Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Invandring löser inte arbetskraftsbrist

Det krävs ökad kompetensutveckling för att få människor att stanna i arbetslivet till pensionsdagen. Arbetskraftsinvandring kan inte täcka gapet när fyrtiotalisterna går i pension.
Publicerad
Samhällsplanerare i hela västvärlden och i Japan funderar över hur man ska täcka ett ökande behov av arbetskraft. Befolkningarna blir allt äldre, samtidigt som många varken vill eller kan arbeta fram till 65-årsdagen, pensionsåldern i Sverige.
800 000 personer i arbetsför ålder står i dag utanför den svenska arbetsmarknaden, som förtidspensionerade eller sjukskrivna.
Samtidigt visar en undersökning från rekryteringsföretaget StepStone att endast varannan person tror sig arbeta fram till 65 år.
Från näringslivshåll efterlyses ofta ökad arbetskraftsinvandring. Så gör också StepStones, VD, Anders Fritz-Carlsen.
- De tekniska förutsättningarna för en ökad geografisk rörlighet finns sedan länge i form av internationella rekryteringssajter, säger Anders Fritz-Carlsen.
Andra menar att språk, sociala rötter och kulturella förhållanden innebär att männniskor ogärna flyttar på sig, eller att matchningsproblemen mellan tjänst och invidvid är för stora.
Roger Mörtvik, samhällschef på TCO, tror inte att arbetskraftsinvandring är en realistisk lösning på kommande problem.
- Vi måste satsa på den arbetskraft vi har. Inte minst den äldre arbetskraften.
- Många känner sig inlåsta på sina arbetsplatser. Risken att bli utbränd, sjukskriven och förtidspensionerad är mycket högre bland anställda som saknar möjligheter att komma vidare.
För att få ner sjukskrivningar och förtidspensioneringar anser Mörtvik att man måste satsa på kompetensutveckling och införa system för flexibel pension. Annars blir konsekvenserna katastrofala för arbetslivet på tio års sikt, spår han.
- Det kan inte handla om att alla ska arbeta 100 procent eller ingenting alls.

MARIE NÄRLID

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.