger 27 procent av drygt 1000 tillfrågade att de aldrig gjort ett aktivt val. Per-Olof Westerlund bedömer dock att det för privatanställda tjänstemän är något lägre, runt 12 procent. En anledning till att det kan skilja sig så kraftigt åt är att andra tjänstepensionssystem har bättre villkor för den som inte gör ett aktivt val.
De runt 70 000 privattjänstemän som inte valt placering av sin ITPK får en grundränta på kapitalet.
- Om man jämför en person som fyllde 28 år 1990, när ITPK kom till, som gjorde ett val med en som inte gjorde det så handlar det om många tusenlappar varje månad i pension.
Antalet som inte gjorde något aktivt val var ett tag nere på runt 40 000 personer, som ett resultat av att PTK och livbolagen aktivt sökte upp dessa personer. PTK vill nu ha bättre villkor för dem som inte väljer placering av sin ITPK.
- Det här är en klar frustration från PTK:s sida. Men vi har en motpart också, säger Per-Olof Westerlund.

LINDA SVENSSON

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.