Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Europeiska löneökningar högre än svenska

Svensk produktivitet ökar snabbast i Europa, men löneökningarna håller inte samma takt. Det ger fortsatt utrymme för fackens krav på 3,4 procent i löneökningar, konstaterar Facken inom industrin som samtidigt signalerar att Konjunkturinstitutet inte ska konstruera avtalen.
Publicerad
Facken inom industrin reser ragg inför Konjunkturinstitutets konstaterande att 1,7 procent är en lämplig avtalsenlig ökning.
- Tyckande om avtalskonstruktionen blandas ihop med utrymmeskonstruktionen, säger Sifs chefsekonom Nils-Åke Carlsson.
Konjunkturinstitutet är inne på samma väg som arbetsgivarna och vill trycka ner den centrala nivån för att lägga över mer på den lokala, menar han.
Facken har också klargjort sin ståndpunkt vid ett möte med de opartiska ordförandena som nu tagit över rodret i avtalsrörelsen.
- Utgångspunkten kan aldrig vara att Konjunkturinstitutets roll är att konstruera avtalen, då blir det en statlig inkomstpolitik av det som är parternas område. Om omvärlden anser att Konjunkturinstitutet har rätt blir det normerande och när de räknar blir det inget kvar, säger Sifs förbundsekonom Gösta Karlsson.
Fackens krav på 3,4 procent är rimligt, menar Facken inom industrin och hänvisar till jämförelser med Europa.
Sverige toppar produktivitetsutvecklingen i Europa med 5,4 procent under den senaste sexårsperioden, samtidigt har arbetskraftskostnaden ökat med 4,2 procent. På Europalistan hamnar Sverige på nionde plats. En arbetad timme kostar i Sverige 202 kronor vilket kan jämföras med 262 kronor i Norge som toppar listan följt av Tyskland med 259 kronor.
Arbetskraftskostnaden är den lägsta i Norden, liksom löneökningarna de senaste sex åren. Löneökningarna är också lägre jämfört med Europa, i Sverige ligger de på i genomsnitt 3,0 procent per år jämfört med 3,3 procent. Där ligger Sverige på en tiondeplats på Europalistan som toppas av Irland följt av Norge.

CHRISTINA SWAHN

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.