Högre lön efter hot
om central förhandling

Flera klubbar som begärde central förhandling i förra årets avtalsrörelse kunde under hösten själva göra upp lokalt. Arbetsgivarna backade från snåla lönebud och gjorde upp på något generösare nivåer.

- En facklig seger, summerar SIF-ordföranden Peter Lindberg på Valeo Engine Cooling i Linköping.
Hans 14 medlemmar skulle från början inte få ett öre i lönerevision - utöver central pott på 2,1 procent - om klubben inte släppte kravet på minst 275 kronor till alla. Företagets ekonomichef sa att han ville förhandla fritt och betala rätt lön till rätt person, "från noll kronor och uppåt".
Upplösningen blev dock att ingen fick mindre än 275 kronor mer i månaden. Lönerna höjdes med i snitt 3,62 procent. Då ingår kompensation på 0,60 procent för utebliven arbetstidsförkortning. Medlemmarna röstade för pengar hellre än 15 minuters kortare arbetstid per vecka. Företagets nollbud i lönerevisionen blev alltså en knapp procent till slut.
- Båda parter är nöjda. Jag förstår än i dag inte varför företaget först motsatte sig individgarantin, säger Peter Lindberg.
Även på Electrolux i Mariestad ajournerades den centrala förhandlingen för att parterna skulle få en ny chans att komma överens lokalt. Arbetsgivaren hade bjudit 0,03 procent i lönerevision. Det slutade på 0,2 procent. Snitthöjningen blev därmed 2,3 procent plus att alla fick ett engångsbelopp på 800 kronor.
- Vi fick knöla för det och vi får väl böja oss för den situation som vi befinner oss i, säger SIF-ordföranden Göran Demroth som förhandlade för drygt 60 av 85 medlemmar.
Electrolux omstrukturerar och har nyligen lagt ner en fabrik i Alingsås och en i Finland. Stridsviljan på lönefronten var därför inte den bästa. En arbetstidsförkortning gäller från 1 januari 1999. De anställda går hem en halvtimme tidigare på fredagar.
Volvo Aero i Trollhättan med 850 medlemmar var ett av flera Volvobolag där 1998 års löneförhandlingar fördes upp på central nivå med magert resultat. Företaget ville lägga ut 0,5 procent i revision på bara 10 procent av tjänstemännen. Centralt ändrades detta till "prioriterade kompetenser", men fördelningen gjordes fortfarande på var tionde tjänsteman.
Lönerna höjdes med i snitt 2,6 procent. Till det kom justering av vissa kvinnolöner och 0,6 procent till alla i stället för kortare arbetstid. Klubben ansåg att medlemmarna hade tappat för mycket i löneläge jämfört med övriga landet, om man valt kortare arbetstid.
I klubbens tidning SIF-bladet skriver ordföranden Christer Daag:
- Att tro att avtal kan tas om hand lokalt kan glömmas. I stället krävs fortsatta, hårt uppstyrda, centrala avtal.
De rapporter som hittills kommit in från klubbar vid 400 företag med totalt 30 000 sifare visar lönehöjningar inom verkstadsindustrin på i snitt 3,82 procent. Av det beräknas löneöversyner ha gett 1,5 procent. Inom övriga SAF-området är höjningen 3,48 procent.

BJÖRN ÖIJER © SIF-tidningen 1998