Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Handikappade kräver solidariskt stöd av facket

Den nya medfinansieringen i sjukförsäkringen driver fram utsortering av arbetssökande och anställda som arbetsgivaren tror har ökad risk för sjukfrånvaro. Men det finns inte något som säger att den som har ett handikapp kommer att vara sjukskriven mer än någon annan.
Publicerad
Nu behöver vi facket solidariska stöd, skriver Berndt Nilsson, ordförande i Handikappförbundens Samarbetsorgan, som legat närmare Svenskt Näringsliv än facket i protesterna mot den nya sjukförsäkringen.
Protesterna mot arbetsgivarnas ökade medfinansiering av sjukpenningen har varit hårda, främst från arbetsgivarorganisationer och handikapprörelsen. Det har inte hjälpt.
Sedan årsskiftet måste arbetsgivaren betala 15 procent av sjukskrivningskostnaderna för dem som är heltidssjukskrivna. Detta kommer att leda till att arbetsgivare ratar människor med funktionshinder och kroniska sjukdomar, en grupp som redan innan hade svårt att ta sig in på arbetsmarknaden.
Svenskt Näringsliv och många företagare har sagt att de på grund av de nya reglerna kommer att vara mycket försiktigare när de anställer i fortsättningen. De är rädda för höga sjukskrivningskostnader. Dessutom finns risken att företagare försöker säga upp långtidssjukskrivna.
Pressen på kroniskt sjuka och funktionshindrade har ökat. Redan när den så kallade tredje sjuklöneveckan infördes märktes att hälsoprövningar blev allt vanligare i samband med anställningar. Nu får vi dagligen vittnesmål om att arbetsgivare inte vågar anställa människor med funktionshinder och kroniska sjukdomar av rädsla för att det skulle medföra ökade kostnader.
Enligt en Temo-undersökning kommer nio av tio företagare att bli mer försiktiga med att anställa personer som tidigare varit sjuka, om de måste betala en del av sjukpenningen. Drygt åtta av tio kommer att akta sig för att anställa personer med kroniska sjukdomar. Arbetsgivarorganisationer anordnar träffar för att informera medlemmarna om vilka möjligheter som finns att säga upp sjukskrivna anställda för att slippa kostnader för sjukpenning. Arbetsdomstolen accepterar i ökad utsträckning att uppsägning på grund av sjukdom räknas som uppsägning av personliga skäl.
Varje steg längre bort från arbetsmarknaden är ett bakslag för den enskildes möjlighet att skaffa sig en egen försörjning. Det är dessutom ett samhällsekonomiskt misslyckande. Sverige har redan idag ett rekordstort antal människor i aktivitetsstöd och sjukersättning (förtidspension) och risken är nu att denna grupp ökar.
Den nya medfinansieringen stimulerar till utsortering av arbetssökande och anställda som man tror har ökad risk för sjukfrånvaro och därmed ökade kostnader för arbetsgivaren. Är det något som påverkar arbetsgivares prioriteringar så är det kostnader. Detta i kombination med att många arbetsgivare både har fördomar och dåliga kunskaper om människor med funktionsnedsättningar, gör att vi handikappade har svårare än andra att få arbete. Effekten blir att utestängningen från arbetsmarknaden, ohälsan och kostnaderna för sjukförsäkringen ökar, vilket är tvärtemot vad man velat uppnå med åtgärderna.
Den arbetsgivare som är rädd för sjukskrivningskostnader kan börja med att se över arbetsmiljön.
Det är svårt att som kroniskt sjuk vara öppen med sina svårigheter inför en arbetsgivare. Det kan leda till att man inte får anställning. Men det finns inte någonting som säger att den som har ett funktionshinder kommer att vara sjukskriven mer än någon annan. Dessutom kan personer som är frånvarande på grund av kroniska sjukdomar få ett särskilt högriskskydd och då slipper arbetsgivaren betala vid sjukskrivning. Men det är ett pedagogiskt dilemma hur man för fram att dessa möjligheter finns. Konsekvensen av den nya lagen blir att arbetsgivare ser alla människor med funktionshinder och kroniska sjukdomar enbart som en riskgrupp att skydda sig mot - inte som en tillgång och en möjlighet att öka mångfalden.
Möjligheten för en långtidssjukskriven att börja arbeta påverkas av omgivningens bemötande. Annie Hansen, doktorand i samhällsmedicin och rehabilitering, undersöker vad som gör att vissa sjukskrivna klarar av att börja arbeta igen. Hennes slutsats är att det är viktigt med stöd från familj, sjukvård, försäkringskassa och arbetsgivare. Man behöver inte vara forskare för att förstå att det sista en sjukskriven person behöver är indragen sjukpenning och en arbetsgivare som vill att anställningen ska upphöra.
Nu behöver handikapprörelsen fackförbundens solidariska stöd. Var med och utveckla förslag till åtgärder som positivt stimulerar arbetsgivare att anställa och behålla människor med funktionshinder och kroniska sjukdomar. Använd morot i stället för piska!
Det är dags att vända trenden. Ge sjukskrivna lugn, ro och stöd, så att de kan hämta kraft för att komma ut i arbetslivet. Låt inte fördomar styra vid anställningar.



Berndt Nilssonordförande Handikappförbundens Samarbetsorgan



Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.