Det ringer i telefonen hos A som är chef på ett mellanstort företag. Det är en besvärlig säljare. Eller någon medarbetare som vill äta lunch och prata lön.

Utan att blinka svarar A:

- Ja, men hej! Vad kul att du ringer! Tyvärr har jag inte tid just nu, jag måste på ett viktigt möte. Synd. Vi kan väl höras senare?

Det är bara det att det "viktiga mötet" aldrig fanns i kalendern.

En journalist frågar chefen B om han lagt bud på en större konkurrent.

- Inte alls. Förekommer inga sådana diskussioner, säger B.

Och ljuger.

- Visst ljuger jag ibland, säger A, men tillägger:

Men bara vita lögner, en chef måste ljuga så lite det bara går. A har skaffat sig den tumregeln den hårda vägen.

- Jag jobbade flera år under en högre chef som satt lögnen i system, säger A.

A arbetade på ett stort företag utomlands. Där lärde hon sig en hel del om det hon kallar "storbolagspolitik" - fraktioner, rävspel och intriger. A lärde sig att spela in telefonsamtal, ta mötesanteckningar och dela med sig allt som sagts under viktiga möten till högre chefer. Allt för att kunna belägga sin närmaste chefs lögner.

- Lögnerna hade ett pris hon inte själv förstod. Jag tappade snabbt respekten. Och förtroendet. Och förtroende är viktigt i alla relationer, särskilt i Sverige, säger A.

Nästa läxa kom vid en organisationsförändring där A själv var chef.

- Inför förändringen sa jag inte som det var till medarbetarna. Mina formuleringar kom att uppfattas som en lögn. Det gjorde att flera personer mådde rejält dåligt, säger hon.

Det ledde också till en stor diskussion om vem som sagt vad och varför.

- Vi tappade fokus. Vi pratade om hanteringen av förändringen i stället för själva förändringen.

- Jag borde ha sagt att jag inte kunde dela med mig om vad jag visste just då.

Sens moral enligt A: I svåra situationer och elakt spel kan det enstaka gånger vara nödvändigt att ljuga. Men verkliga lögner kan bli dyrköpta.

- Sanningen kommer fram. Man får ta konflikter i stället. Den som blir arg för att jag inte berättar allt, den får bli det.

Och om någon ljuger för A?

- Då konfronterar jag dem om det, och ger dem en chans att förklara sig.

Chefen B har över 500 anställda. Och tycker att lögn är en fråga om värderingar.

- Frågan är ju inte om man ljuger utan varför. Och vilka konsekvenserna blir. Det är där moralfrågan ligger.

- Situationen avgör. Att skydda företagshemligheter, eller en anställds privatliv - det är helt ok. Att ljuga om interna förändringar eller undanhålla information, det är oftast inte ok, säger han.

När hans företag skulle köpa ett annat hemlighöll han köpet så gott han kunde.

- Jag ville undvika onödiga kursrörelser. Den lögnen skadade ju ingen.

B skydddar också gärna sina medarbetares mörkaste hemligheter - om vem som är alkholist, vem som mår dåligt, och så vidare.

- Gå inte på julfesten! Jag vill absolut inte hamna i garderoben med någon medarbetare under en julfest. Om du måste gå dit, ta en snabb öl och gå hem. Då slipper du besvärliga frågor om vad folk tjänar, deras kärleksliv eller psykiska problem.

"Inga kommentarer" kan vara ett bra ersättning för en lögn.

Om man gör det rätt.

Den kände mediatränaren Paul Ronge förklarar.

Svenska chefer är alldeles för mesiga, tycker Ronge. De svarar på frågor även när de inte har ett skvatt att vinna.

I början av oktober skrev Dagens industri en artikel om att Swedbank och SEB diskuterade ett samgående. Dagen efter avfärdade Swedbank uppgifterna helt.

"Uppgifterna är helt felaktiga. Det är obegripligt för mig var tidningen har fått de här uppgifterna från", sa Swedbanks informationsdirektör till TT.

Sant eller falskt, helt eller delt? Egentligen spelar det ingen roll.

- I vilket fall är det galet som strategi, tycker Paul Ronge, Sveriges mest kände PR-konsult.

- Om det visar sig att Swedbank och SEB faktiskt diskuterar ett samgående, vilket man kan tro när man läser DI:s artikel, då har ju Swedbank halverat sitt förtroendekapital. Och det helt i onödan. Det hade varit mycket bättre att inte säga någonting.

Anta att det inte blir ett samgående just nu - men snart. Då framstår dementin i början på oktober också som en lögn, enligt Ronge.

Ronge har gjort sig känd för devisen: "Man ska aldrig ljuga. Men man behöver aldrig berätta hela sanningen."

- Jag har levt med den principen i tolv år. Och jag har aldrig upplevt annat att den är bäst i längden.

Ska man avstå från kommenterarer bör man dock alltid ange ett bra skäl.

- Säg till exempel: "Jag kommenterar inte därför att jag inte har tillräckligt underlag i nuläget."

Metaforer är också bra, tycker Ronge, de ger reportrar något att skriva.

- Säg: "Jag har inget att säga just nu. Jag skulle inte drömma om att servera halvkokt potatis".

Ljug inte, tycker Håkan Brodin, organisationskonsult.

Men räkna med att du måste bedöma varje situation för sig.

Visst ljuger chefer ibland.

- Det är ju allmänt känt att en del chefer har psykopatiska drag. För såna chefer är lögnen mest bara ett arbetsverktyg. De ljuger och tänker att om de blir konfronterade av någon anställd efteråt, pja, då får de bara ta det, säger Håkan Brodin, som är organisationskonsult med stor chefserfarenhet.

Ska en ledningsgrupp vara sparsam med sanningen, ja, då brukar den prata ihop sig först.

- Man måste vara överens om vilket budskap som gäller utåt.

Det här är dock inget Brodin rekommenderar. Att ljuga är att manipulera andra människor. Men Håkan Brodin tycker inte att man behöver vara överdrivet öppen.

- Allt chefen säger ska vara sant. Men han behöver inte säga allt som är sant, säger Brodin.

Men ibland kan man bli tvungen att ljuga. Vd:s ansvar är ju inte i första hand mot sin egen moraliska bekvämlighet, utan mot aktieägarna. Då kan en lögn vara nödvändig. Han eller hon kommer inte ut från ett styrelsemöte och säger till alla som vill höra på att "jodå, vi diskuterar flera worst case-scenarier med stora personalnedskärningar".

Håkan Brodin har själv hamnat i just den situationen.

- Jag satt i ledningsgruppen i ett stort företag som råkat i svårigheter. Vissa ledamöter ville att vi skulle säga som det var, att vi var ett företag i kris. Andra ville lägga locket på, i all fall tills vidare. Det var ingen lätt situation, säger han.

- Att reservera sig och säga att "ni får göra som ni vill, men vi är i kris och det tänker jag gå ut och berätta", sådant resulterar bara i att man får sparken.

Ett halvår senare blev dock företagets situation så svår att ledningen ändå måste säga som det var.

- Kanske hade det varit lika bra att sätta ner foten direkt, tänker Brodin.

Han har märkt att riktigt framgångsrika ledare ofta vågar säga som det är.

- Stark moral och starkt civilkurage är tecken på god ledarskapsförmåga, det får man inte glömma bort, tycker Brodin.

När två amerikanska forskare på det ansedda Stanford University i USA började studera ljugande chefer slutade det med att de upptäckte en checklista för effektiva lögner.

Var inte tvärsäker. Överdriv inte. Var inte ovänlig.

Då ljuger du bäst.

De vet David Larcker och Anastasia Zakolyukina på Stanford School Business.

De två forskarna studerade inspelade konferenssamtal med chefer i börsnoterade bolag inför kvartalsrapporter och jämförde vad cheferna sagt om sina företag med hur det senare visade sig att det egentligen stått till.

Vissa av cheferna ljög som en häst travar. Andra talade mer sanning. Och Larker och Zakolyukina hittade mönster.

Ljugande chefer framstod faktiskt som mycket mer tvärsäkra än de sanningsenliga. De svor, tog i, talade högt, sa nedsättande saker om sina kritiker och pratade på utan att staka sig.

Medan de sanningsenliga cheferna använda ordet "jag" oftare, harklade och hummade mer och var mer vänliga.

Kontentan: Tro inte på tvärsäkra typer.

Och vill du ljuga själv: Tänk på att stöddighet och tvärsäkerhet ofta väcker misstänksamhet om att du tar i för att dölja dina skuldkänslor. Var lagom tydlig. 

.