Tvisten sträcker sig tillbaka till 1997. Textilföretaget Kurt Kellerman hade inget kollektivavtal och ville inte teckna något heller. Industrifacket satte företaget i blockad för att pressa fram ett avtal. Men Kellerman valde att gå till AD, som består av fyra representanter för arbetsmarknadens parter och tre jurister. Kellermans advokat, Jens Tillqvist, ansåg att endast juristerna skulle avgöra ärendet, eftersom han ansåg att de andra ledamöterna hade partsintressen i frågan. När AD inte godkände det drevs ärendet vidare till Europadomstolen. Företaget och advokaten hävdade att det var en kränkning av de mänskliga rättigheterna och rätten till en rättvis rättegång.
- Kellerman har processat om AD är rätt instans att döma honom, eftersom han inte är med i någon arbetsgivarorganisation. Han upplevde att han inte fick en rättvis rättegång, säger Sifs chefsjurist Katri Linna.
Men Europadomstolen anser inte att AD:s intressen skulle vara motstridiga företagets. Den har en skyldighet att döma opartiskt. Dessutom anser Europadomstolen att det faktum att en arbetsgivarrepresentant reserverade sig mot beslutet visar att ledamöterna inte alla strävar åt samma håll och har gemensamma intressen.
- Det tycker man givetvis är ganska skönt som facklig representant. Kritikerna har använt sig av det här för att komma åt ett system man inte gillar, det vill säga tvistelösningsmodellen med arbetsmarknadens parter, säger Katri Linna.
Hon kan trots det tänka sig en översyn av Arbetsdomstolen.
- Man kan mycket väl förutsättningslöst diskutera AD:s sammansättning. Det finns ingen anledning att vidmakthålla ett system där folk kan känna sig orättvist behandlade. Men man bör hålla isär frågor som tar sikte på att förbättra ett system, och de som vill förkasta det.
- Det finns kritik mot våra vanliga domstolar också, men det finns ingen som kräver att vi avskaffar dem, säger Katri Linna.

LINDA SVENSSON