Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Hård press på opartiska ordförande

Publicerad
Avtalsrörelsen:

SIF och arbetsgivarna står milsvitt ifrån varandra i avtalsförhandlingarna. Det har varit omöjligt att nå en överenskommelse på egen hand. Senast om tre veckor ska de opartiska ordförandena (opo) presentera ett förslag till uppgörelse.

Återigen tvingas parterna kalla in opartiska ordföranden till avtalsförhandlingarna. Liksom i förra omgången står de för långt ifrån varandra. Enligt industriavtalet ska ett nytt avtal tecknas innan det gamla löper ut, den 1 februari. Det innebär bråda tider för opona.
De stora frågorna för SIF är övertiden och pengarna, områden där arbetsgivarna inom samtliga tre områden: pappers- och massaindustrin, verkstadsindustrin samt stål-och gruvindustrin, inte vill backa en tum.
- Vi har erbjudits symboliska summor. På en treårsperiod vill de ge oss vad vi vill ha på ett år, säger Paul Ellemark, förhandlare på SIF.
Arbetsgivarna ställer inte heller upp på SIF:s krav om förkortad arbetstid utan vill genomdriva mer flexibel arbetstid för att minska kostnaderna för övertiden.
Oponas uppgift blir nu att samla kraven och försöka komma fram till en lösning som alla kan godta. Varje avtalsområde har två opartiska ordförande. Inom pappers- och massaindustrin är det Göte Larsson, tidigare avtalssekreterare hos Metall, och Gunnar Högberg som en gång var förbundsdirektör i arbetsgivarföreningen. Benny Lantz och Lars Ahlvarsson sköter förhandlingarna inom verkstadsindustrin, och Agneta Dreber och Claes Stråth ska styra upp kraven i stål- och gruvindustrin. Under alla förhandlingar finns de båda tidigare opona Rune Larsson och Lars-Gunnar Albåge till hands.
Det tycks i dagsläget hart när omöjligt för parterna att enas, men Paul Ellemark tror på en lösning.
- Frågan är bara vad som krävs innan vi är där.

LINDA SVENSSON© siftidningen 2000

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.