Natten till i lördags blev årets första avtal klart för tjänstemännen. För första gången sedan Industriavtalets tillkomst 1997 tecknades avtal med den stora motparten i industrin - Teknikföretagen - utan att IF Metall kommit i mål med sina förhandlingar.

Detta har väckt ilska och frustration hos IF Metall.

- Jag kan inte se att det finns anledning att rikta kritik mot Unionen och ingenjörerna för att de har tecknat ett avtal. Situationen kan uppkomma att det ena blocket i industrisamarbetet får sina behov tillgodosedda innan det andra får det. Ska man då uppskjuta undertecknandet av avtalet? Då är risken att man släpper taget om den sten man har rullat uppför hela berget, och den rullar ner igen, och avtalet tillintetgörs, säger Svante Nycander.

Visserligen har industrin tentaklerna riktade utåt, mot världen, i och med dess stora exportandel. Det har inneburit att löneökningarna i Sverige anses ha gått i takt med Europa sedan Industriavtalet tecknades och man beslöt sig för att det var industrin som skulle sätta märket, det vill säga normen för löneökningarna i Sverige. Men det betyder inte, anser Nycander, att det är självskrivet att det alltid är industrin som ska gå först.

- Det kan inte vara en exklusiv rättighet för vissa förbund att göra beräkningar på löneutrymmet utifrån internationellt perspektiv. Om förhandlingarna i industrin försenas på grund av frågor som inte har med märket att göra, till exempel bemanningsfrågan, är det för mycket begärt att andra ska vänta på att industrin ska bli klar först.

Av allt att döma är just bemanningsfrågan en av de svåraste nötterna att knäcka i förhandlingarna mellan LO-facken inom industrin och arbetsgivarna. Bland andra IF Metall menar att det är alltför vanligt förekommande att arbetsgivare kränker återanställningsrätten i lagen om anställningsskydd när de hyr in personal efter uppsägningar, i stället för att erbjuda uppsagda att komma tillbaka.

Bemanningsfrågan är inte ett lika stort problem på tjänstemannasidan, där man dock säger sig följa frågan med lupp.

Svante Nycander anser att frågan om bemanningsföretag och rätten till återanställning bättre hör hemma i förhandlingar om ett nytt huvudavtal än i en avtalsrörelse.

- Det är möjligt att Metall ville ha starkare stöd för sina krav, men Unionens uppgörelse strider inte mot något åtagande i industrisamarbetet. Det väsentliga är att alla får avtal.