Turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd, las, har urholkats och tvärtemot vad många tror så ger reglerna inte längre det skydd för lång anställning och mot godtycke som en gång var syftet med dem. Det hävdar Catharina Calleman, professor i arbetsrätt vid Örebro universitet.
Utvecklingen med allt mer tandlös lagstiftning har skett under lång tid men har blivit extra tydlig under de senaste årens ekonomiska kris. Det visar Catharina Callemans forskning där hon undersökt hur reglerna om uppsägning på grund av arbetsbrist har tillämpats under den ekomoniska krisen 2008 till 2010.
Hennes granskning av Arbetsdomstolens domar visar att arbetsgivarna fick stort genomslag i rätten. Av tio domar om uppsägningar på grund av arbetsbrist var åtta till arbetsgivarens fördel under krisåren. Under åren 2005 till 2007 hade de vunnit sex av tio mål.
- Jag tror att det är en långsiktig utveckling med allt större rörlighet och individualisering av arbetsguppgifter och kompetenser. Orsakerna har framför allt sin grund i förändringen i ekonomin och i företagen. Det är ekonomins nya organisering som gör det möjligt med omorgansationer, omplaceringar och utlokalseringeringar och att anlita bemanningsföretag, säger hon.
Debatten om anställningsskyddet förs utifrån okunnighet om hur trygghetsreglerna används, anser Catharina Calleman. Myterna om las, som att det är svårt för en arbetsgivare att göra sig av med folk stämmer inte. I realiteten är anställningsskyddet svagt i Sverige.
- Jag är upprörd över att debatten förs felaktigt. Svenska Näringsliv sprider myter som att man går efter anställningstid och ålder. Det gör att folk tror att när ett företag väl anställt någon så måste man behålla den personen hela livet och att det är stelbenta turordningsregler som gör att arbetsgivare inte vågar anställa, säger hon.
- Att man går efter anställningstid och ålder existerar endast på arbetsplatser där det jobbar många personer med samma kompetens och som utför samma arbetsuppgifter. Det finns inte så många sådana arbetsplatser kvar idag.
