Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Kvinnorna tog strid mot orättvisa löner

Sju annonsförsäljare har i åratal tjänat flera tusenlappar mindre i månaden än sina fem kollegor. Arbetsgivaren Västgöta-Tidningar hävdar att de sju "inte uppnår samma nivå" som kollegorna. HTF anser att tidningsföretaget lönediskriminerar dem för att de är kvinnor.<br />
Publicerad
Förväntningarna inför den här regniga oktobermåndagen har varit höga för HTF och flera av dess medlemmar på Västgöta-Tidningar. Den här oktobermåndagen skulle Stefan Hämäläinen, annonssäljare på Falköpings tidning som ingår i Västgöta-Tidningar, suttit som vittne i tingsrätten i Lidköping. Efter år av väntan, ändlösa turer och lokala och centrala förhandlingar som lett till intet, skulle domstolen pröva om Västgöta-Tidningar diskriminerat Stefan Hämäläinens arbetskamrater eller inte. Ett mål HTF skulle ha alla möjligheter att vinna.
Västgötaklimax - det är vad man kallar högt uppskruvade förväntningar som kommer på skam.
Tingsrätten sköt i sista stund upp ärendet. Så i stället för vittnesbåset blir det lunch med en av de sju kvinnorna, en medlem i den fackklubb där Stefan Hämäläinen är ordförande.
De båda har samma arbetsgivare, är lika gamla och har samma arbetsuppgifter. Han är den man som tjänar minst i sin yrkesgrupp - ändå tjänar han drygt 2 300 kronor mer i lön än henne. Men arbetsgivaren hävdar hårdnackat att det inte rör sig om lönediskriminering. De menar att jobben inte kan betraktats som lika eller likvärdiga.
För drygt tio år sedan slogs fyra tidningar ihop och blev Västgöta-Tidningar. År 2000 bildades en gemensam fackklubb och då blev det påtagligt att löneläget var olika mellan tidningarna. Men mest påtagligt blev det att kvinnorna tjänade betydligt mindre än sina manliga kollegor.
- Vi påtalade det för arbetsgivaren flera gånger, men fick aldrig extra pengar, berättar Stefan Hämäläinen.
Under åren som gått har skillnaderna snarare ökat.
- På sätt och vis är jag lite förvånad att de inte lagt mer på tjejerna när det varit lönerevision. Fast man är jävligt tudelad när man sitter som förhandlare för klubben i en lönepottsdiskussion. Tjejernas lön är fel, den ska inte vi betala med pengar från potten.
Klubben presenterade flera förslag på hur arbetsgivaren skulle kunna komma till rätta med löneskillnaderna. Den mjuka linjen gav inget resultat. Till sist återstod bara att stämma arbetsgivaren. En stämning som HTF har hoppats mycket på. Få fall av lönediskriminering på grund av kön har prövats rättsligt tidigare och sällan har en lönetvist varit så klockren, enligt facket.
- Jag tror vi har goda förutsättningar att vinna det här, säger Henric Ask, från LO-TCO Rättsskydd, ombud för HTF och de sju kvinnorna.
Men vägen till rättegången har av olika anledningar varit lång och svår för de inblandade. Ingen av de sju kvinnorna vill ställa upp i tidningen. De har blivit stukade av sin arbetsgivares försök att försvara löneskillnaderna.
- Tjejerna har nedvärderats som bara den, säger Stefan Hämäläinen. Tänker man på allt som står i arbetsgivarens inlaga blir man mörkrädd. Hur kan någon tro att bästa förutsättningen för säljare att vara effektiva i sitt jobb är att trycka till dem? Det är en ekvation jag inte får att gå ihop.
- Min bedömning är att tjejerna gör samma arbete som männen, de har samma titel och exakt lika arbetsuppgifter. Vi har vittnen som lovordar tjejerna och höjer dem till skyarna, säger Henric Ask.
Det var ett tufft beslut för tjejerna att dra in sina kunder som tredje part, men vittnena smular sönder arbetsgivarens argument att tjejerna skulle vara sämre på sina jobb.
Vittnena är orsaken till att rättegången sköts upp trots att fallet redan dragit ut orimligt på tiden. Motparten behöver få tid att hitta ny motbevisning. Fast det kanske arbetsgivaren inte klarar? Strax efter beskedet om den uppskjutna rättegången fick kvinnorna och deras ombud ett förlikningsbud. Ett skambud visserligen, men ändå en första antydan till öppning från arbetsgivarens sida.
- Det har knappast funnits vilja att prata tidigare, säger Henric Ask.
- Det har varit stenhårt kalla handen tidigare. Det är först nu när vi står på trappan till domstolen som de kommer med ett bud, säger Stefan Hämäläinen.
- En förlikning skulle vara bäst för alla parter, för det finns ju en vardag också efter en eventuell rättegång. Men det borde rimligtvis vara en förlikning som kommer åt löneskillnaden och inte bara en liten summa som plåster på såren.
Nu ska kvinnorna fundera över om de kan acceptera budet - gör de det förändras ju inte lönen, de kommer framgent tjäna mindre än sina manliga kollegor. Snacka om Västgötaklimax.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.