Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Arbetare och tjänstemän i industrin fick lika stora löneökningar

Enligt en ny rapport från Facken inom industrin fick både arbetare och tjänstemän löneökningar på 3,3 procent förra året. Men då är siffrorna justerade efter ålder. Utan hänsyn tagen till ålder låg löneökningarna på 3,1 procent för arbetarna och 3,8 procent för tjänstemännen.
Publicerad
På fredagen presenterade Facken inom industrin en rapport som visar att löneökningarna i industrin legat runt tre procent de senaste åren. Förra året fick kvinnor mer än män.
- Från Sifs sida har vi haft ett massivt arbete med lönekartläggningar i företagen. Vi är för den skull inte nöjda med vad vi har åstadkommit. Det kvarstår en löneskillnad på åtskilliga hundralappar, säger Lars-Bonny Ramstedt, Sifs förhandlingschef och ordförande i Facken inom industrin i år.
I avtalsrörelsen 2007 kommer lägstlönerna att få en central roll. Av facken inom industrin är det Sif som har de lägsta minimilönerna. Men också IF Metall anser att det är en viktig fråga. Samtidigt har arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv inlett en kampanj för att hålla nivåerna på lönegolven nere, bland annat med hänvisning till att höga lägstlöner ger högre arbetslöshet.
- Svenskt Näringsliv har inlett avtalsrörelsen. Vi har inte samma erfarenheter som de. Vi kan visa att lägstlönerna har betydelse, speciellt i kvinnodominerade branscher, säger Anders Tiderman från IF Metall.
För Sifs del är det i callcenterföretagen som minimilön är mer regel än undantag.
- Av 2 000 företag var det 1 400 som hade löner under 14 000 kronor. Det är absurt att ha sektorer som konstant ligger på lägstlöner. Det spelar ingen roll hur gammal du är eller hur länge du har arbetat. I de företagen kommer du aldrig upp i lön, säger Lars-Bonny Ramstedt.
Sifs förbundsfullmäktige har beslutat att man i avtalsrörelsen ska jobba för kraftigt höjda lägstlöner, och man ska göra det i nära samarbete med HTF.

LINDA SVENSSON

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.