Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Hallå där! Hur mås det? Tjingeling!

I dag är det världshejardagen, som inte borde behövas men som har funnits i fyrtio år, och precis som alla dagar gäller regeln: En sur typ sprider sitt dåliga humör och ett leende från en medmänniska smittar med sin värme.
Eva Karlsson Publicerad

Världshejardagen (World hello day) går i fredens tecken. Den kom till 1973 som svar på konflikten mellan Egypten och Israel och firas i cirka 180 länder världen över. Vi uppmanas att säga hej till minst tio personer som vi inte känner sedan tidigare.

Nu vet vi ju att ett hej hjälper föga mot krig och rasism men, som Sarah Davis i enkäten här nedan säger, "samhället skulle vara mycket varmare och roligare om man faktiskt vågade heja på människor som man råkar få ögonkontakt med".

Är du med och hejar? Hur hälsar du? 

 Magnus Siljerud, Support Engineer på Metso IT Sweden samt klubbordförande och ledamot i regionstyrelse Unionen Värmland:

- Klart jag är med och hejar. Jag brukar ha för vana att möta allas blick och ge dem ett leende eller en nick för att sprida lite glädje.

- Familjen kramar jag alltid när vi träffas. Vänner kramar jag eller tar i hand med. Hur jag hälsar på bekanta beror på situation men försöker ta i hand. Mötet blir så mycket mer personligt då.

           

 Sarah Davis, studerande, Täby Fristående Gymnasium:

- Jag kommer att vara med och heja på Världshejardagen. Jag brukar alltid prata om hur synd det är att man inte hälsar på folk man inte känner. Samhället skulle vara mycket varmare och roligare om man faktiskt vågade heja på människor som man råkar få ögonkontakt med.

- Jag brukar krama mina kompisar när jag träffar dem. Till bekanta ler jag och säger hej. Om jag inte har jättebråttom, så frågar jag också hur de mår och så.

       

 Ing-Marie Jonsson, programledare på Outokumpu PSC Kunshan i Shanghai:

 - Ja, jag kommer att heja. Jag kommer ju från Dalarna där vi "säger du till alla och hälsar". Känns dock litet tramsigt att vi behöver särskilda dagar för än det ena än det andra, men som påminnelse om ibland självklara saker är det bra.

- Jag hälsar på olika sätt för olika vänner - beror på närhetsgraden från en kram med puss till "tjing" eller ni hâo. Till bekanta blir det oftast ett enkelt handslag och hej.

- Att hälsa på folk här i Kina har varit ett sätt för mig som "expat" att få bekanta utanför arbetsplatsen. Kineserna är nyfikna på oss vitingar, men det första hejet har varit inledningen till en pratstund och vid några tillfällen vänskap som håller i sig.

 Sara Marouf, frisör, Stockholm:

- Ja, och i dag på världshejardagen tänker jag heja extra mycket. Är nyfiken på reaktionerna. Jag säger alltid hej när jag får ögonkontakt med någon på morgonen när jag går till tunnelbanan. Det är ofta äldre som är ute ensamma och promenerar med eller utan hund. De blir jätteglada och hälsar tillbaka. På gården där jag bor hälsar jag alltid men det är inte alla grannar som svarar. Min äldsta dotter som bodde i Malmö tidigare blev arg när hon kom hem och upptäckte att en del inte kan kosta på sig ett leende ens. Hon tycker att människor överlag är trevligare i Malmö.

- När jag träffar nära och kära brukar jag krama dem och ibland också pussa dem på kinderna. Det blir tre pussar. Vänster, höger, vänster. Kunder som jag har haft länge brukar jag också krama. Till bekanta säger jag hej.  

 Jörgen Renhorn, avtalspensionär, Stockholm:

 - För mig är det självklart att heja. Jag kände inte till att det fanns en speciell dag för det, men det är roligt att man kan upplysa folk om att man ska se varandra.

- Mina nära vänner brukar jag krama om när jag inte har sett dem på länge. Ser jag dem dagligen säger jag "hur är läget". När jag möter grannar jag inte känner eller okända i hissar och på arbetsplatser brukar jag ändå heja. Det är något jag lärde mig när jag bodde i Spanien. Där är det oartigt att inte hälsa när man till exempel åker hiss tillsammans.  

  

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.