Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Vänliga trivs sämst i öppna landskap

Anser du dig vara en vänlig själ? Då är risken stor att du störs av att jobba i öppet kontorslandskap. Vänliga är de som blir mest distraherade av att sitta tillsammans med andra. Det visar en ny avhandling från Stressforskningsinstitutet.
Linnea Andersson Publicerad
Colourbox
Stora kontorslandskap leder till stress och distraktion hos de anställda. Colourbox

Stora öppna kontorslandskap påverkar arbetsmiljön negativt. Ju större kontorslandskap desto större upplevelse av stress och distraktioner hos de anställda. Det visar avhandlingen ”Office types, performance and health” där Aram Seddigh, doktor i psykologi, har undersökt och jämfört hur olika typer av kontor påverkar hur vi presterar på jobbet. Forskningen består av tre delstudier.

Även om ens personlighet oftast inte är avgörande för hur man upplever störningar, blir den som är vänlig mer distraherad i ett öppet kontorslandskap. Eller, rättare sagt, personer som själva skattar sig högt när det gäller vänlighet. Enligt Aram Seddigh kan det bero på att det i arbetsmiljöer och kontor med mycket rörelse krävs att man står på sig, är tydlig att uttrycka sina behov och tar hänsyn till sig själv. Beteenden som inte anses vänligt.

Minst negativ påverkan upplever de som sitter i eget rum. Men resultaten från de tre delstudierna var inte helt entydiga. När man mätte minnesförmågan i ett kognitivt test visade det sig att anställda som satt i egna rum påverkades mer av störningar, medan det gick bäst för personer som satt i små eller medelstora kontorslandskap. En förklaring kan vara att människor som jobbar i öppna landskap utvecklar strategier för att kunna koncentrera sig trots störande moment.

- Utifrån de samlade resultaten skulle jag säga att det är viktigt att anpassa arbetsplatsen till vad arbetet kräver utifrån faktorer som koncentration eller kreativitet. Små kontorslandskap är att föredra framför stora och om man ska ha egna kontorsrum är det viktigt att använda dem på rätt sätt, till exempel att stänga av mobiltelefonen när man behöver vara koncentrerad, säger Aram Seddigh i ett pressmeddelande från Stockholms universitet.

Läs avhandlingen här.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Vab räcker inte: Katja pressas när barnet blir hemmasittare

När Katja vabbar sitt hemmasittande barn växer högarna på jobbet – det finns ingen som tar hennes uppgifter.
– Om jag drar i det fackliga kortet skulle jag inte kunna vara kvar, säger hon.
Publicerad 21 maj 2026, kl 06:02
En person sedd bakifrån sitter på en säng och tittar ut genom ett fönster i ett sovrum. Bilden används som illustration till artikel om hemmasittare och press i arbetslivet.
Gliringar och ifrågasättanden följer Katja på jobbet när barnet är hemmasittare. Samtidigt växer arbetsbördan eftersom ingen tar över uppgifterna när hon måste vara borta. Foto: Getty.

Paniken stiger i bilen utanför skolan. Sonen spjärnar emot med alla fyra i öppningen till baksätet, Katja pressar på från insidan. Han måste ut. Skolplikt. Och jobbet kallar. Hon är redan sen. 

Flera år har gått, men Katja blir inte kvitt minnet. Det kommer med känslor av svek och sorg, som en bild som kan poppa upp när som helst.

– Jag har pratat med honom om det, förklarat hur ledsen jag är för det. Och att jag inte förstod bättre då.

Sonen är hemmasittare.

Katja själv är mellanchef på ett mindre företag. Hon kan arbeta mycket hemifrån och ta ledigt för att gå på möten med skola och BUP. Men hemmasituationen påverkar arbetsmiljön oerhört negativt ändå:

– Det kommer gliringar, och min roll ifrågasätts: ”Hur mycket ska du vara borta den här veckan?” ”Jag skulle vilja ta den här avstämningen på tisdag men vet ju inte om du är här …”.

Obetalda ledigheter blir en tacksamhetsskuld i lönesamtalen

I lönesamtalen påminns om generositeten med obetalda ledigheter hon egentligen inte har rätt till, detsamma gäller vid semesterperioder. Inte ska väl hon som tar sig så mycket friheter vara den som får sin önskade semester också?

– Tacksamhetsskulden finns hela tiden i undermeningarna. De anser att de verkligen har gått utanför ramarna för min skull, och det har de också. Jag får mer anpassningar än jag har rätt till.

Det går inte att kombinera med ett heltidsjobb

Rättigheter att vara ledig eller gå ned i arbetstid är kopplade till vab samt omvårdnadsbidrag (se faktaruta). Och i sig har man inte rätt att få någotdera bara för att man har ett barn som inte går till skolan.

När vab inte räcker uppstår gråzoner kring frånvaro

Kollega har intervjuat många fler föräldrar än de som är med i våra artiklar. Två av de övriga har utsatts för granskning på grund av misstanke om olovlig frånvaro från arbetet. 

Den som har mindre generösa arbetsgivare än Katja kan sitta löst: 

– Olovlig frånvaro gör vi oss alla skyldiga till. Har skjutsen till skolan tagit tid på grund av tjafs och motiveringssamtal, så försöker jag ta igen det på kvällen. Men det arbete vi föräldrar gör är så omfattande att det inte går att kombinera med ett heltidsjobb.

Av självbevarelsedrift jobbar hon så fort hon bara kan: 

– Det finns ingen som tar mina uppgifter. Sjukskrivning och vab ökar min arbetsbelastning enormt, högarna växer. 

– Jag har funderat en del över chefens arbetsmiljöansvar i fråga om det, men om jag drar i det fackliga kortet skulle jag inte kunna vara kvar här.

Hon håller huvudet lågt och klamrar sig fast, trots gliringar och negativ särbehandling. För det stämmer som de säger: de går utanför ramarna för hennes skull. Och det är inte alls säkert att en annan arbetsgivare skulle göra det.

Under förra året trodde hon ändå att hon skulle förlora sin anställning. Chefen aviserade att företaget går dåligt och att man eventuellt inte kan bära hennes kostnader längre. Men som det ser ut var det ett skrämskott:

– Jag hade just lyckats få igenom en löneförhöjning, det kan ha varit för mycket. Eftersom jag har insyn i ekonomin vet jag att den inte är dålig. Och jag kvar fortfarande.

Katja heter egentligen något annat. 

Text: MARIKA SIVERTSSON.