Men uppdraget för satsningen "Dialog om arbetslivet" var just att lyssna. Att ta del av din och andra medlemmars vardag. Målet var att omkring 150 förtroendevalda och regionala ombudsmän skulle besöka tusen företag. När detta skrivs finns rapporter från 651 arbetsplatser.
Den fråga som flest anställda velat prata om är inte oväntat lönen. Därefter kommer arbetsmiljö, kompetensutveckling och arbetstid. Så långt tycks diskussionerna ha haft koppling till avtalsrörelsen. De områden som ett fåtal visat intresse för är diskriminering, a-kassa och resor. Skulle det inte finnas några problem där?
De fackliga ledarna möttes av både framtidstro och pessimism. På ett företag hade det inte skett några uppsägningar på 40 år. På ett annat hade en ny vd ordnat skyddskommitté och regelbundna skyddsronder. Vd:n erbjöd två utvecklingssamtal per år. Fackklubben tyckte att det var för många!
Åtskilliga problem ventilerades. En del medlemmar får varken lönesamtal, utvecklingssamtal eller kompetensutveckling. Vissa får inte någon löneökning alls, andra kan inte ta ut fyra veckors sammanhängande semester på sommaren. Somliga har inte ens företagshälsovård, medan andra kämpar för allas rätt till massage tjugo minuter i veckan. På en arbetsplats kritiseras dels dålig ventilation, dels orättvisa löneskillnader. Flera klubbar är missnöjda med utländska ägare.
Det är företaget som sätter lönerna, klagar en klubbordförande som ändå haft framgång med initiativet att presentera ett eget löneförslag. Arbetsgivaren köpte det rakt av, till och med ökade påslaget för några av tjänstemännen.
På de stora industriföretagen är normen att sifklubben löneförhandlar åt medlemmarna med undantag av cheferna. Få medlemmar dyker upp på klubbmötena. Det fackliga engagemanget är ofta svalt. På ett konsultföretag med 30 anställda, fördelade på sju bolag, förhandlar var och en med chefen direkt. Där står kunden och debiteringen i ständig fokus. Att starta en fackklubb orkar man inte med. Ansvaret gentemot arbetsgivare och familj är tungt nog. En av de yngsta har övertalats - motvilligt - att axla rollen som arbetsplatsombud.
Vad vill ni att Sif ska ta itu med? De besökande fick många uppslag med sig hem. Hjälp oss att fixa ett annat jobb åt en kemiingenjör, som drabbats av allergi och varit sjukskriven ett år. Facket borde stödja små familjeföretag med ett par anställda så att arbetsmiljöarbetet funkar, till exempel.
Sif har satsat 3,5 miljoner på att dessa försommarveckor få till personliga möten mellan medlemmar och förtroendevalda landet runt. Samtalen bär spår av uppgivenhet men även av beslutsamhet att bygga nytt ur tidigare misslyckanden. Nu gäller det att ta med sig erfarenheten från besöken in i det pågående projektet "Fackets kraft", som ska uppmuntra lokalt fackligt arbete. Annars riskerar facket att försvinna som folkrörelse.
BJÖRN ÖIJER