Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Arbetsmiljön blir valfråga

Stressen i arbetslivet har hamnat högt upp på partikansliernas lista. Det beror inte på att politikerna bryr sig mer än tidigare om hur vi har det på jobbet. Det beror på att statens, våra gemensamma kostnader, för sjukskrivningar och förtidspension skenar. Ökningstakten är 25 miljoner kronor om dagen.
Publicerad
Ohälsan har ryckt närmare 800 000 människor från deras arbeten. Allt färre ska försörja allt fler. I dag går det ännu 2,1 yrkesaktiva på varje pensionär i Sverige. 2030 beräknas det bara finnas 1,4 förvärvsarbetande per pensionär. Om så alla reserver sattes in, arbetslösa och invandrad arbetskraft, skulle det inte räcka.
Den statsfinansiella ohälsan ser därmed till att arbetsmiljön lyfts in i valrörelsen. Det är ett nödvändigt uppvaknande efter decennier av nerdragningar inom företagshälsovård och bland skyddsombud.
Een folkrörelse för ökad hälsa måste verka på två fronter. Dels måste de redan sjukskrivna - och så många som möjligt av de förtidspensionerade - återgå i arbete, helt eller delvis. Det är inte alltid lämpligt att komma tillbaka till sin gamla arbetsplats. Omskolning till nytt yrke eller arbetsprövning på andra arbetsplatser måste kunna var en del i rehabiliteringen. Samverkan mellan samhällets olika resurser borde redan vara en självklarhet. Att arbetsgivaren ska få 60 dagar på sig att lämna in ett rehabunderlag till försäkringskassan, som föreslagits som en skärpning, är en alldeles för låg ambition. Processen måste radikalt förkortas. Ju längre sjukfrånvaro, desto svårare att börja jobba igen.
Ddels måste ett förebyggande arbete ske på varje arbetsplats i landet. Här synes en utbyggd företagshälsa med god kännedom om de lokala förhållanden vara rätt medicin. Scania i Södertälje är ett utmärkt exempel. Företagshälsan fungerar som vårdcentral och behandlar alla åkommor. Läkarna upptäcker hälsoproblem i produktionen som snabbt kan åtgärdas. Korta väntetider, friskare medarbetare och minskade kostnader för frånvaro gör att verksamheten även går med vinst (se Siftidningen 2/02).
Vi ska må bra på och av arbetet har Sif som ett grundläggande mål. Avgörande för trivseln på jobbet är ledarskapet, hur arbetet organiseras och hur stort inflytande de anställda har. I ett rådslag inför höstens avtalsförhandlingar på IT- och telekomområdet har medlemmarna vädjat om mer ordning och reda i branschens företag. Därför väntas Sif gå ut med krav på att facket tillsammans med arbetsgivarna ska verka för jämställda arbetsplatser och att ge cheferna stöd i att utveckla ett gott ledarskap.
TCO har dragit slutsatser av att 80 procent av kvinnorna uppger stressen som orsak till att sjukskrivningarna ökar. Därför talar man om livspusslet. Familjeliv och jobb måste gå att förena med bibehållen hälsa. TCO:s valkampanj har som mål ett barntillåtet samhälle och ett föräldravänligt arbetsliv.
Prestationskraven i samhället har ökat som en följd av kapitalägarnas vinstbegär, personalminskningar och ny teknik. När vi inte längre orkar vara så duktiga som vi vill är det inte alltid facket finns där som ett stöd. Många långtidssjukskrivna känner sig övergivna av både arbetsgivare och fackförening. Det underlättar inte deras väg tillbaka.
BJÖRN ÖIJER

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.