800 jobb försvann när tyska Continental tömde däckfabriken i Gislaved. 530 mister sin försörjning när Electrolux flyttar tillverkningen av dammsugare till Ungern.
Somliga reagerar reflexmässigt och protektionistiskt och säger Stopp och belägg! Regeringen måste ingripa. Världens största industrination, USA, införde ståltullar för att slippa utländsk konkurrens. Det hindrar inte utvandringen av IT-jobb till Indien.
Svenska företagsledare tar tillfället i akt och säger att vi måste öka arbetstiden i Sverige, jobba längre upp i åldrarna och helst till lägre lön.
Men Industrifackets ordförande Leif Ohlsson anser inte att svenskt näringsliv ska konkurrera med lägre löner och längre arbetstid. "Den konkurrensen vinner vi aldrig", sa han till media i samband med kongressen i augusti. Kompetensutveckling och kvalificerade anställda är vad vi måste konkurrera med.
Flytten av jobb utomlands är en del av företagens internationalisering. Det kan finnas både ekonomiska och strukturella motiv, till exempel att komma närmare en ny marknad. Löntagarkonsulten fann att Electrolux hade rationella motiv för att tillverka dammsugare i Ungern i stället för Västervik. Det finns fackliga ekonomer som menar att Electrolux inte kommer att tillverka ett kylskåp eller en tvättmaskin i Sverige om tio år.
Det som är företagsekonomiskt rationellt kan vara en tragedi för tusentals anställda och det samhälle som mister en viktig arbetsplats. Här brister ofta företagens ansvar. De sviker löften till kommunerna, som byggt infrastruktur, dagis och skolor, och människorna på orten som behöver hjälp med omställningen.
Utnyttjar facket de arenor som finns för att påverka företagens globala strategier? Ja, men tyvärr i alltför blygsam omfattning.
I vintras avslöjade Svenska Dagbladet att 192 av 312 börsbolag inte hade någon facklig representant i styrelsen - trots att facket har rätt att utse styrelserepresentanter i alla företag med minst 25 anställda. "De fackliga representanterna är mer passiva i dag", konstaterar Klas Levinson på Arbetslivsinstitutet, som i en undersökning 1966 kom fram till att personalrepresentanterna då ställde krav endast i tre procent av företagen.
För Sif finns anledning till självkritik, sa förhandlingschef Lars-Bonny Ramstedt i vintras och ville satsa på uppsökande verksamhet för att öka inflytandet i bolagsstyrelserna.
En annan arena är bolagsstämmorna. I en motion till Sifs kongress i november yrkar fyra avdelningar att Sif ska "utöva ett aktivt ägarskap" och "påverka företag att ta socialt ansvar och respektera fackliga rättigheter". Man exemplifierar med Folksam som genom sitt ägarinflytande i H&M bidrog till att lösa konflikten med facket i USA.
Sif äger aktier för sex miljarder. Inflytandet är delegerat till klubbarna. Men bara elva av nära 3 000 klubbar sökte i år fullmakt att representera förbundet på bolagsstämman (se Nyheterna, sid 50). Ska Sif nå målen i det kommande handlingsprogrammet - öka det fackliga inflytandet över gränserna och stärka löntagarnas ställning i EU - måste det till ett helt annat flyt i det internationella arbetet.
BJÖRN ÖIJER
Somliga reagerar reflexmässigt och protektionistiskt och säger Stopp och belägg! Regeringen måste ingripa. Världens största industrination, USA, införde ståltullar för att slippa utländsk konkurrens. Det hindrar inte utvandringen av IT-jobb till Indien.
Svenska företagsledare tar tillfället i akt och säger att vi måste öka arbetstiden i Sverige, jobba längre upp i åldrarna och helst till lägre lön.
Men Industrifackets ordförande Leif Ohlsson anser inte att svenskt näringsliv ska konkurrera med lägre löner och längre arbetstid. "Den konkurrensen vinner vi aldrig", sa han till media i samband med kongressen i augusti. Kompetensutveckling och kvalificerade anställda är vad vi måste konkurrera med.
Flytten av jobb utomlands är en del av företagens internationalisering. Det kan finnas både ekonomiska och strukturella motiv, till exempel att komma närmare en ny marknad. Löntagarkonsulten fann att Electrolux hade rationella motiv för att tillverka dammsugare i Ungern i stället för Västervik. Det finns fackliga ekonomer som menar att Electrolux inte kommer att tillverka ett kylskåp eller en tvättmaskin i Sverige om tio år.
Det som är företagsekonomiskt rationellt kan vara en tragedi för tusentals anställda och det samhälle som mister en viktig arbetsplats. Här brister ofta företagens ansvar. De sviker löften till kommunerna, som byggt infrastruktur, dagis och skolor, och människorna på orten som behöver hjälp med omställningen.
Utnyttjar facket de arenor som finns för att påverka företagens globala strategier? Ja, men tyvärr i alltför blygsam omfattning.
I vintras avslöjade Svenska Dagbladet att 192 av 312 börsbolag inte hade någon facklig representant i styrelsen - trots att facket har rätt att utse styrelserepresentanter i alla företag med minst 25 anställda. "De fackliga representanterna är mer passiva i dag", konstaterar Klas Levinson på Arbetslivsinstitutet, som i en undersökning 1966 kom fram till att personalrepresentanterna då ställde krav endast i tre procent av företagen.
För Sif finns anledning till självkritik, sa förhandlingschef Lars-Bonny Ramstedt i vintras och ville satsa på uppsökande verksamhet för att öka inflytandet i bolagsstyrelserna.
En annan arena är bolagsstämmorna. I en motion till Sifs kongress i november yrkar fyra avdelningar att Sif ska "utöva ett aktivt ägarskap" och "påverka företag att ta socialt ansvar och respektera fackliga rättigheter". Man exemplifierar med Folksam som genom sitt ägarinflytande i H&M bidrog till att lösa konflikten med facket i USA.
Sif äger aktier för sex miljarder. Inflytandet är delegerat till klubbarna. Men bara elva av nära 3 000 klubbar sökte i år fullmakt att representera förbundet på bolagsstämman (se Nyheterna, sid 50). Ska Sif nå målen i det kommande handlingsprogrammet - öka det fackliga inflytandet över gränserna och stärka löntagarnas ställning i EU - måste det till ett helt annat flyt i det internationella arbetet.
BJÖRN ÖIJER
