I höstas kom en handbok för tankspridda, som förutom att den försöker skapa sympati och öka toleransen för fenomenet, också ger en del matnyttiga tips på hur man ska överleva som förvirrad.
Tankspriddhet - är det en charmig egenhet som vittnar om kreativitet eller ett irriterande gissel? Jag vill gärna tro det förstnämnda efter att ha läst Handbok för tankspridda och insett att jag mycket väl platsar som medlem i Tankspriddas riksförbund, TRF. Det finns en del positivt med tankspriddhet.
-Som tankspridd måste man vara mer spontan och på, eftersom man ofta hamnar i oväntade situationer och träffar folk man annars inte skulle ha mött, säger Johan Rapp, grundare av TRF och författare till Handbok för tankspridda.

Tankspridda ärligare
-Dessutom tror jag att tankspridda är ärligare. De kan helt enkelt inte hålla reda på lögnen.
Men faktum är att tankspriddhet kan vara oerhört enerverande för omgivningen, för att inte tala om kostsamt. Borttappade nycklar, glömda räkningar, försvunna värdehandlingar, utredningar eller artiklar som måste göras om för att de på något mystiskt vis gått upp i rök... Listan kan göras lång över försyndelser som begåtts med tankspriddhetens förtecken.
Att det finns ett förbund för tankspridda kan te sig som ren självbevarelsedrift. Men Johan Rapp, nöjer sig inte med att konstatera, förklara och försvara egenskapen, utan kommer också med praktiska tips på hur man kan fungera i det kaos en disträ person kreerar.
En del tips känns överflödiga - vad är det för vits att ha en kalender, t ex? Ytterligare en sak att tappa bort/glömma titta i.
Andra är mer användbara. Som att kräva egen kod på kortföretag och banker.
Bästa tipset saknas dock - en personlig assistent som håller rätt på alla ens pinaler, möten och andra viktiga saker åt en. En yrkesgrupp på utdöende, förmodligen hänger det ihop med den galopperande förvirringssmittan i samhället.

Har en egen Johanlåda
Johan Rapps eget bästa tips har han från början fått från en annan tankspridd:
-Jag har lärt mig att lägga plånbok och nycklar i en specifik Johanlåda - en löjligt enkel sak som jag vunnit mycket tid och sparat åtskilliga stresshormoner på.
För oss alla som gått och ängslats över smygande Alzheimer och demensframkallande aluminiumkastruller, är kapitlet om Tankspriddhet och dess grannar en befrielse. Detta trots att alla bokens vittnesmål framstår som rena bagateller jämfört med de blundrar jag själv och folk i min närmaste omgivning gjort sig skyldiga till. Om jag inte vore så glömsk skulle jag kunna ge några hårresande exempel. Men att glömma barn på dagis, plasttossor på fötterna, väskor på biltak, mat på spisen, och nycklar precis överallt, ter sig som vardagspetitesser i jämförelse.

Dyrköpt kamerablunder
Johan Rapp kan inte heller dra sig till minnes någon blodig blunder. Men en dyrköpt sådan var när han nyligen glömde kameran på hotellrummet i Italien. Han kom visserligen ihåg den 40 minuter senare, men då var den förlorad för all framtid.
Den gången drabbade tankspriddheten ingen annan än honom själv. Toleransgränsen går när man genom sin tankspriddhet skadar andra, anser han.
-Sedan är toleransgränsen olika beroende på vad man sysslar med. Vissa jobb ska man kanske undvika om man är tankspridd. Arbetar man som vakt och glömmer att titta till hälften av rummen är det inte så lyckat. Men jobbar du till exempel som konstnär är det ingen som reagerar.