Nästa års avtalsmatch inleddes annars i somras med Teknikföretagens utspel att "öppningsklausuler" av tysk typ bör införas på svensk arbetsmarknad. Bakom det positivt laddade ordet "öppning" döljer sig en möjlighet att sänka lönerna i företag, som befinner sig i en konjunktursvacka.
I september kom så Svenskt Näringsliv med en rapport om att höjda lägstlöner skulle öka utslagningen. En försvinnande liten andel anställda fastnar i låglöneträsket, var budskapet. De flesta gör lönekarriär även om de kommer in på blygsamma nivåer.
Rapportens författare Björn Lindgren fick frågan i Siftidningen om det är rimligt att tänka sig lägre löner än de 13 600 kr/mån som är golvet i de flesta av Sifs avtal. "Det kan vara bra för den som varit utan arbete några år och vill få fäste på arbetsmarknaden", svarade Lindgren.
När sifs fullmäktige samlades på Djurö för att bestämma de övergripande avtalskraven hamnade inte oväntat lägstlönerna i fokus. Trots att inte fler än tvåtusen medlemmar tjänar under 16 000 kr/mån fick ombuden från callcenterbranschen gehör för kravet på kraftigt höjda lägstlöner. Vad det innebär i kronor kommer att diskuteras i varje förhandlingsdelegation. Klart är att Sifs minimilöner ligger i strykklass jämfört med många andra fackförbunds.
"Låt oss gå armkrok med HTF och åstadkomma villkor i callcenterbranschen som stämmer med det här århundradet", sa Lars-Bonny Ramstedt. Konflikt kan inte uteslutas. De hårda tongångarna från Sif har väckt reaktioner i branschen, som uppges sysselsätta 100 000 personer. Trots kraftig tillväxt, Europas snabbaste enligt vissa uppgifter, uppger Sveriges Callcenterförening att bolagen brottas med dålig lönsamhet. Det är svårt att ta på allvar. En bransch som inte tjänar pengar brukar stagnera i stället för att expandera.
I frågan om kortare arbetstid är meningarna delade inom Sif. Därför får varje förhandlingsdelegation ta ställning, innan de konkreta kraven spikas i december.
Sifs övergripande avtalskrav kan delas in i femton punkter. All tid, även restid, som ställs till arbetsgivarens förfogande ska betraktas som arbetstid. Tjänstledigt för att prova annat jobb borde vara en självklar rättighet. Sif vill sätta press på företagen att investera vinsterna i verksamhet som skapar nya jobb.
80 procent av industriföretagen är nöjda med sin lönsamhet, visar Konjunkturinstitutet. Almega, tjänsteföretagens arbetsgivarorganisation, vill bryta tidigare avtalsrörelsers centralstyrning från Stockholm och flytta förhandlingarna närmare bransch och företag. Det är två tecken på att det kan finnas mer pengar att fördela den här gången - i de lokala förhandlingarna.
BJÖRN ÖIJER