Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Unionen uppmanar apotekspersonal våga mer

Anders Fredriksson, avtalsansvarig på Unionen, känner väl till den arbetssituation som de fackliga förtroendevalda på apoteken beskriver. Men eftersom enskilda apoteksanställda inte vill eller vågar få sin sak prövad, är det svårt att göra mycket åt problemen, hävdar han.
Anita Täpp Publicerad
Hasse Holmberg/TT
"Jag vet att de apoteksanställda många gånger har en orimlig arbetssituation", säger Unionens ombudsman Anders Fredriksson. Hasse Holmberg/TT

Anders Fredriksson, ombudsman på Unionen, förhandlar om avtal med apotekens arbetsgivarorganisationer Svensk Handel och Almega. Han är inte förvånad över de arbetsvillkor som förtroendevalda i riksklubbarna i landets tre största apotekskedjor har beskrivit.

– Jag vet att de apoteksanställda många gånger har en orimlig arbetssituation ur fler aspekter, säger han.

Vad kan Unionen och du som avtalsansvarig göra?
– Problemet i branschen är oftast att de som drabbats av arbetsvillkoren inte vill eller vågar träda fram så att vi kan driva deras case. Troligen på grund av lojalitet eller en rädsla för repressalier, som att man kan få lägre lönepåslag. Jag förstår att det kan vara tufft. Men då blir det också oerhört mycket svårare för oss att göra något åt problemen.

– Visst kan vi ändå lyfta frågan med arbetsgivarna. Men om ingen vågar fronta så kan vi inte heller ta deras sak vidare. Det blir då också svårt att få förståelse för problemen hos motparten, eftersom vi inte har tvister om problemen.

Därför vill nu Anders Fredriksson uppmana alla apoteksanställda som upplever den sorts problematik som förs fram i Kollegas reportage att, via de lokala fackliga företrädarna, ändå våga låta Unionen på central nivå få kännedom om olika missförhållanden.

– Om vi får konkreta exempel på vad som händer, och då också snabbt så att det inte blir preskriberat, så kan vi ta det till tvisteförhandlingar och driva på så att vi får ordning på problematiken.

Anders Fredriksson riktar också en uppmaning till arbetsgivarna, som han tycker har all anledning att bli mer attraktiva.

– En del av problematiken i branschen är bristen på farmaceuter. Vilket kanske inte är så konstigt när man efter tre eller fem års högskoleutbildning kan ha en arbetsmiljö där man är den enda farmaceuten, inte har möjlighet att ta rast och också tvingas till försäljning av annat än läkemedel. Det gör säkert att många väljer en annan arbetsgivare, som inom läkemedelsindustrin, där man ofta har helt andra arbetsvillkor.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Så påverkas din arbetsmiljö av scrollande

Scrollar du loss på fikarasten? Eller gör alla andra det? Det påverkar i sådana fall din arbetsmiljö, visar ny forskning. Fast det flesta anser inte att det är ett problem när de själva gör det.
Sandra Lund Publicerad 27 april 2026, kl 06:02
Två personer står med varsin mobiltelefon under en paus. Bilden illustrerar phubbing på jobbet och hur mobilanvändning kan påverka samtal mellan kollegor.
Phubbing på jobbet kan försämra den upplevda arbetsmiljön, visar ny forskning från Göteborgs universitet. När mobilen tar plats på raster påverkas sådant som tillit, stöd och gemenskap mellan kollegor. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Psykologen Per Martinsson vid Göteborgs universitet har i en avhandling undersökt vad som händer när mobiltelefoner ersätter vårt sociala samspel under jobbraster.

Fenomenet han tittat på kallas phubbing, och innebär att en person prioriterar telefonen före personer som är fysiskt närvarande.

Vad betyder phubbing?

Phubbing –  kommer från engelskans phone snubbing (nonchalera). Innebörden är att någon prioriterar telefonen framför personer som är fysiskt närvarande.

Studien visar att ju fler som phubbar på jobbet, desto lägre skattar man sin arbetsmiljö. Det kan handla om sådant som känslomässigt och praktiskt stöd, tillit, känsla av gemenskap och engagemang i arbetet.

Egen phubbing är "viktig"

Per Martinsson
Per Martinsson

Om man inte själv phubbar förstås.

För om man själv fipplar med mobilen anser man själv att det är viktigt, medan om andra gör det uppfattas som nonchalant. 

Något som överraskade Per Martinsson en aning.

Forskning visar att vi är mer benägna att döma andra. När vi själv gör något har vi också kontroll, vi vet vad vi gör. Ser man alla andra sitta med mobilen, blir det ingen kontroll över vad de gör i stället. Och det blir inte heller ett gött snack.

Finns även bra phubbing

Men det finns situationer och människor det ändå kan vara bra för. 

Man kan behöva återhämtningen. Man kanske inte älskar att ta plats socialt. Man kanske aldrig uppskattat det sociala spelet. 

Dem vi intervjuat för också fram förståelse för att vi är olika. Men på ett generellt plan är vi sociala varelser. Drar man det till sin spets, att vi slutar prata med varandra helt skulle vi inte må bra. Man behöver bra relationer på jobbet, både för att trivas och för att vara produktiv. 

Yngre ser mobilen som del i samtalet

Bland svaren framkom också en skillnad i åldrar. 

Både äldre och yngre människor använder mobilen på jobbraster. 

Men yngre har högre tolerans, ser mobilen mer som en tredje part som är en del av det sociala.

Det kan man ju ifrågasätta eftersom vi inte är så bra på multitasking. Men det handlar mycket om vilka förväntningar man har på en arbetsplats. Äldre upplever också att andra sitter med mobilen i högre utsträckning än yngre.

Dumt att reglera mobilanvändning på jobbet

Per Martinsson trodde också att han skulle hitta skillnader i olika yrkesgrupper. 

Som inom vården, där man inte får använda mobilen större delen av dagen.

Men mönstret visade sig vara detsamma oavsett vilka branscher som undersöktes.

Bör mobilanvändning på jobbet regleras?

När det gäller vuxna är det nog dumt. Inte ens de mest kritiska i våra intervjuer vill se ett mobilförbud. Det skulle ge värre konsekvenser, som att känna sig mästrad av arbetsgivaren, och vilja byta jobb. Mobilen är en sådan integrerad del av oss i dag. Dessutom hittar folk vägar runt förbud. 

Vi kan inte heller veta att det är just mobilen som driver upplevelsen heller. Den kan också vara ett symptom på något annat. Därför vore också ett förbud dumt. 

Vad kan vi göra åt phubbing på jobbet?

Om man ska göra något, diskutera frågorna. Kanske ska man inte använda mobilen vid lunchbordet, men i soffan. Det finns olika förväntningar här, men oftast är de inte uttalade. 

Ser man som att alla sitter insjunkna i sina mobiler kanske man ska fundera på om det är för lite interaktion, och något som inte fungerar. 

Så undersöktes phubbing på jobbet

I avhandling ingår såväl djupintervjuer med anställda inom hälso- och sjukvård samt inom elbranschen, som kvantitativ data över anställda i olika branscher.