Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Centralbank utan insyn

Den europeiska centralbanken ECB har unika befogenheter, men det finns ingen möjlighet att utkräva ansvar av bankens ledamöter. Forskaren Daniel Naurin är kritisk till denna obalans mellan oberoende och demokratisk kontroll.
Publicerad
Navet i valutaunionen EMU är den - enligt Daniel Naurin - "ovanligt oberoende" centralbanken, som fått sin status för att klåfingriga politiker med kortsiktiga väljarintressen inte ska kunna påverka penningpolitiken. Bankens experter anses garantera prisstabilitet åt medborgare och finansiella aktörer.
ECB är den enda centralbanken i världen som har ett grundlagsfäst oberoende. Bankens ledamöter har långa mandattider, åtta år, och kan varken avsättas eller bestraffas med t ex sänkt lön.
Endast om någon expert inte klarar jobbet på grund av sjukdom eller avslöjas för till exempel korruption kan denne skiljas från uppdraget.
Den demokratiska kontrollen utövas i stället genom "tydliga mål" och "transparens". Bankens handlingar och beslutsprotokoll är hemliga. Öppenheten består i att bankdirektörerna ställer upp på offentliga utfrågningar och förklarar sina beslut.
- Man måste ha extremt lågt ställda krav, och ett optimistiskt sinnelag, om man skall vara nöjd med det ansvarsutkrävande som ECB är utsatt för i dag, skriver Daniel Naurin, doktorand i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och medförfattare till årsboken Europaperspektiv 2003.
När boken presenterades på ett tvärvetenskapligt seminarium i Stockholm på onsdagen sa Naurin:
- Vad ska man ha transparens till om man inte kan göra något åt det? Om man inte har några sanktioner?
Martin Lindblom, LO-tidningens chefredaktör, frågade om det i längden går att upprätthålla en helt oberoende centralbank. Måste inte regeringarna kunna utkräva ansvar om bankens agerande leder till djupa kriser?
- Det är väldigt svårt att stoppa en överstatlig institution som svämmar över. Teoretiskt kan man kalla in en regeringskonferens. För att ändra bankens konstitutionella ställning krävs absolut konsensus (alla medlemsstater är överens). Man har försökt med EG-domstolen utan att lyckas.

BJÖRN ÖIJER


Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.