SIF och arbetsgivarna står milsvitt ifrån varandra i avtalsförhandlingarna. Det har varit omöjligt att nå en överenskommelse på egen hand. Senast om tre veckor ska de opartiska ordförandena (opo) presentera ett förslag till uppgörelse.
Återigen tvingas parterna kalla in opartiska ordföranden till avtalsförhandlingarna. Liksom i förra omgången står de för långt ifrån varandra. Enligt industriavtalet ska ett nytt avtal tecknas innan det gamla löper ut, den 1 februari. Det innebär bråda tider för opona.
De stora frågorna för SIF är övertiden och pengarna, områden där arbetsgivarna inom samtliga tre områden: pappers- och massaindustrin, verkstadsindustrin samt stål-och gruvindustrin, inte vill backa en tum.
- Vi har erbjudits symboliska summor. På en treårsperiod vill de ge oss vad vi vill ha på ett år, säger Paul Ellemark, förhandlare på SIF.
Arbetsgivarna ställer inte heller upp på SIF:s krav om förkortad arbetstid utan vill genomdriva mer flexibel arbetstid för att minska kostnaderna för övertiden.
Oponas uppgift blir nu att samla kraven och försöka komma fram till en lösning som alla kan godta. Varje avtalsområde har två opartiska ordförande. Inom pappers- och massaindustrin är det Göte Larsson, tidigare avtalssekreterare hos Metall, och Gunnar Högberg som en gång var förbundsdirektör i arbetsgivarföreningen. Benny Lantz och Lars Ahlvarsson sköter förhandlingarna inom verkstadsindustrin, och Agneta Dreber och Claes Stråth ska styra upp kraven i stål- och gruvindustrin. Under alla förhandlingar finns de båda tidigare opona Rune Larsson och Lars-Gunnar Albåge till hands.
Det tycks i dagsläget hart när omöjligt för parterna att enas, men Paul Ellemark tror på en lösning.
- Frågan är bara vad som krävs innan vi är där.
LINDA SVENSSON© siftidningen 2000
