Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Unionen om Max: Gränsar till otillbörlig påverkan

En höjd restaurangmoms vore förödande för branschen och jobben, det menar ledningen på snabbmatskedjan Max som uppmanar sina medarbetare att låta bli att rösta på S eller V i nästa val. Flera av de anställda är Unionenmedlemmar.
Linnea Andersson Publicerad
TT
TT

”Det är valår och om oppositionen (S+V) vinner valet vill de höja både restaurangmomsen och arbetsgivaravgifterna för unga. Det vore en fullständig katastrof fös oss och branschen och det kommer att få stora konsekvenser för vår tillväxt.” (Se Max hela månadsbrev till de anställda här. )

Så skriver snabbmatsrestaurangen Max i januari månadsbrev som gått ut till företagets medarbetare och chefer. Brevet är undertecknat Richard och Christoffer Bergfors, VD respektive vice VD. Formuleringen har väckt stor uppmärksamhet och kritiserats i sociala medier. Richard Bergfors står fast vid brevets innehåll men menar att det inte bör uppfattas som en påtryckning av vilket parti de anställda väljer att lägga sin röst på.

- Jag bryr mig absolut inte om vad medarbetarna röstar på. Men för alla som gillar att jobba i restaurangbranschen och vill jobba kvar där är det den absolut viktigaste frågan som påverkar restaurangbranschen nu. Går de två förslagen igenom (höjd restaurangmoms och höjda arbetsgivaravgifter för unga) omkullkastar det hela branschen, tusentals jobb står på spel, det bromsar vår expansion. Alla som älskar restaurangbranschen är skyldiga att kämpa emot förslagen. Det finns andra sätt att påverka på än att rösta, säger Richard Bergfors till Dagens Opinion.

Unionens chefsjurist Martin Wästfelt säger att han inte kan minnas någon liknande händelse. Att företag vill driva politisk opinion är inget ovanligt, men problemet ligger enligt Wästfelt i maktbalasen mellan arbetstagare och arbetsgivare.

- Det som gör det olämpligt är att man som anställd kanske upplever obehag eller att man inte riktigt vågar säga vad man tycker, det gränsar till ett försök till otillbörlig påverkan. Att medarbetarna bara kan skita i det är inget bra försvar från arbetsgivaren som ju har ett övertag. Självklart kan arbetsgivaren säga att restaurangmomsen är en viktig fråga och stå upp för den, men att säga att du som anställd också borde göra det är ett problem, säger Martin Wästfelt.

- Det är bra med yttrandefrihet och högt i tak och det måste arbetsmarknadens båda parter respektera. Facket kan vara ganska högljudda ibland i sina synpunkter på hur arbetsgivare agerar och vice versa. Man kanske tycker att det är lite väl aggressivt vid förhandlingar och konflikthot, men det ligger ändå i systemet att det ska vara någon form av terrorbalans. Men i det här fallet är det inte för att påverka sin motpart, eftersom Hotell- och restaurangfacket också vill ha bort momsen. Precis som vi inte ska använda vårt strejkvapen i ett partipolitiskt intresse.

Hotell- och restaurangfacket (HRF) har skickat ut ett brev till sina medlemmar som jobbar på Max. I brevet uttrycker HRF att man som anställd har ”rätt till en arbetsmiljö fri från påtryckningar i frågor som arbetsgivaren inte förfogar över” samt att medlemmarna gärna får höra av sig om de är oroliga eller känner sig kränkta av ”er arbetsgivares retorik”.

Över 18 500 personer har gillat Facebooksidan ”Vi som bojkottar Max” sedan i går.

Läs mer: Arbetsgivare har ett extra ansvar i förhållande till sina anställda.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Läkare utan gränser: Vi har ansvar för kollegorna i Gaza

Två år av hat och hot och hemska vittnesmål. Anställda på Läkare utan gränser i Sverige har aldrig tidigare haft det så tufft som under katastrofen i Gaza. Samtidigt dör deras kollegor i Gaza.
Johanna Rovira Publicerad 4 november 2025, kl 06:01
Tre medarbetare på Läkare utan gränser
Jonathan Bryskhe, Mia Hejdenberg och Linnea Carlsson Pettersson på Läkare utan gränser Sverige vittnar om två supertuffa år på grund av katastrofen i Gaza. Foto: Anders G Warne

En morgon i början av oktober stod ett gäng anställda vid Läkare utan gränser och väntade på bussen i en zon i Gaza som av Israel pekats ut som säker. Samtliga bar västar som visade att de var humanitär medicinsk personal. Trots det blev de beskjutna av israeliska styrkor. En dog omedelbart, en annan några dagar senare. Flera andra skadades allvarligt. 

– Det var vår fjortonde och vår femtonde kollega som fått sätta livet till i Gaza, säger Linnea Carlsson Pettersson, sociala mediespecialist på Läkare utan gränser Stockholm, men också huvudskyddsombud. 

– De var på väg till jobbet för att rädda liv och blev av med sina egna. 

Ett annat gäng anställda har samlats i en betydligt tryggare del av världen, konferensrummet Islamabad på Läkare utan gränsers kontor i Liljeholmen. De är här för att summera de senaste två åren och berätta om sin arbetsmiljö. 

Förutom Linnea Carlsson Pettersson, som också är huvudskyddsombud är där klubbordföranden Mia Hejdenberg, medicinsk humanitär rådgivare och Jonathan Bryskhe, enhetschef på kommunikationsavdelningen. 

– Vi är vana att jobba med kriser, men Gaza har tagit saker till en annan nivå. Dels handlar det om intensiteten - det har pågått längre än någon annan katastrof. Men också den starka polariseringen i Palestinafrågan som saknar motstycke, säger Mia Hejdenberg.

Grova påhopp i Gaza-inlägg

Att sprida vittnesmål om det teamen på plats upplever hör till organisationens viktigaste arbetsuppgifter. Flertalet av Gaza-inläggen på sociala medier får hundratals kommentarer, majoriteten kritiska. Ofta grova påhopp. Inte sällan rasistiska. 

– Från dag ett har vi fått kritik från folk som anser vi är vidriga för att vi ger sjukvård till människor som inte har någonstans att ta vägen, säger Jonathan Bryskhe.   

– Vi tycker ju att alla i hela världen borde stötta oss, men man får tycka olika. Men när man börjar kränka folk, där går gränsen, säger Mia Hejdenberg. 

Hon har fått sin beskärda del kränkningar och hat. Eftersom journalister inte släpps in i Gaza har Läkare utan gränser hamnat i fokus. Mia Hejdenberg har i sin roll figurerat mycket på tv och reaktionerna efteråt låter inte vänta på sig. 

– Det har varit alltifrån beröm till ord som jag helst inte vill uttala. Mig veterligen har vi aldrig tagit emot direkta hot, säger Mia Hejdenberg, men citerar i nästa andetag ett meddelande hon fått som utförligt beskriver vad avsändaren anser om henne och ska göra med henne när han väl hittar henne.

Är inte det ett hot? 

– Jo, kanske, men det har kommit på mina privata kanaler, säger Mia Hejdenberg, till synes obekymrad.   

– Vi som jobbar här har blivit lite avtrubbade. Vi nås av så ofattbara vittnesmål att man knappt kan tro dem, säger Jonathan Bryskhe och Linnea Carlsson Pettersson håller med: 

– Jag kan faktiskt bli rädd för mig själv. Det som påverkade mig starkt i början har nästan blivit vardag. Det är en skrämmande insikt.  

Kollegor i Gaza dödas

Fast det är inte de horribla vittnesmålen eller den obevekliga kritiken som utgör den största påfrestningen för teamet, utan det faktum att deras kollegor på plats i Gaza lider och dödas. Den vetskapen finns det ingen chans att vifta bort. 

– Vi har ansvar för våra kollegor i Gaza, det är en otrolig psykisk press att veta hur de har det, säger Jonathan Bryskhe. 

– De kan inte ta sig därifrån. Vi har kollegor som ägnar dygnets lediga timmar med att jaga mat till sina barn.  Ett par kollegor har dött i samband med matleverenser, säger Mia Hejdenberg. 

Teamet i Gaza ständigt i centrum

Kollegorna i Gaza är ständigt i centrum för Läkare utan gränser Stockholm. Men det är kollegorna i teamet och lagandan som fått trion att inte gå sönder under de senaste två åren. 

– Hade jag varit ensam hade jag kraschat på en gång.  Men vi har ett starkt team, vi stöttar varandra till 100 procent, säger Jonathan Bryskhe. 

– Vi har en tillåtande miljö. Vi kan säga ”Jag orkar inte mer, jag måste ta ett steg tillbaka”. Alla respekterar det, säger Mia Hejdenberg. 

Det finns också tydliga regler och strikta gränser för hur mycket man får jobba och man har ändrat rutinerna för hur inläggen på sociala medier modereras. 

Personalen har fått psykosocialt stöd tidigare och nu sneglar man på brandkåren för att se om deras modell med kamratstöd för att bearbeta trauman kan vara något att ta efter. Allt kan bli bättre. Det finns flera förslag på önskelistan. 

”Önskar att Meta tog ansvar”

– Jag önskar att Meta tog ansvar. Jag är innerligt trött på att arbeta med en plattform som väljer att tillåta desinformation och påhopp bortom vad man skulle acceptera i ett offentligt samtal. Det driver på en utveckling i samhället som är otroligt farlig, säger Jonathan Bryskhe. 

– Min önskan är mer tid. Vi får otroligt många vittnesmål och vårt jobb är att få ut även rösterna från andra platser än Gaza. Vi arbetar trots allt i 74 andra länder, säger Linnea Carlsson Petterson. 

Fred står så klart också på önskelistan och knappt en vecka efter intervjun ser det ut som att det kanske, kanske finns en liten chans till det. 

– Vapenvilan ger naturligtvis andrum för människor som levt i ständig rädsla – men efter två år av krig är behoven i Gaza enorma, och vi måste snabbt få in mer humanitär hjälp för att lindra det värsta, säger Mia Hejdenberg. 

Vad är läkare utan gränser?

  • Médecins Sans Frontières, MSF grundades i Frankrike av en grupp journalister och läkare. MSF arbetar för närvarande i 75 länder.
     
  • Läkare utan gränser i Sverige jobbar med insamling, rekrytering,  kommunikation och visst stöd till den operativa verksamheten.
     
  • I Stockholm finns runt 100 anställda, varav 60 är medlemmar i Unionen. 
     
  • 1100 kollegor finns på plats i Gaza. Under de senaste två åren har de tagit emot över en miljon patientbesök.