Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Promenera loss idéerna

Att vi sitter mycket på våra arbeten är ingen överdrift. Inte minst i oändliga möten. Ett sätt att minska stillasittandet och få nya idéer är att införa promenadmöten.
Åsa Frisk Publicerad
Två personer promenerar.
Promenadmöten ökar kreativiteten och skapar sammanhållning, enligt föreläsaren Anna Iwarsson. Foto: Marcus Schreiber/TT

En undersökning som genomförts av Cint visar att ungefär 60 procent sitter stilla 4-8 timmar per dag. Ungefär 75 procent säger sig vara villiga att prova att ersätta vanligt sittande möte med ett promenadmöte. Kvinnor är något mindre positiva än män.

Den vanligaste anledningen till att man vill ta ett promenadmöte i stället för ett vanligt möte är att arbetsgivaren uppmuntrar till promenad. Som andra anledning kommer att en kollega föreslår promenadmöte. En övervägande majoritet tror att promenadmöten kan bidra till minskad stress på jobbet.

Ofta ser man hinder när man ska börja med promenadmöten menar Anna Iwarsson, föreläsare om framtidens ledarskap, som har använt sig av den här mötestekniken i över 15 år.

– Kan vi se varandra på ett bra sätt när vi går och hur dokumenterar man, är de vanligaste funderingarna, säger hon.

Anna Iwarsson använder promenadmöten i olika sammanhang. Ibland som chef vid medarbetarsamtal, när medarbetare önskat det, men också när hon fastnat i ett projekt eller har något slags problem som ska lösas. Hon upplever sig komma närmare sin samtalspartner och ser inget problem med att man inte ser varandra på samma sätt som när man sitter vid ett bord.

– Ofta gör jag korta noteringar i min smartphone. Eller så spelar jag in några stödmeningar för att lättare komma ihåg, säger Anna Iwarsson.

Vissa har med sig ett litet block för att göra stödnoteringar i. Det viktigaste för att underlätta att man kommer ihåg vad man pratat om är att så fort man kommer tillbaka sätta sig ned och summera vad man diskuterat och vad man kom fram till.

– Promenadmöten passar inte till formella möten eller vid sakliga och allvarliga ämnen, säger Anna Iwarsson.

Att det är så få människor som har promenadmöten tror Anna Iwarsson är en vanesak. Vi är vana att vid ett möte ska vi sitta ned runt ett bord och ha papper och dator med oss.

Varför gående möten?

  • Kreativitet och idéer från deltagarna flödar lättare
  • Stillasittandet minskar
  • Deltagarna kommer varandra närmare
  • Samarbetet ökar

Tänk på att:

  • Ta med smartphone eller notisblock för korta stödnoteringar
  • Uppsamling på en gång efter promenaden för att dokumentera vad man har pratat om
  • Gående möten lämpar sig bäst för två, tre personer. Är man fler bör man dela in sig i grupper.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Ozempic-ödlans gift är Eric Sundmans arbetsmiljö

Djurvårdaren Eric Sundmans favoritrum är reptilariet på hans arbetsplats Universeum, ”ett hus fullt av nördar” enligt honom själv. Här bor de riktigt giftiga ormarna och ödlorna. Som gilaödlan vars gift är otroligt smärtsamt att uppleva, men som också gett oss läkemedlet Ozempic.
Sandra Lund Publicerad 2 april 2026, kl 06:01
100 000 människor dör varje år av ormbett. Eric Sundman och hans kolleger bär en särskild handske som skydd för ormar som känner av kroppsvärme. – Den är inte helt säker mot bett men ganska, säger han. Foto: Nora Lorek

Varför blev du djurvårdare?

– Det självklara svaret är ju att man brinner för djur. Men här får jag också utbilda besökarna om vilken roll den biologiska mångfalden spelar, och hur den hotas. Ibland handlar det om att arten är hotad, ibland är det miljön den lever i. Som den blå palmhuggormen som lever i träden på Komodoöarna i Indonesien, en hotad ögrupp på grund av klimatförändringarna.

Eric Sundman håller i en stor ödla framför ett skåp i ett arbetsrum.
I studier av Gilaödlan upptäckte man att den äter extremt sällan, men ändå har jämn blodsockernivå. Ur den insikten föddes läkemedlet Ozempic, som alltså härstammar från ödlans gift, som också är väldigt smärtsamt att uppleva. Varje morgon före öppning kontrolleras alla djur, samtliga är journalförda. Eric Sundman ser till deras allmäntillstånd, kollar ögon och duschar dem vid behov.

Foto: Nora Lorek

Hur länge har du varit just här?

– I tio år nu, jag stannar inte på ett jobb jag inte trivs på. Jag har jobbat på djurpark och Västra djursjukhuset tidigare, innan jag blev headhuntad hit. Men jag även arbetat med it och som makeupartist.

 

En färgglad leksaksorm i ett plaströr, som kallas för tubningsrör
Bland hjälpmedlen som finns i reptilariet finns tubningsrör i olika grovlekar. Röret används för att undersöka giftiga reptiler, på så sätt kan de aldrig vända sig och hugga. Då kan veterinären som kommer två gånger varje vecka till Universeum ta blodprov, röntga och ibland även mjölka dem på gift. Foto: Nora Lorek

Varför är ormar kul?

– Det intresset kom redan i femårsåldern, då började jag rita dem. Jag älskade ju djur, men var pälsallergiker. Och så förstod jag inte varför jag skulle tycka illa om dem när så många gör det. Det är vanligt att fascineras av schimpanser för att de är så lika oss, jag är fascinerad av ormar för att de är så olika oss.

Du fascineras också av deras gift.

– Ja, framför allt vad det innehåller. Där finns grunden till nya läkemedel. Som Gilaödlans gift som gett oss succémedicinen Ozempic.

Eric Sundman sitter framför en dator, ovanför hänger en stor skylt med texten "Djurtransport"
80 procent av tiden sitter Eric Sundman vid datorn. Bland annat ansvarar han för djurtransporter. Till sin hjälp har han en enorm databas som i stort sett alla världens djurparker är kopplade till. Här ska han snart skicka ett prov med hajblod till Nerdeländerna. Foto: Nora Lorek

Har du giftormar hemma?

– Jag har haft orm sedan 12-årsåldern, men när jag fick barn rök giftormarna på grund av platsbrist. Ormrummet fick bli barnrum. Men giftormarnas beteendemönster och miljön de kräver är mer intressanta. Det är spännande att få vara med och bygga upp sådana habitat. 

– Däremot tycker jag det är viktigt att barn ska möta orm. Vid ett tillfälle la jag med respekt  för ormen, ned en snok i mitt barns vagn så att han kunde studera den. Mitt barn är inte rädd för ormar alls.

En mörk bild på världens minsta krokodildjur pansarkajmanen som ligger helt stilla i vattnet.
I regnskogsområdet på Universeum i Göteborg finns världens minsta krokodildjur pansarkajmanen. Den kan ligga så här blickstilla ett bra tag. Foto: Nora Lorek

Fobier är ju väldigt vanligt med de här djuren, vad göra?

– Fobi är inte nedärvd utan social. Sorry, men den är någons fel. En professor i psykologi från Göteborgs universitet brukar komma hit med sina studenter och två patienter med fobi. Det har aldrig slaget fel – efter 30–40 minuter håller båda i en orm eller spindel.

Eric Sundman står framför en vägg med olika verktyg som tänger och krokar.
– Mitt favoritverktyg är kroken. Den är lika viktig för mig som penseln är för målaren. Tänger plockar man mest ömsade skinn med, säger Eric Sundman. Foto: Nora Lorek

Om Eric Sundman

GÖR: Djurvårdare på Universeum i Göteborg.

ÅLDER: 46.

BOR: Mölnycke

UTBILDNING: Djurvårdare, läst fristående kurser som etologi på universitet.

FACKLIGT: Klubbordförande och arbetstagarledamot i styrelsen för Universeum AB. 

LÖN: Djurvårdare tjänar normalt mellan 26 300 och 33 400 kronor i månaden, enligt SCB.

Eric Sundman i Unverseums regnskogsmiljö framför en fågel.
En gång i månaden jobbar Eric Sundman helg, då ”driftar man” och utfordrar bland annat djuren i Universeums autentiska regnskogsmiljö. Foto: Nora Lorek