Robin Spåre arbetar med kundservice på Transcom i Karlskoga. Han är 22 år och tjänar 12 600 kronor i månaden. Efter skatt får han ut 8 403 kronor.
-Att lönen är så låg beror nog mycket på att det inte finns några direkta krav på att man har någon utbildning, säger han.
Tidigare levde han i ett samboförhållande. Hans sambo tjänade lite mer än han. De hade en hyra på 4 200 kronor i månaden. Deras inkomst var i knappaste laget för den hyran.
-Det var oftast väldigt kärvt i slutet av månaden, säger Robin.
När förhållandet tog slut tvingades han flytta hem till sina föräldrar.
-Jag skulle inte ha råd att betala mer än 2 000 kronor i månaden i hyra och sådana lägenheter är det inte lätt att få tag på, säger han.
Lägstlönen är en kvarleva från den tid då SAF och PTK slöt centrala avtal, och den skulle vara ett skydd mot alltför låga löner. I takt med att lönesättningen flyttats ut i företagen och blivit individuell har de flesta fått löner som ligger högre.
-Egentligen tycker vi inom HTF att man kunde ta bort lägstlönen i alla avtal utom just inom callcenterbranschen, säger Ulla Lennertun, ombudsman på HTF. Inom andra områden används de ytterst sällan, det kan vara en 24-åring som helt saknar erfarenhet som får detta som ingångslön.
När Robin bor hemma slipper han att betala något för hyra och mat. Vad gör han då av sina pengar?
-Jag lägger nog runt 1 000 kr på film och musik, och så går det ju lite pengar till schampo och sånt. Sen är jag intresserad av kläder och lägger nog 2 000 kr i månaden på det. Ett pubbesök i veckan gör en utgift på några hundra, ibland något mer, och så betalar jag kring 600 kronor i månaden för Internet och Canal +, jag vill gärna se de allsvenska fotbollsmatcherna.
Lunchen äter han ofta hemma.
-Det är skönt att komma ifrån jobbet, säger han, och så får jag låna mammas bil - hon gillar att cykla.
Nu har han bott hemma en månad, det måste ha blivit mycket pengar över?
-Nej, det ser lika illa ut som vanligt, säger han lite skamset, men jag ska skärpa mig och börja spara.
Callcenterbranschen är lite speciell. I sin jakt efter kunder bjuder företagen under varandra och i slutänden är det de anställda som drabbas. Ofta får de hålla till godo med lägsta avtalade lön. Företagen är i allmänhet etablerade på orter med hög arbetslöshet, något som bidrar till att de kan hålla en låg löneprofil. De kan välja och vraka bland sökande.
-Arbetsgivarna vill gärna ta bort skrivningarna om lägstlöner, säger Ulla Lennertun, men medlemmarna vill inte detta då de är övertygade om att lönerna då skulle bli ändå lägre. Sen är de viktiga för dem som jobbar på sommarferierna. Utan lägstlöner skulle feriejobbarna säkert få ändå lägre löner än de har i dag.
Robin spelar fotboll, i division fem, men det kostar inte så mycket.
-Skorna hänger med länge och några nya träningskläder är knappast aktuella, de hänger med. Klubben är fattig och vi får inga materialbidrag
En ryggskada nyligen blev ett svårt avbräck i ekonomin, naprapatbehandlingen kostade 400 kronor varje gång.
Han har en dröm om att åka till USA och hälsa på sin kusin. Men till det fordras rätt mycket pengar.
-Jag måste spara minst 2 000 kronor i månaden och det ska jag göra, säger han.
Finns det då någon framtid i ett så lågbetalt jobb?
-Knappast, det går ju inte att leva ett eget liv på en sådan låg lön. Jag är fortfarande lite tveksam när det gäller framtida yrkesval. Att bli kock har funnits i tankarna, jag gillar att laga mat. Instruktör på föräldrarnas gym har varit uppe för diskussion, men där är jag tveksam -tycker det är jobbigt att prata inför folk, säger han.
Fotbollsproffs då?
-Är man tjugotvå år och spelar i division fem är det nog kört, säger han.