Facken kräver att Ericsson tar ansvar
Förhandlingarna på Ericsson i Norrköping börjar lida mot sitt slut, men ännu är ingen lösning klar. Troligtvis slår man endast fast ramarna för nedläggningen.
De anställda börjar tröttna på de segdragna förhandlingarna. Redan i januari meddelade Ericssons ledning att fabriken i Norrköping ska läggas ned. Produktionen flyttas till andra platser i Sverige och utomlands.
- Ericsson står fast vid sin tidigare ståndpunkt, att fabriken ska läggas ned. Vi kräver att de står för någon slags överbryggning till en ny anställning. Vi har föreslagit Telia-modellen, säger SIF-klubbens ordförande Bernth Carlsson.
Telia har minskat sin personal kraftigt, men utan att behöva säga upp mer än ett fåtal. Kompetensutveckling, omplaceringar och hjälp att skaffa arbeten hos andra arbetsgivare låg bakom deras framgångsrika koncept.
Men Ericssons ledning har förkastat en sådan modell. Parterna står ännu långt ifrån varandra.
- Kommunen gör sitt bästa för att locka hit nya arbetsgivare, men det går trögt. Det är väldigt mycket osäkerhet. Ericsson är också intresserade av att så långt som möjligt hitta andra lösningar. Det är viktigt för varumärket. Vi har konstruktiva diskussioner och förhandlingar.
Det spekuleras som bäst kring potentiella köpare av fabriken i Norrköping. Flextronics och Solectron har nämnts vid namn. Men en sådan lösning tror inte Bernth Carlsson på.
- Vi ser inga tecken på att Ericsson vill ha någon produktion kvar i Norrköping, varken i sin egen eller i någon annans regi.
Han ser gärna att Ericsson visar goodwill och erbjuder en överbryggning och att ingen ska behöva sägas upp. En sådan lösning skulle kunna bestå av kompetensutveckling och hjälp att hitta nya arbetsgivare. Inom en månad anser han att facken och Ericssonledningen måste ha kommit överens om något.
- Vi kan inte hålla på så här längre. Lösningar finns, vi måste bara komma överens. Jag tror att vi kommer att presentera en projektplan snart. Kanske inte en färdig lösning men någon slags mellanlösning.
LINDA SVENSSON © siftidningen 1999