Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Litet intresse för subventionerade städtjänster

De allra flesta svenskar har inget emot att sköta städningen själva. Betydligt fler vill ha hjälp med vvs-arbeten och elinstallationer, visar en undersökning.<br />
Publicerad
Får svenskarna välja, väljer de hellre en billig festkock än billig städhjälp. Så kan man tolka resultatet av undersökningen som gjorts av Svenskt Näringsliv i samarbete med Handelns utredningsinstitut. I undersökningen, där drygt tusen personer deltog, ställdes bland annat frågan vilken eller vilka tjänster som man skulle önska blev billigare att köpa i framtiden. Runt 45 procent svarade IT-service, därefter följde kock till middagen/ festen och professionell heminredningshjälp. Att traditionella hushållssysslor som städning, tvätt och fönsterputsning borde bli billigare önskade majoriteten av de 20 procent som valde svarsalternativet "annat".
Ofta framhålls tidsbrist som en anledning till att fler skulle vara beredda att anlita tjänstefolk. Den föreställningen tar undersökningen effektivt död på. Bara tio procent betonar tidsvinsten som en klar fördel.
I undersökningen har man också räknat på några olika tjänsters priskänslighet. Det visade sig att priskänsligheten för veckostädning är hög. Om priset för städningen minskade med tio procent skulle efterfrågan öka med 60 procent, enligt beräkningen. För skräddar- och målartjänster skulle en prissänkning med tio procent ge en trettioprocentig efterfrågehöjning, och för biltvätt skulle en motsvarande prissänkning öka efterfrågan med 18 procent.
Men, vilket påpekas i rapporten, dessa siffror gäller endast om det inte finns någon svart marknad. Och svart marknad finns det i Sverige: svarta hushållstjänster, hantverkartjänster och bilreparationer lär omsätta minst 10 miljarder per år.
Trots att rapporten pekar på ett lågt intresse för pigtjänster är författarnas slutsats att "det finns en stor potential till en växande marknad för personliga och hushållsnära tjänster".

NIKLAS HALLSTEDT

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.