Men ska det verkligen vara omöjligt att kombinera förbundets storlek, som genererar goda resurser, med individens behov av ett fack nära sig?
Den medlem som har problem med sin arbetsgivare och kontaktar facket vill ha omedelbar hjälp av en kunnig ombudsman eller slipad förtroendevald. Det spelar mindre roll om stödet kommer från HTF eller Sif, utan det är resultatet som räknas.
Det är förmågan ute på arbetsplatserna som lägger grunden för ett fackförbunds styrka. Om facket är duktigt i det lokala arbetet växer förbundets styrka och det kan uppträda kraftfullt på central nivå och lyckas bättre i förhandlingar mot till exempel Svenskt Näringslivs arbetsgivare.
I senaste avtalsrörelsen kunde vi i HTF se hur denna mekanism fungerar när strejken på SAS bröt ut. Under några år hade den lokala klubben för kabinpersonalen och HTF:s förhandlare inte varit överens om hur avtalsrörelsen skulle genomföras. Inför årets avtalsrörelse bestämde sig klubbens företrädare och HTF:s förhandlare för att samverka på ett bättre sätt. Det ledde till att de kabinanställda gick segrande ur konflikten med SAS, att förbundet var mycket starkare i dessa förhandlingar än på länge och att många SAS-anställda offentligt berömde sitt HTF.
I det nya förbundet ska närhet byggas upp på flera sätt. Förslaget till regioner i landet, det som vi i HTF i dag kallar avdelningar, innebär att fler regioner skapas än vad HTF har idag. De flesta regioner kommer att ha mellan 10000 och 15000 medlemmar. Det är tillräckligt många för att regionen ska kunna ha ett välrustat fackligt kontor. I kombination med de förtroendevaldas arbete är kontoret med sina anställda grunden för att förbundet ska kunna synas på varje ort där medlemmar finns.
I de relativt små regionerna är fördelen att de verksamma, förtroendevalda och anställda, känner till de lokala förhållandena på arbetsmarknaden.
Problem med närhet får framför allt storstadsregionerna. Stockholm kommer att ha 97000 medlemmar. Denna region blir lika stor som TCO:s sjätte största förbund ST.
För att bli medlemsnära måste förbundet också lyckas att engagera alla de medlemmar som inte har en fackklubb på sin arbetsplats. Det finns framför allt på små företag där man inte ens är tillräckligt många för att kunna bilda klubb. Enligt tradition har facklig demokrati utgått från klubbar som väljer sina representanter till olika beslutande organ. De nya stadgarna ska ge "klubblösa" större inflytande genom särskilda valmöten i regionerna. Det är oerhört viktigt att denna stora grupp, omkring 200000 medlemmar, känner att de kan vara aktiva i det fackliga arbetet.
Ett annat viktigt inslag är att varje medlem när som helst ska kunna motionera till förbundsstyrelsen och inom tre månader få svar på sitt förslag. I ett samhälle där utvecklingen ibland går blixtsnabbt är det viktigt att facket snabbt kan anpassa sig till medlemmarnas verklighet.
I HTF har medlemmarna i fem år haft denna möjlighet. Redan den första motionären som krävde ett seminarium om löner och villkor i flyget fick gehör för sitt förslag.
Enligt planerna ska det nya förbundet även låta medlemmarna välja profil på sitt medlemskap, men med en halv miljon medlemmar blir det ganska omständligt att hålla reda på alla individers skiftande profiler. Från årsskiftet kommer systemet inte att fungera fullt ut, men snabbt måste medlemskapet kunna profileras på yrke, bransch och region. Syftet är att ge riktad information och inbjudningar, som också är en del i förbundets strävan att vara nära medlemmen.
Tiotusenkronorsfrågan för det nya förbundet är om det kan kombinera storskalighet och småskalighet. Om förbundet lyckas blir det medlemsnära, vid ett misslyckande en betongkoloss. Här finns utmaningen.