Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Eneaanställda backar upp lönesänkning

I Stockholm gick anställda på IT-företaget Enea Data med på att sänka lönerna. I Linköping föreslog anställda lönesänkningen.
Publicerad
Det var den första februari i år som IT-konsulterna gick med på företagets önskemål om sänkta löner. Nio av tio anställda i Stockholm, där majoriteten av koncernens cirka 650 anställda arbetar, valde att gå ned i lön.
Anställda garanteras 90 procent av den fasta lönen och en rörlig del om max 30 procent. Avtalet löper på årsbasis och kan sägas upp av båda parter en månad innan avtalstiden löper ut.
- Personligen förstår jag att företaget vill korrigera lönerna när marknaden viker. Det råder i dag inte samma efterfrågan på konsulter i Stockholm. Priserna har sjunkit samtidigt som det rått en gynnsam löneutveckling, säger Anders Wångby i Sifklubbens styrelse.
- Vi har ett prövoår för att se hur det funkar. Avtalet gäller fram till den sista december.
Administrativ personal ingår inte i avtalet. För IT-konsulterna innebär reformen en sänkning med tio procent av de ursprungliga lönerna på 30 000 - 40 000 kronor. Den rörliga delen ger för tillfället noll.
- I Linköping var personalen inte tillfrågad. Där var det de anställda själva som bad om att få omfattas av reformen, berättar Anders Wångby.
Enheten i Linköping är mindre och präglas av en större "vi-känsla". En annan förklaring är allmän oro efter varsel på bland annat Nokia.
I samband med diskussionerna om lönereformen kopplades en löntagarkonsult in.
- Det var en bra erfarenhet att få en extern genomgång av företaget.
Men bland medlemmar fanns en viss besvikelse över att inte få betyg på den nya lönemodellens utformning. Löntagarkonsulten hade bara i uppgift att titta på företaget, säger Anders Wångby.
Löntagarkonsulten Robin Mannheimer förstår synpunkterna men anser att bedöma avtal ligger utanför löntagarkonsultens roll:
- Avtalet är ledningens ansvar, facket har inte varit med. Skulle jag som konsult ha gått in i avtalets utformning hade jag blivit en del av avtalet, säger Robin Mannheimer.
- Min roll är att ge anställda en bedömning av företagets ställning och möjlighet att överleva. Det vill säga om det är värt för dem att gå med på avtalet eller inte.

MARIE NÄRLID

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.