Har du hört talas som rättvisemärkning? Inte? Det tänker organisationen bakom märkningen råda bot på innan slutet av 2002. Målet är att minst 30 procent av de svenska konsumenterna då ska känna till märkningen.

En produkt som är rättvisemärkt är producerad under förhållanden som är drägliga för arbetarna. De ska få skäligt betalt och mänskliga och fackliga rättigheter ska respekteras. Producenter som vill få sin vara rättvisemärkt ansöker hos en internationell organisation som kontrollerar att de lever upp till kraven.
Den svenska organisationen startades årsskiftet 1996-1997. Bakom den står bland andra LO, TCO och Svenska kyrkan. Varorna säljs i flera av de största svenska matvarukedjorna. Liknande märkningar finns bland annat i Holland och Storbritannien. Inriktningen är varor producerade på södra halvklotet, i Centralamerika, Afrika, Asien och Indien, platser där arbetarnas villkor ofta är allt annat än goda.
Bengt Lind, generalsekreterare för Rättvisemärkt, berättar att man idag har drygt en procent av den svenska marknaden för kaffe .
-Det kan tyckas lite, men det har gett 10, 1 miljoner kronor i mervärde utöver marknadspriset till odlarna. Det gör stor nytta för dem och är faktiskt ett väldigt bra utfall, säger Lind.
Utöver kaffe, te, bananer och kakaoprodukter kommer vi i Sverige snart att få se bland annat textilier och sportbollar av olika slag. Först ut blir fotbollar någon gång under nästa år.
För att komma på sätt att sprida kännedom om märkningen har man inlett ett samarbete med interesting.org, en nätbaserad idémäklare. Interesting.org förmedlar idéer från påhittiga privatpersoner till företag och organisationer. De bästa idéerna belönas normalt med en summa pengar som interesting.org tar provision på. Ibland hjälper man även till helt ideellt. Så är fallet i samarbetet med Rättvisemärkt.
Problemen med att sprida kunskap om märkningen bland svenskarna beror främst på bristande ekonomi, enligt Bengt Lind. Att sprida information kostar pengar. Nu hoppas han att idésprutorna på interesting.org ska kunna hjälpa till.
Ett annat problem är att Konsum och ICA inte tar in de rättvisemärkta produkterna om de inte även är KRAV-märkta. Men för att bli det måste odlarna betala mellan 800 och 1200 dollar för att få det rätta certifikatet. Det har många inte råd med, även om deras jordbruk ofta i princip är ekologiska.

PER JANSSON ©siftidningen