Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Krafttag för lönelyft

Vi ska få fram ett avtal efter hur arbetsgivarna uppför sig", sa Sifs förhandlingschef Lars-Bonny Ramstedt när förbundsfullmäktige i slutet av september hade lagt fast kursen i 2007 års avtalsrörelse. De företag som genomför ordentliga förhandlingar med sin lokala motpart kan komma att belönas. En variant skulle kunna vara att Sif bjussar på en låg individgaranti om klubben får vara med och fördela hela löneutrymmet. Arbetsgivare som kör över det lokala facket skulle kunna straffas med krav på högre individgarantier.
Publicerad
Nästa års avtalsmatch inleddes annars i somras med Teknikföretagens utspel att "öppningsklausuler" av tysk typ bör införas på svensk arbetsmarknad. Bakom det positivt laddade ordet "öppning" döljer sig en möjlighet att sänka lönerna i företag, som befinner sig i en konjunktursvacka.
I september kom så Svenskt Näringsliv med en rapport om att höjda lägstlöner skulle öka utslagningen. En försvinnande liten andel anställda fastnar i låglöneträsket, var budskapet. De flesta gör lönekarriär även om de kommer in på blygsamma nivåer.
Rapportens författare Björn Lindgren fick frågan i Siftidningen om det är rimligt att tänka sig lägre löner än de 13 600 kr/mån som är golvet i de flesta av Sifs avtal. "Det kan vara bra för den som varit utan arbete några år och vill få fäste på arbetsmarknaden", svarade Lindgren.
När sifs fullmäktige samlades på Djurö för att bestämma de övergripande avtalskraven hamnade inte oväntat lägstlönerna i fokus. Trots att inte fler än tvåtusen medlemmar tjänar under 16 000 kr/mån fick ombuden från callcenterbranschen gehör för kravet på kraftigt höjda lägstlöner. Vad det innebär i kronor kommer att diskuteras i varje förhandlingsdelegation. Klart är att Sifs minimilöner ligger i strykklass jämfört med många andra fackförbunds.
"Låt oss gå armkrok med HTF och åstadkomma villkor i callcenterbranschen som stämmer med det här århundradet", sa Lars-Bonny Ramstedt. Konflikt kan inte uteslutas. De hårda tongångarna från Sif har väckt reaktioner i branschen, som uppges sysselsätta 100 000 personer. Trots kraftig tillväxt, Europas snabbaste enligt vissa uppgifter, uppger Sveriges Callcenterförening att bolagen brottas med dålig lönsamhet. Det är svårt att ta på allvar. En bransch som inte tjänar pengar brukar stagnera i stället för att expandera.
I frågan om kortare arbetstid är meningarna delade inom Sif. Därför får varje förhandlingsdelegation ta ställning, innan de konkreta kraven spikas i december.
Sifs övergripande avtalskrav kan delas in i femton punkter. All tid, även restid, som ställs till arbetsgivarens förfogande ska betraktas som arbetstid. Tjänstledigt för att prova annat jobb borde vara en självklar rättighet. Sif vill sätta press på företagen att investera vinsterna i verksamhet som skapar nya jobb.
80 procent av industriföretagen är nöjda med sin lönsamhet, visar Konjunkturinstitutet. Almega, tjänsteföretagens arbetsgivarorganisation, vill bryta tidigare avtalsrörelsers centralstyrning från Stockholm och flytta förhandlingarna närmare bransch och företag. Det är två tecken på att det kan finnas mer pengar att fördela den här gången - i de lokala förhandlingarna.
BJÖRN ÖIJER

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.