Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Unionen uppmanar apotekspersonal våga mer

Anders Fredriksson, avtalsansvarig på Unionen, känner väl till den arbetssituation som de fackliga förtroendevalda på apoteken beskriver. Men eftersom enskilda apoteksanställda inte vill eller vågar få sin sak prövad, är det svårt att göra mycket åt problemen, hävdar han.
Anita Täpp Publicerad
Hasse Holmberg/TT
"Jag vet att de apoteksanställda många gånger har en orimlig arbetssituation", säger Unionens ombudsman Anders Fredriksson. Hasse Holmberg/TT

Anders Fredriksson, ombudsman på Unionen, förhandlar om avtal med apotekens arbetsgivarorganisationer Svensk Handel och Almega. Han är inte förvånad över de arbetsvillkor som förtroendevalda i riksklubbarna i landets tre största apotekskedjor har beskrivit.

– Jag vet att de apoteksanställda många gånger har en orimlig arbetssituation ur fler aspekter, säger han.

Vad kan Unionen och du som avtalsansvarig göra?
– Problemet i branschen är oftast att de som drabbats av arbetsvillkoren inte vill eller vågar träda fram så att vi kan driva deras case. Troligen på grund av lojalitet eller en rädsla för repressalier, som att man kan få lägre lönepåslag. Jag förstår att det kan vara tufft. Men då blir det också oerhört mycket svårare för oss att göra något åt problemen.

– Visst kan vi ändå lyfta frågan med arbetsgivarna. Men om ingen vågar fronta så kan vi inte heller ta deras sak vidare. Det blir då också svårt att få förståelse för problemen hos motparten, eftersom vi inte har tvister om problemen.

Därför vill nu Anders Fredriksson uppmana alla apoteksanställda som upplever den sorts problematik som förs fram i Kollegas reportage att, via de lokala fackliga företrädarna, ändå våga låta Unionen på central nivå få kännedom om olika missförhållanden.

– Om vi får konkreta exempel på vad som händer, och då också snabbt så att det inte blir preskriberat, så kan vi ta det till tvisteförhandlingar och driva på så att vi får ordning på problematiken.

Anders Fredriksson riktar också en uppmaning till arbetsgivarna, som han tycker har all anledning att bli mer attraktiva.

– En del av problematiken i branschen är bristen på farmaceuter. Vilket kanske inte är så konstigt när man efter tre eller fem års högskoleutbildning kan ha en arbetsmiljö där man är den enda farmaceuten, inte har möjlighet att ta rast och också tvingas till försäljning av annat än läkemedel. Det gör säkert att många väljer en annan arbetsgivare, som inom läkemedelsindustrin, där man ofta har helt andra arbetsvillkor.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Ozempic-ödlans gift är Eric Sundmans arbetsmiljö

Djurvårdaren Eric Sundmans favoritrum är reptilariet på hans arbetsplats Universeum, ”ett hus fullt av nördar” enligt honom själv. Här bor de riktigt giftiga ormarna och ödlorna. Som gilaödlan vars gift är otroligt smärtsamt att uppleva, men som också gett oss läkemedlet Ozempic.
Sandra Lund Publicerad 2 april 2026, kl 06:01
100 000 människor dör varje år av ormbett. Eric Sundman och hans kolleger bär en särskild handske som skydd för ormar som känner av kroppsvärme. – Den är inte helt säker mot bett men ganska, säger han. Foto: Nora Lorek

Varför blev du djurvårdare?

– Det självklara svaret är ju att man brinner för djur. Men här får jag också utbilda besökarna om vilken roll den biologiska mångfalden spelar, och hur den hotas. Ibland handlar det om att arten är hotad, ibland är det miljön den lever i. Som den blå palmhuggormen som lever i träden på Komodoöarna i Indonesien, en hotad ögrupp på grund av klimatförändringarna.

Eric Sundman håller i en stor ödla framför ett skåp i ett arbetsrum.
I studier av Gilaödlan upptäckte man att den äter extremt sällan, men ändå har jämn blodsockernivå. Ur den insikten föddes läkemedlet Ozempic, som alltså härstammar från ödlans gift, som också är väldigt smärtsamt att uppleva. Varje morgon före öppning kontrolleras alla djur, samtliga är journalförda. Eric Sundman ser till deras allmäntillstånd, kollar ögon och duschar dem vid behov.

Foto: Nora Lorek

Hur länge har du varit just här?

– I tio år nu, jag stannar inte på ett jobb jag inte trivs på. Jag har jobbat på djurpark och Västra djursjukhuset tidigare, innan jag blev headhuntad hit. Men jag även arbetat med it och som makeupartist.

 

En färgglad leksaksorm i ett plaströr, som kallas för tubningsrör
Bland hjälpmedlen som finns i reptilariet finns tubningsrör i olika grovlekar. Röret används för att undersöka giftiga reptiler, på så sätt kan de aldrig vända sig och hugga. Då kan veterinären som kommer två gånger varje vecka till Universeum ta blodprov, röntga och ibland även mjölka dem på gift. Foto: Nora Lorek

Varför är ormar kul?

– Det intresset kom redan i femårsåldern, då började jag rita dem. Jag älskade ju djur, men var pälsallergiker. Och så förstod jag inte varför jag skulle tycka illa om dem när så många gör det. Det är vanligt att fascineras av schimpanser för att de är så lika oss, jag är fascinerad av ormar för att de är så olika oss.

Du fascineras också av deras gift.

– Ja, framför allt vad det innehåller. Där finns grunden till nya läkemedel. Som Gilaödlans gift som gett oss succémedicinen Ozempic.

Eric Sundman sitter framför en dator, ovanför hänger en stor skylt med texten "Djurtransport"
80 procent av tiden sitter Eric Sundman vid datorn. Bland annat ansvarar han för djurtransporter. Till sin hjälp har han en enorm databas som i stort sett alla världens djurparker är kopplade till. Här ska han snart skicka ett prov med hajblod till Nerdeländerna. Foto: Nora Lorek

Har du giftormar hemma?

– Jag har haft orm sedan 12-årsåldern, men när jag fick barn rök giftormarna på grund av platsbrist. Ormrummet fick bli barnrum. Men giftormarnas beteendemönster och miljön de kräver är mer intressanta. Det är spännande att få vara med och bygga upp sådana habitat. 

– Däremot tycker jag det är viktigt att barn ska möta orm. Vid ett tillfälle la jag med respekt  för ormen, ned en snok i mitt barns vagn så att han kunde studera den. Mitt barn är inte rädd för ormar alls.

En mörk bild på världens minsta krokodildjur pansarkajmanen som ligger helt stilla i vattnet.
I regnskogsområdet på Universeum i Göteborg finns världens minsta krokodildjur pansarkajmanen. Den kan ligga så här blickstilla ett bra tag. Foto: Nora Lorek

Fobier är ju väldigt vanligt med de här djuren, vad göra?

– Fobi är inte nedärvd utan social. Sorry, men den är någons fel. En professor i psykologi från Göteborgs universitet brukar komma hit med sina studenter och två patienter med fobi. Det har aldrig slaget fel – efter 30–40 minuter håller båda i en orm eller spindel.

Eric Sundman står framför en vägg med olika verktyg som tänger och krokar.
– Mitt favoritverktyg är kroken. Den är lika viktig för mig som penseln är för målaren. Tänger plockar man mest ömsade skinn med, säger Eric Sundman. Foto: Nora Lorek

Om Eric Sundman

GÖR: Djurvårdare på Universeum i Göteborg.

ÅLDER: 46.

BOR: Mölnycke

UTBILDNING: Djurvårdare, läst fristående kurser som etologi på universitet.

FACKLIGT: Klubbordförande och arbetstagarledamot i styrelsen för Universeum AB. 

LÖN: Djurvårdare tjänar normalt mellan 26 300 och 33 400 kronor i månaden, enligt SCB.

Eric Sundman i Unverseums regnskogsmiljö framför en fågel.
En gång i månaden jobbar Eric Sundman helg, då ”driftar man” och utfordrar bland annat djuren i Universeums autentiska regnskogsmiljö. Foto: Nora Lorek