Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Kampen om lönerna - bästa tipsen från klubbförhandlarna

Hur gör en facklig förhandlare för att få ut så mycket som möjligt när det är dags för löneförhandling? Förankra, våga kompromissa, säger Per Johansson på Transcom. Smörj arbetsgivaren, är rådet från Barbro Bjurström som förhandlat många år på Proffice.<br />
Publicerad
Kampen om lönerna

På Transcom har de anställda fått mer i löneökning än vad det centrala avtalet säger. Metoden är prestationslön. Priset är mindre trygghet.

I en snöhöljd liten stuga i Stockholms skärgård har fyra kvinnor och två män trängt ihop sig runt ett bord i det enda rummet. De delar arbetsgivare med 12 000 andra i 26 länder och är valda av 1 200 HTF-medlemmar på fem ställen i Sverige. De har ett gemensamt projekt. En sorts lön som inte alla i facket gillar. Men många i klubbarna.
Transcom ingår i Stenbecksägda Kinnevik. Utför IT-baserade tjänster som callcenter och telefonförsäljning på 33 språk. Växer explosionsartat i världen, som en i rummet säger. I Sverige är läget mer stabilt, men det går framåt även här.
- Vi ökar med 120 nyanställda i Borås, säger Johanna Larsson, klubbordförande för 155 HTF:are på Transcom i denna stad, kanske snart benämnd IT-knallarnas.
Hon är inte ensam i stugan om att nästan pricka in genomsnittsåldern för Transcoms anställda i Sverige, kring 28 år.
Största arbetsplatsen är Karlskoga, där HTF har 560 medlemmar på Transcom. Därifrån kommer Anders Karlsson, som för ett år sedan var med på bild i Lön&jobb som den unge strejkledaren, poserande på kontorets tak, beredd till strid för kollektivavtalet, sedan företaget sagt upp det för att kunna välja billigare pension och försäkringar. En konfrontation som gick till statlig medling och var tre dagar från öppen konflikt.
Det är HTF:s samrådsorgan för Transcoms klubbar som samlats i stugan på Djurönäset för att samordna arbetet med vårens lokala löneförhandlingar. Sekreterare i dess verkställande utskott är Per Johansson, klubbordförande i Kungsör.
- Arbetsgivaren tog initiativ till det nya lönesystemet, berättar Per. Transcom World Wide ville ha ett rörligt lönesystem där förtjänsten kopplas till prestation och kvalitet hos varje individ. I vår bransch är lönekostnaden den största kostnaden.
- Vi är rätt eniga om att det i ett sådant här arbete behövs en morot där individen kan känna att man får något extra för att engagera sig och jobba hårt. Att det är rätt med en viss koppling till prestation på sådana arbeten där det spelar roll och går att mäta. Det ger också mer ansvar och självständighet i jobbet.
- Vi beslöt att förhandla om det för att se om vi kunde påverka utformningen och få ett system som våra medlemmar kunde godta.
Det lönesystem som nu gäller sedan oktober 2004 för en del av de anställda har en större prestationsbaserad rörlig del i utbyte mot att potten är borta, och att 230 eller 240 kronors garanterat lägsta påslag har ersatts av ett lägsta procentpåslag.
Det ger mindre grundtrygghet en månad när medarbetaren dragit in lite pengar åt uppdragsgivarna eller har varit sjuk ett par tre veckor. I gengäld kan den som jobbar bra få en rejält mycket högre inkomst en bra månad, upp till 4 400 kronor mer än den fasta lönen annars skulle ha gett. Det är inte att förakta i en verksamhet där snittlönen ligger kring 15 000 kronor i månaden, menar Per Johansson.
Han har också varit med om att förhandla fram en egen ingångslönemodell för att motverka arbetsgivarnas ovana att lägga sig på lägstalönen i en bransch där många är unga. I stället för att ha gränser för lägstlön när man fyllt 20 och 24 år som lägstalöner gäller här en skala från 19 till 24 år.
Ett villkor för att HTF-klubbarna inom Transcom skulle ställa upp på ett nytt lönesystem var att den samlade utbetalade lönesumman till alla skulle bli minst lika stor som med det generella utrymmet för löneökningar i HTF:s standardavtal.
Hur har det gått med det efter ett och ett halvt år med nya modellen?
- Det arbetsgivaren betalar ut totalt i löneökningar till alla anställda hos oss är nu mer än dubbelt så mycket som om vi skulle ha följt tjänstemannaavtalets 2,5 procent, även om det inte gynnar alla individer - men det gör det ju inte med en vanlig lönerevision heller, säger Per Johansson. Det beror ju helt och hållet på vad man presterar. Ändå har arbetsgivaren fått bättre effektivitet och höjd intjänandegrad, genom att systemet sporrar till effektivare arbete.
Inkomsten kan alltså svänga upp och ned för individen. För många kan det jämna ut sig mellan upp- och nedgångar. Andra kan få varaktigt sämre.
- Därför är det viktigt att identifiera de individerna och komma överens med arbetsgivaren: Ska vi ha en annan modell för dem, eller satsa mer på utbildning, eller vad är det man ska göra för att de också ska gynnas av det här systemet? Man kan ju inte bara förhandla fram en ny modell utan att säkerställa att alla kan tjäna på den. Det ska vara en win-win-situation!
Den 1 maj ska de lokala avtalen på Transcom revideras för tredje och sista avtalsåret innan det blir nytt centralt avtal 2007. Medlemmarnas synpunkter lyssnas in vartefter. På klubbmöten, fikasnack och - framför allt - via e-post, som klubbförhandlarna ser som den bästa kanalen för dialog med varje medlem.
- På det sättet kan alla medlemmar ta del av hur vi har tänkt lägga upp våra förslag till arbetsgivaren, säger Per Johansson. Vi förväntar oss att alla kommer med förslag och synpunkter, även om de gillar en lösning. Vi måste ha feedback på vårt arbete som alla andra. Som vi brukar säga: om man inget tycker så håller man med.
- Får man ta del av ett förslag som man känner att man inte kan acceptera så måste vi få veta det skyndsamt - inte efter att vi har kommit överens med arbetsgivaren!
- Det här är ett viktigt krav som alla som förhandlar lön måste våga ställa på medlemmarna - att de engagerar sig och är aktiva. Man abonnerar inte på HTF-medlemskap, man är medlem i ett kollektiv där alla måste dra sitt strå till stacken!
De sex i stugan vill nu gå vidare och utveckla det nya lönesystemet ytterligare, om medlemmarna vill ha det kvar.
- Visst är vår modell en udda lösning, medger Per Johansson. Vi ser den som ett test. Har man aldrig provat kan man inte dra lärdom. Vi vill finslipa en modell som ska vara ytterligare en möjlighet för medlemmarna.
- Vill medlemmarna inte ha den, utan bara högre på den fasta delen, då tror jag nog att arbetsgivaren ändå kommer att behålla någon form av rörlig del som dom kanske pyntar helt ur egen ficka. Men det kommer inte att röra sig om lika stora pengar.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.