Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Avtalskraven är rimliga

Publicerad

- Arbetstidsförkortningen är en process som måste få ta tid,säger Christer Daag.

Han representerar alla sifare inom Volvo i Sverige. Det innebär ett stort ansvar, och en skyldighet att ryta till om något inte är som det borde. Som förtroendevald i en av SIF:s största klubbar har Christer Daag haft en hel del synpunkter på det förra avtalet för verkstadsindustrin. Men han tror och hoppas att avtalsrörelsen som nu drar igång kommer att resultera i en del nödvändiga förbättringar. Framför allt när det gäller löneöversynen som har varit en källa till stor frustration och irritation bland Volvos anställda.
- Det har inte fungerat för oss. Vi vet ju inte hur avtalskonstruktionen kommer att se ut den här gången, men jag kommer att vara på min vakt när det gäller löneöversynen, säger han.
De tre fackförbunden som samförhandlar i verkstadsindustrin - SIF, Metall och CF – har tydligt markerat att man inte tänker släppa kravet på arbetstidsförkortning, trots regeringens misslyckade försök till lagstiftning. Faktum är att man nu kräver ett treårigt avtal för att underlätta arbetet med kortare arbetstid. Och Christer Daag tror att frågan ligger rätt i tiden.
- Inställningen till arbetstidsförkortning har successivt förändrats. För några år sedan hade inte det här kravet varit gångbart hos medlemmarna, men det har svängt. Vi fick några minuter i förra omgången, och om vi fortsätter kan det bli något. Vi kan ju se på Metall som i princip har fått en extra semestervecka.
Så här i inledningen av förhandlingarna är Christer Daag nöjd med de fackliga kraven. Det finns ingenting han saknar.
- Vi som har jobbat i SIF:s delegation sju har fått med det vi ville ha med. Det är klart att man kan ha olika uppfattning om nivåer, men det har man ju alltid. Och vi har inte spikat några avtal ännu.

LINDA SVENSSON© siftidningen 2000

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.