Under 2001 ökade tjänstemännens löner med en procent mer än arbetarnas, i fjol med runt en halv procent. I år pekar det mesta på att skillnaden i ökningstakt bli ännu mindre.
Men det är inte avtalsvägen som skillnaderna kommer till. Det är i stället när de nyanställs eller byter jobb inom företaget som tjänstemännen drar ifrån. Men ännu större betydelse har andra lönepåslag vid sidan om den lokala förhandlingen.
- Arbetsgivarna beslutar ensidigt om löneökningar för vissa individer eller grupper. Motivet är att man ska få behålla dem, säger Göran Nilsson, FI:s kanslichef.
- Men i år är det oklart om det är någon skillnad. Möjligen slår marknadskrafterna lika hårt åt andra hållet. Allra mest svänger det kanske för CF:s medlemmar.
Sifs förhandlingschef Lars-Bonny Ramstedt utesluter inte att den ojämna utvecklingen kan få följder för avtalskraven.
- Profilen på lönekraven kan bli att de grupper som fått mindre ska få mer. Tyvärr verkar 2003 ge extremt dålig löneökning för tjänstemännen.
NIKLAS HALLSTEDT