När SIF fick igenom sitt krav på lokalt inflytande över arbetstiden kunde man acceptera slutbudet inom verkstadsindustrin. Men styrelsen var inte enig. Tre personer reserverade sig mot beslutet.
Efter det något ovanliga förfarandet att starta om förhandlingarna efter en slutlig hemställan från de opartiska ordförandena lyckades parterna i verkstadsindustrin till slut enas om ett nytt avtal. Redan förra veckan var det klart att Metall och CF accepterade budet som då lagts fram, men SIF ansåg förslaget om arbetstidens förläggning vara oacceptabelt. I det nya avtalet kan de lokala parterna komma överens om hur den ordinarie arbetstiden ska förläggas. Har man inte lokalt kommit överens om annat ska arbetet planeras och vara högst 40 timmar i snitt över en tid på sex veckor, mot tidigare fyra. Arbetsgivarna hade helst sett att man planerade arbetstiden på årsbasis.
Enligt uppgifter till siftidningen var den främsta orsaken till att tre personer i styrelsen reserverade sig den individuella lönegarantin. Enligt avtalet ska uppräkningen ske vid två tillfällen, mot Metalls tre. Det innebär att medlemmar kan bli utan löneökning det första året.
- Vi har kommit överens om att man vid fördelningen av lönepotten i år ska ta särskild hänsyn till de som haft en dålig löneutveckling, och även beakta deras behov av kompetensutveckling, säger SIF:s ordförande Mari-Ann Krantz.
Någon garanti för löneglidningen, likt den som finns för Metall och i SIF:s skogs- och pappersavtalet, finns inte i verkstadsavtalet.
- Det här avtalet ska inte vara mindre värt än Metalls. Jag är inte ett dugg orolig för att vi inte ska nå upp till de nivåerna.
LINDA SVENSSON© siftidningen 2001
