Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Facket i samma läge som SAF på 1970-talet

I början av 1970-talet var SAF på väg att marginaliseras. I det läget lade man upp en strategi för att ändra attityderna. I motsvarande situation befinner sig facket i dag, anser Kjell Johnson som leder ett långsiktigt utvecklingsarbete inom Unionen.
Niklas Hallstedt Publicerad

1995 var 85 procent av de anställda med i facket. Sedan dess har siffran minskat stadigt, i fjol kom det stora raset från 77 till 72 procent. För tjänstemän i privat sektor är siffran ytterligare ett antal procentenheter lägre.

Risken för en "snöbollseffekt" är överhängande. Ju färre som är med i facket, desto färre vill vara med. Ingen vill vara avvikare.

Men det är inte de sjunkande medlemssiffrorna i sig som är det stora problemet, utan vad de leder till för den svenska modellen som helhet, menar Kjell Johnson. När alltför många medlemmar försvunnit kommer inte längre facket att kunna företräda de anställda som grupp. Därmed riskerar kollektivavtalsmodellen att falla som ett korthus.

- Våra kollektivavtal har getts normerande verkan, de omfattar alla. Men någonstans går gränsen för hur många som kan försvinna utan att den modellen ifrågasätts.

- Många har inte insett allvaret, nu måste vi peka på konsekvenserna av att facken tappar medlemmar, säger Kjell Johnson.

Kjell Johnson drar en parallell till det läge som dåvarande arbetsgivareföreningen befann sig i i början av 1970-talet.

- Då bestämde man sig för att återta sin legitimitet. De lade upp en strategi för att få en acceptans för sina grundvärden och ändra den allmänna attityden till näringslivsfrågor. För facket gäller nu att visa tydligt att vi jobbar både för den individuella och den gemensamma nyttan för medlemmarna, att vi är både en service- och en kamporganisation.

- Vi har egentligen alltid stått på båda benen. Men vi måste tydligare visa folk vad de får för medlemskapet. Samtidigt som vi är en facklig organisation som värnar om att de generella villkoren ska vara bra.

Någon vändning av medlemstappet, varken för Unionen eller för facket som helhet, lär dock inte komma inom kort.

- Inte inom de närmaste två, tre åren. Kan vi bromsa utförsbacken är vi duktiga, tror Kjell Johnson.

Hur Unionen ska lyckas med detta är inte beslutat, däremot har man bestämt sig för tre huvudområden för insatser. Man ska syna om det finns delar av den svenska modellen som kan behöva omprövas, stärka individnyttan av medlemskapet och satsa ytterligare på rekrytering.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.