Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsrätt

Unionen tar sparkad hockeyspelare till AD

Hockeyspelaren fick sparken sedan han, enligt arbetsgivaren, tecknat ett sponsoravtal för egen vinning utan klubbens medgivande. Nu stämmer Unionen hockeyföreningen i Arbetsdomstolen och kräver 300 000 kronor i skadestånd.
Ola Rennstam Publicerad
Marcio Jose Sanches/AP/TT
På bilden: San Jose Sharks' Dan Boyle (22) i en match mot Edmonton Oilers, NHL. Boyle har dock inget med hockeyspelaren i texten att göra. Marcio Jose Sanches/AP/TT

Hockeyspelaren var anställd av en förening i Mellansverige. Utöver månadslön hade klubben sett till att han fick 2 000 kronor i rabatt på hyran mot att hyresvärden fick ett gratis sponsorpaket. Förutom att vara ishockeyspelare hade han även en anställning som säljare i ett separat aktiebolag som föreningen hade startat.

För drygt ett år sedan fick hockeyspelaren kännedom om att hyresrabatten skulle upphöra, vilket han informerade bolagets vd om. Enligt honom själv fick han då ett muntligt löfte från vd:n att kontakta hyresvärden och ingå en liknande uppgörelse som tidigare, vilket han också gjorde. Kort därpå slutade han som säljare i bolaget.

I november förra året fick hockeyspelaren plötsligt besked om att han var avskedad. Arbetsgivaren anklagade honom för att ha ingått sponsoravtalet med hyresvärden utan deras godkännande och han polisanmäldes för att ha gjort sig skyldig till trolöshet mot huvudman, en utredning som dock lades ner omgående.

Nu har Unionen stämt ishockeyklubbens bolag i Arbetsdomstolen. I stämningsansökan konstaterar förbundet att Unionenmedlemmen blivit avskedad från sin anställning som hockeyspelare för något som skett under hans tid som säljare i marknadsbolaget. Unionen hävdar att avskedandet saknar saklig grund och kräver arbetsgivaren på närmare 300 000 kronor i skadestånd.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Från bakgrundsmusik till megasuccé. Mannens musik streamades över 100 miljoner gånger, men arbetsgivaren – ett svenskt produktionsbolag – tog alla intäkter. Unionen kräver nu att intäkterna från musiken ska delas lika mellan parterna. Foto: Colourbox

Ljudproducenten var anställd på ett svenskt produktionsbolag. Hösten 2022 gav arbetsgivaren honom i uppdrag att skapa lugn bakgrundsmusik, en genre som är populär på olika streamingtjänster. Uppdraget låg utanför hans ordinarie arbetsuppgifter, som främst handlade om radioreklam och ljudproduktion.

Oväntad supersuccé

På egen hand skapade han 101 verk, skrev musiken, spelade in och producerade färdiga masterinspelningar. Arbetet skedde till största delen på fritiden, hemma med egen dator och egna instrument.

Då hände det som alla musiker troligtvis drömmer om – låtarna blev en jättesuccé och började streamas på Spotify, Amazon och andra plattformar. I dagsläget handlar det om långt över 100 miljoner spelningar.

Arbetsgivaren tog miljonintäkterna

Trots framgången fick ljudproducenten inte en krona i ersättning utöver sin vanliga lön. Mannen hade nämligen skrivit under ett avtal som innebar att 100 procent av intäkterna från musiken skulle gå till arbetsgivaren. Själv uppger han att han skrev på avtalet eftersom cheferna presenterade det som standard i branschen och som ett krav för att musiken skulle släppas.

Våren 2024 sade ljudproducenten upp sig. Men intäkterna från hans musik har fortsatt att rulla in – till arbetsgivaren. Fram till slutet av 2025 hade musiken dragit in drygt 2,7 miljoner kronor.

Unionen: Avtalet är oskäligt

Nu har Unionen stämt det svenska produktionsbolaget i Arbetsdomstolen, AD, och kräver att avtalet skrivs om i efterhand. Förbundsjurist Karl Hägg, som driver ärendet, menar att medlemmens låga lön har en betydande roll i sammanhanget.

– Det var omöjligt att förutse den succé som blev. Enligt vår mening är det oskäligt med noll i ersättning i det här fallet. Men det kan vara ok i de fall där arbetstagaren samtidigt får rimligt betalt för sitt arbete, säger han.

 

”Intäkterna bör delas lika”

Enligt Unionen är det orimligt att alla pengar gått till arbetsgivaren. Förbundet kräver att intäkterna från musiken ska delas lika mellan parterna – både redan utbetalda och framtida intäkter. 

– Enligt vår mening har det också betydelse i sammanhanget att musiken i stor utsträckning skapades på medlemmens fritid och med hans egen utrustning. 

Medlemmen har ju skrivit på det här avtalet. Hur kan det då anses oskäligt?
– Att ett avtal är påskrivet betyder inte att det automatiskt står sig. Det finns regler i både avtalslagen och lagen om upphovsrätt som gör att man i efterhand kan ändra avtal som blivit orättvisa av olika skäl, säger Karl Hägg.

Domen i AD kan få stor betydelse

Facket pekar på att avtalet skrevs i ett läge där den anställde var i tydlig beroendeställning. Man hänvisar också till nyare regler kring upphovsrätt, som ska skydda artister och andra kreatörer när ett verk i efterhand visar sig bli betydligt mer lönsamt än någon kunnat förutse.

Om AD går på Unionens linje kan domen få principiell betydelse, menar Karl Hägg.

– Den kan ge vägledning i fall där en anställd i ett kreativt yrke har skrivit under ett mycket obalanserat avtal och ersättningen i efterhand visar sig vara oproportionerligt låg.

Kollega söker arbetsgivaren för en kommentar.

Musik skapad i tjänsten - Detta gäller:

Den ekonomiska rätten: En arbetsgivare har enligt praxis rätt att använda ett verk i sin verksamhet. Vill arbetsgivaren sälja verket vidare eller använda det utanför kärnverksamheten krävs ett skriftligt avtal om överlåtelse.

Den ideella rätten: Även om arbetsgivaren har den ekonomiska rätten till verket, och kan sälja den, har upphovspersonen alltid kvar den ideella rätten. Det innebär att man har rätt att bli namngiven som skapare och rätten att inte få musiken förvanskad kan aldrig överlåtas.

Källa: Svensk Scenkonst. Lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.