Navet i valutaunionen EMU är den - enligt Daniel Naurin - "ovanligt oberoende" centralbanken, som fått sin status för att klåfingriga politiker med kortsiktiga väljarintressen inte ska kunna påverka penningpolitiken. Bankens experter anses garantera prisstabilitet åt medborgare och finansiella aktörer.
ECB är den enda centralbanken i världen som har ett grundlagsfäst oberoende. Bankens ledamöter har långa mandattider, åtta år, och kan varken avsättas eller bestraffas med t ex sänkt lön.
Endast om någon expert inte klarar jobbet på grund av sjukdom eller avslöjas för till exempel korruption kan denne skiljas från uppdraget.
Den demokratiska kontrollen utövas i stället genom "tydliga mål" och "transparens". Bankens handlingar och beslutsprotokoll är hemliga. Öppenheten består i att bankdirektörerna ställer upp på offentliga utfrågningar och förklarar sina beslut.
- Man måste ha extremt lågt ställda krav, och ett optimistiskt sinnelag, om man skall vara nöjd med det ansvarsutkrävande som ECB är utsatt för i dag, skriver Daniel Naurin, doktorand i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och medförfattare till årsboken Europaperspektiv 2003.
När boken presenterades på ett tvärvetenskapligt seminarium i Stockholm på onsdagen sa Naurin:
- Vad ska man ha transparens till om man inte kan göra något åt det? Om man inte har några sanktioner?
Martin Lindblom, LO-tidningens chefredaktör, frågade om det i längden går att upprätthålla en helt oberoende centralbank. Måste inte regeringarna kunna utkräva ansvar om bankens agerande leder till djupa kriser?
- Det är väldigt svårt att stoppa en överstatlig institution som svämmar över. Teoretiskt kan man kalla in en regeringskonferens. För att ändra bankens konstitutionella ställning krävs absolut konsensus (alla medlemsstater är överens). Man har försökt med EG-domstolen utan att lyckas.

BJÖRN ÖIJER