Förväntningarna är ibland enorma på chefer, både från företagsledningen och i arbetsgruppen. Han eller hon ska med ett trollslag rensa bort gamla surdegar, få personalen att samarbeta, ange en riktning, skapa förändring, entusiasmera och motivera folk. Så ser kravlistan ut.
Glöm det, säger personalkonsulten Per Wengrud.
-Det ställs orimliga krav. Chefer förväntas svinga med sitt spö och göra allt bra. Man bör i stället vara nöjd om chefen får verksamheten att flyta, om det finns folk på plats och att de har drägliga arbetsförhållanden.
Per Wengrud titlar är HRM-konsult på Skandinavia och chefsutvecklare åt IBC Euroforum. HRM betyder human resource manager och innebär fritt översatt den som har hand om företagets mänskliga kapital, alltså personalansvarig.
Per Wengrud har själv många års erfarenhet som chef.

Ljuset på chefen
Han vill sätta ljuset på det bortglömda chefskapet, något som han menar skiljer sig från att vara ledare. Ledarskap kan man bara utöva i mycket mogna arbetsgrupper, anser han. Grupper som är harmoniska, dynamiska och där alla drar åt samma håll. Det är grupper där medarbetarna ofta är handplockade och som har ett vuxet och professionellt förhållningssätt till sina jobb.
Så ser sällan arbetsplatserna ut. Där finns i stället ofta rädsla, dolt missnöje, avundsjuka, trötthet och spretiga viljor som ska försöka sammanlänkas - folk som jobbar tillsammans fast de inte vill och så vidare.
Det är i denna råddiga verklighet som den tydliga chefen måste kliva fram. Chefen som funktionär. Den som har ansvar för att personalen har det drägligt men också att företagets mål uppfylls. Den som planerar och strukturerar arbetet. Organiserar och bemannar. Kontrollerar att uppgifterna blir lösta - och sanktionerar avvikelser. Det är att vara chef.
Av en sådan chef kan man kräva mycket. Man kan kräva att arbetsmiljölagen följs, att det finns en jämställdhetsplan. Att konflikter klaras upp. Eller att det blir någotsånär rättvisa semesterlistor. Men man kan inte kräva att allt ska vara roligt.
-Att vara stimulerad på jobbet är ingen rättighet som chefen ska fixa. Men det tror många, säger Per Wengrud.

Vad sker efter smekmånaden?
Ofta får nya chefer en smekmånad, berättar han. Då visar alla sin bästa sida och bjuder till. Men hur olika ser förväntningarna egentligen ut? Ja, det visar sig efter ett tag. Några kanske inte alls vill ha en ny chef, eller kanske vill de se en annan chef - förslagsvis dem själva. De kan spjärna emot. De kan försöka förvandla chefen till en rundningsstolpe som de springer förbi och utestänger från information. Vissa kan vara passiva. De som gett upp - och dem kan ingen chef i världen blåsa liv i.
Men de flesta kanske ändå ser positivt på den nya chefen. De som tycker att nu ska vi äntligen ta tag i saker, nu har det kommit någon som kan se till våra behov och försvara oss uppåt i organisationen. Även detta kan skapa problem.
-Risken är att de överöser chefen med kravlistor. Det kan handla om allt från gymkort och blomsterkorgar till affärskurser i engelska och att lokalerna ska målas om. Det har ju förra chefen lovat!
Enligt Per Wengrud bidrar ledarlitteraturen till att skapa den här skeva bilden av chefskapet. I chefstidningar spänner man bågen högt över markplanet. Där talar man om att bygga team, se människan och att locka fram varje persons potential. Mer sällan berör man grundproblemet: hur ska man få folk att göra jobbet.
.