Västgötaklimax - det är vad man kallar högt uppskruvade förväntningar som kommer på skam.
Tingsrätten sköt i sista stund upp ärendet. Så i stället för vittnesbåset blir det lunch med en av de sju kvinnorna, en medlem i den fackklubb där Stefan Hämäläinen är ordförande.
De båda har samma arbetsgivare, är lika gamla och har samma arbetsuppgifter. Han är den man som tjänar minst i sin yrkesgrupp - ändå tjänar han drygt 2 300 kronor mer i lön än henne. Men arbetsgivaren hävdar hårdnackat att det inte rör sig om lönediskriminering. De menar att jobben inte kan betraktats som lika eller likvärdiga.
För drygt tio år sedan slogs fyra tidningar ihop och blev Västgöta-Tidningar. År 2000 bildades en gemensam fackklubb och då blev det påtagligt att löneläget var olika mellan tidningarna. Men mest påtagligt blev det att kvinnorna tjänade betydligt mindre än sina manliga kollegor.
- Vi påtalade det för arbetsgivaren flera gånger, men fick aldrig extra pengar, berättar Stefan Hämäläinen.
Under åren som gått har skillnaderna snarare ökat.
- På sätt och vis är jag lite förvånad att de inte lagt mer på tjejerna när det varit lönerevision. Fast man är jävligt tudelad när man sitter som förhandlare för klubben i en lönepottsdiskussion. Tjejernas lön är fel, den ska inte vi betala med pengar från potten.
Klubben presenterade flera förslag på hur arbetsgivaren skulle kunna komma till rätta med löneskillnaderna. Den mjuka linjen gav inget resultat. Till sist återstod bara att stämma arbetsgivaren. En stämning som HTF har hoppats mycket på. Få fall av lönediskriminering på grund av kön har prövats rättsligt tidigare och sällan har en lönetvist varit så klockren, enligt facket.
- Jag tror vi har goda förutsättningar att vinna det här, säger Henric Ask, från LO-TCO Rättsskydd, ombud för HTF och de sju kvinnorna.
Men vägen till rättegången har av olika anledningar varit lång och svår för de inblandade. Ingen av de sju kvinnorna vill ställa upp i tidningen. De har blivit stukade av sin arbetsgivares försök att försvara löneskillnaderna.
- Tjejerna har nedvärderats som bara den, säger Stefan Hämäläinen. Tänker man på allt som står i arbetsgivarens inlaga blir man mörkrädd. Hur kan någon tro att bästa förutsättningen för säljare att vara effektiva i sitt jobb är att trycka till dem? Det är en ekvation jag inte får att gå ihop.
- Min bedömning är att tjejerna gör samma arbete som männen, de har samma titel och exakt lika arbetsuppgifter. Vi har vittnen som lovordar tjejerna och höjer dem till skyarna, säger Henric Ask.
Det var ett tufft beslut för tjejerna att dra in sina kunder som tredje part, men vittnena smular sönder arbetsgivarens argument att tjejerna skulle vara sämre på sina jobb.
Vittnena är orsaken till att rättegången sköts upp trots att fallet redan dragit ut orimligt på tiden. Motparten behöver få tid att hitta ny motbevisning. Fast det kanske arbetsgivaren inte klarar? Strax efter beskedet om den uppskjutna rättegången fick kvinnorna och deras ombud ett förlikningsbud. Ett skambud visserligen, men ändå en första antydan till öppning från arbetsgivarens sida.
- Det har knappast funnits vilja att prata tidigare, säger Henric Ask.
- Det har varit stenhårt kalla handen tidigare. Det är först nu när vi står på trappan till domstolen som de kommer med ett bud, säger Stefan Hämäläinen.
- En förlikning skulle vara bäst för alla parter, för det finns ju en vardag också efter en eventuell rättegång. Men det borde rimligtvis vara en förlikning som kommer åt löneskillnaden och inte bara en liten summa som plåster på såren.
Nu ska kvinnorna fundera över om de kan acceptera budet - gör de det förändras ju inte lönen, de kommer framgent tjäna mindre än sina manliga kollegor. Snacka om Västgötaklimax.