Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Att leva på hoppet

Det är nästan omöjligt att tjäna ihop en miljon eller mer i Sverige utan att vara företagare. Att bli miljonär på lönearbete är svårt. Då får man förlita sig till att vinna på trav eller lotteri, sa Claes Hemberg, informationschef på Avanza i en intervju i Dagens Industri. <br />
Publicerad
Jag tänkte ta honom på orden. Är det trav eller lotteri man ska satsa på för att bli miljonär? Kan tips och dobbel bära rakaste vägen till storkovan? Kan det vara bättre att satsa säg, 350 kronor i månaden på spel än på fonder?
Med tanke på hur mycket pengar som satsas på spel så är det en hel del som hoppas på det. Under år 2004 spelade svenskarna för drygt 36 miljarder. Detta innebär att vi spelat för ungefär 4 000 kronor per person, vilket i runda slängar motsvarar 350 kronor per månad. En helt anmärkningsvärd siffra om ni frågar mig. Jag har ända sedan mina tonårsbarn var ynke-pynke sparat 200 kronor i månaden i fonder till dem båda. Skulle jag istället (hemska tanke) ha satsat på att deras start i vuxenlivet skulle underlättas med eventuella lottovinster? Eller för att vara helt plumpt siffernissig, skulle spel på lotto alla dessa år givigt barnen mer klirr i kassan än de 30000 de har nu? Ja, istället för att gå på irrfärd bland diffusa begrepp som tur och otur så ska vi nu prata odds och rimlighet. Enligt lotteriinspektionen ligger det till så här:
- Risken att du blir överkörd när du hämtar storvinsten är större än chansen att du vinner den.
- Chansen att vinna storvinst är: 1 på 12 miljoner på Vikinglotto, 1 på 10 miljoner på Joker, 1 på 6,7 miljoner på Lotto, 1 på 5,8 miljoner på Måltipset, 1 på 6 miljoner på Stryktipset.
- Chansen att vinna drömvinsten på Lotto är 1 på 337, 9 miljoner.
På Riksförbundet för spelberoende hemsida kan man läsa att "Bankernas vinnarkonton har ungefär samma vinstchans som Lotto och V 75. Skillnaden är att dina satsade pengar finns kvar, dessutom med ränta".
Visst finns det risker med sparande också men de flesta sparformerna lämnar en trygg och säkerställd vinst. Må vara en föga sexig vinst då sparandet sällan ger förhoppningar om positiva överraskningar. Istället för förhoppningar om massa pengar på kort tid handlar det snarare om bättre ekonomi på sikt. Allt räntebaserat sparande som sparkonton och liknande hör till denna kategori. Betydligt mer dramatiskt och måhända upphetsande är det att investera på aktiemarknaden. Här finns ingen säkerhet - du kan förlora allt (ungefär som vid spel) men också vinna stort. Det finns ingen begränsning åt någondera hållet. Men det finns sätt att minska riskerna utan att snöpa vinstchanserna allt för mycket. Ett sådant sätt är att sprida riskerna vid investeringen. Att skapa en så kallad aktieportfölj med många olika typer av aktier är ett sådant sätt. Ett annat är att månadsspara i en eller flera fonder (som i sin tur har ett flertal aktier). Det första sättet är svårare medan det andra är dyrare. Jag sparade själv i många år i fonder men i takt med att jag lärde mig mer så sålde jag fonderna till förmån för aktier. Jag valde att själv bygga min egen fond med ett tiotal aktier. En av de stora vinsterna med detta är radikalt minskade avgifter. En annan är aktieutdelningen, som i år slår rekord i storlek. Jag får, som aktieägare, totalt några tusen i bonus för mina innehav i år. En skön vinst där jag behåller insatsen och kan hoppas på vinst nästa år och nästa... En vinst som lustigt nog motsvarar vad jag rent statistiskt skulle ha satsat på spel under året.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.