2004 beslutade laboratorieföretaget Alcontrol, med verksamhet på fyra platser i Sverige, att löneöversynen skulle ske på företaget som helhet, alltså inte ortsvis. Detta fick till följd att de anställda i Malmö bara fick i snitt 0,3 procents påslag genom löneöversynen, trots att avtalet garanterade 0,7 procent. Fel, ansåg Sif och stämde företaget för avtalsbrott.
Enligt arbetsgivarförbundet Almega var det en ändring i texten till avtalet för Utveckling & Tjänster som gjorde en sådan tolkning möjlig.
- Det är vad man kommer överens om när man undertecknar ett avtal som räknas. Sifs förhandlare har inte tolkat textredigeringen på samma sätt som Almega har gjort, säger Lars Åström, Sifjurist.
Löneöversynen kom till när parterna slopade de icke nivåhöjande tilläggen i avtalen. Konstruktionen ska säkerställa att man inte urholkar lönestrukturen på företag.
- Säg att det slutar ett antal 65-åringar med hög lön. De ersätts av unga personer med lägre lön. För att det inte ska försvinna en massa pengar har man löneöversynen utöver potten, säger Lars Åström.
Enligt Alcontrol var syftet med att göra löneöversynen på hela företaget att komma till rätta med felaktigheter i lönestrukturen mellan olika orter. Sif menar att de 0,7 procent som finns inskrivet i avtalet gäller på varje arbetsställe för sig, en princip som Alcontrol tillämpade året därpå, 2005.
AD ger Sif rätt i sin dom. Domstolen dömer Alcontrol att betala 35 000 kronor i skadestånd till Sif, samt förbundets rättegångskostnader.
- Det är inte skadeståndet i sig som är det viktiga. Det är att vi får veta hur avtalet ska tolkas, säger Lars Åström.

LINDA SVENSSON