Nu när jag uppmärksammat problemet ser jag det ofta. Man borde införa en ny bokstavsdiagnos vid sidan av de andra, nämligen ED - Ekonomisk dimma. Det finns två sorters ED, den ena är ENED, betyder egennyttig ekonomisk dimma. Det är den som märks när man ska dela en nota eller fördela pengarna efter de elva rätten på stryktipset. Helt obegripligt kan i vanliga fall logiska och rätträknande personer räkna fel på en tia här och där och som ett trolleri är det alltid till deras fördel. Den formen av ekonomisk dimma ruinerar inte den som drabbas av den, men den kan göra att de förlorar vänner.
Den andra formen; EDHP, ekonomisk dimma hål i plånboken, är desto allvarligare. Den visar sig i obegripliga inköp av kläder och prydnadsföremål, i besynnerliga satsningar i ekonomiska projekt och i en oförmåga att förstå att hundra kronor är mindre än tusen.
Nej, jag överdriver faktiskt inte. Allt som oftast träffar jag vanliga människor som med bestörtning inser att pengarna är slut och som inte för sitt liv kan förstå hur det gick till (Jaja...lika bra att erkänna, jag har också varit i den ekonomiska dimman).
Den ekonomiska dimman förstärks dessutom av att ekonomi paradoxalt nog både är tabubelagt och statusfyllt. Man får inte skryta om pengar samtidigt som det för många är en värdemätare på hur väl man lyckats i livet. Om vi öppet pratade om vår relation till pengar skulle fler ta sig ur ED och vi skulle inse att våra konstigheter delas av många.
Här kommer några exempel:
Jag har en god vän som då och då blir sen med betalningar för att han en dag i månaden vill ha ett välfyllt konto. Han är matematiker och inser mycket väl att det inte är något rimligt skäl att låta bli att betala i tid, men han kan inte låta bli. En annan åker gladeligen tre mil för att tanka billigt och när jag frågar honom vad de tre milen kostar i bensin blir han tyst. En tredje nyper av den gröna bladknoppen på tomaterna innan han betalar och har dessutom räknat ut att manövern kommer att göra att han tjänar två och femtio på fyra år.
Allt sådant tror jag i grunden handlar om djuppsykologi och att pengar egentligen är alldeles för abstrakt. Vi är i naturen samlare och jägare och pengar är ju ett instrument för byteshandel, men det är som om själva instrumentet, pengarna, har börjat leva sitt eget liv.
För många år sedan hörde jag en sann historia om en man som övertrasserat sitt checkkonto och när han fick ett påpekande från banken så skrev han ut en check som han skickade till banken. Han kunde ju betala allt annat med sina checkar så varför skulle det inte gå med banken och för att fylla sitt konto?
Det har då och då slagit mig att det kanske är ED som är hemligheten bakom hutlösa löner, bonussystem och girighet? Att alltför många direktörer och styrelseledamöter hamnat i ED och inte förstår att en miljon kronor är mer än tusen. Ett bra diagnossystem för ED och en pedagogisk behandling vore en nåd att stilla bedja om. Vi skulle undvika att få ED-personer som ekonomer och vi kunde behandla de drabbade.