- Arbetstagarna har långtgående skyldigheter att utföra nya arbetsuppgifter, säger Mia Rönnmar som i en avhandling vid Lunds universitet jämför arbetsrätten i Sverige, Tyskland och Storbritannien.
I förhållande till det brittiska anställningsskyddet är både det svenska och tyska anställningsskyddet starkt.
- Då borde intresset för flexibla lösningar bli större eftersom en och samma arbetsstyrka kan utnyttjas till olika arbetsuppgifter, säger Mia Rönnmar.
Kollektivavtalen ger stort utrymme för anpassning.
- Omplaceringsrätten samverkar med arbetsskyldigheten samt samråd och förhandling som är grundförutsättningen för svensk arbetsrätt. I Tyskland är benägenheten att gå till domstol större, säger Mia Rönnmar.
Samtidigt är hon medveten om att flexibiliteten inte alltid uppfattas som positiv av den enskilde.
- Många tvister i Arbetsdomstolen handlar om anställda som blivit pålagda nya arbetsuppgifter. Men man kan uppleva det som positivt om man blir involverad i ett tidigt skede, säger Mia Rönnmar.
Stora krav ställs dock på arbetstagarna.
- De måste ständigt vara beredda att vidareutbilda sig för att vara anpassningsbara. Med kvalifikationerna ökar chanserna för att få behålla jobbet, säger Mia Rönnmar.
Slutsatsen är att den svenska arbetsrätten med kollektivavtal och ett fack som agerar i samförstånd ger stort utrymme till långsiktig anpassningsbarhet.

CHRISTINA SWAHN