Kvinnliga chefer liknar manliga

Kvinnliga chefer är inte annorlunda än manliga. Men enligt ny forskning finns det många omedvetna och outtalade ideal som försvårar för kvinnor att nå chefspositioner. Samtidigt visar en annan studie att det krävs traditionellt manliga egenskaper hos den kvinna som vill bli chef.

Ekonomen Ulla Eriksson vid Handelshögskolan i Göteborg har följt tio karriärinriktade personer som deltagit i ett traineeprogram på ett privat företag. Målet har varit att de skulle komma in i företagets ledningsgrupper.
Trots att företaget ansträngt sig för att få fram kvinnliga chefer på högre ledningspositioner har det inte lyckats. Kvinnor stannar som lägre chefer. 45 procent av alla som tagits in i traineeprogrammet under en tioårsperiod har varit kvinnor, men ingen av dem har nått företagets ledningsgrupp under denna tid.
- Jag kan inte se någon skillnad på hur män och kvinnor är i karriären, men däremot finns outtalade ideal både från dem själva och från företaget. Till exempel kan man utläsa mellan raderna att det för kvinnorna är ett avbräck i karriären att skaffa familj, medan det för män inte ses som ett problem. För män är familjen enbart en källa till harmoni och balans. Men samtidigt ses det som naturligt för både kvinnor och män att skaffa familj. En kvinna som inte vill ha barn betraktas inte som normal, säger Ulla Eriksson.
Hon har följt fem män och fem kvinnor genom traineeprogrammet och konstaterar att de i början under programmet präglas av jämlikhet och kamratskap.
- Kvinnorna lever i en föreställning om jämställdhet, men upptäcker senare att det är svårt att kombinera karriär och familj.
Även psykolog Sophia Marongiu slår i sin avhandling från Arbetslivsinstitutet fast att framgångsrika chefer liknar varandra, oavsett biologiskt kön. Det är en myt att kvinnor skulle föra in en annorlunda stil i etablerade strukturer, menar hon. Få kvinnliga chefer har det Sophia Marongiu kallar kvinnlig personlighetsprofil, till exempel genom att vara mer relationsorienterade och personalvårdande än män. Åtminstone gäller det Arbetsmarknadsverket, som hon undersökt.

CARITA ANDERSSON © siftidningen 2000