Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Inga krav à la Nürnberg på Electrolux Torsvik

När koncernen beslutade lägga ned sin fabrik i Nürnberg krävde de anställda generösa uppsägningsvillkor. I Torsviksfabriken är man försiktigare.
Publicerad
I Tyskland strejkade de anställda på Nürnbergfabriken i en månad för att driva igenom sina krav. Till slut gick Electrolux med på 1,8 månadslöner per anställningsår och omskolning i bemanningsföretag samt möjlighet till avgångspension för dem som fyllt 55. Men i Tyskland har de strejkvapnet att ta till. I Sverige råder fredsplikt.
- Vi jämför oss med Västervik och deras villkor vid nedläggningen, en svensk parallell. Man har en helt annan struktur i Tyskland, bland annat när det gäller sociala skyddsnät, säger Gyula Math, Sifklubbens ordförande på Electrolux Torsvik.
Facken begär, som han säger, en påse miljoner för avvecklingen. Att TRR Trygghetsrådet kopplas in är redan klart. Man förhandlar också om lägre åldersgräns för avgångspension, en möjlighet som normalt finns från 60 år i Electrolux.
Efter det visserligen inte oväntade men sorgliga beskedet om nedläggning har produktionstakten gått ned.
- Vi har jätteproblem i fabriken. De jobbar inte. I Nürnberg heter det strejk, här heter det att man inte orkar, säger Gyula Math.
Facken på Torsvik har krävt att företaget dammar av ett gammalt bonussystem för att peppa och motivera personalen att jobba vidare fram till nedläggningen vid årsskiftet.
- Det är nästan ett ultimatum. Vi trivs inte längre och är ledsna. Och det är inte hundralappar vi pratar om, säger Math.
Totalt har 162 personer varslats om uppsägning, 25 av dem är tjänstemän. 15 tjänstemän vill företaget behålla, vilket innebär att de förs över till ett annat bolag i Electrolux. Men för dem som sägs upp ser Gyula Math goda möjligheter.
- Det finns flera företag i trakten som är i behov av personal. Elgiganten söker 70, och Ikea behöver folk för att bygga ett nytt centrallager. Näringslivschefen i kommunen är positiv till våra möjligheter att hitta nya jobb.

LINDA SVENSSON

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.