Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Här tar personalen skäll med ro

Receptionisterna på djursjukhuset i Falun är vana att besökarna skäller och fräser på dem. De är alla djurvänner – även om det finns en och annan varelse som får enskilda att lämna receptionen.
Johanna Rovira Publicerad
Hunden Nixon och Johanna Schultz.
Jaktlabradoren Nixon följer med Johanna Schultz på jobbet. Foto: Klas Sjöberg

Det luktar hund på djursjukhuset i Falun. I väntrummet finns ett antal nervösa vovvar som är upphov till den märkbara doften. Någon gläfser eländigt, en liten knähund morrar kaxigt mot en stor schäfer, som ser uppriktigt förvånad ut. En beagle, Peggy, vankar oroligt fram och tillbaka, oförmögen att slå sig till ro. Något med magen gissar husse och matte.

Små sjuka katter, hundar och kaniner får hjälp på smådjurskliniken Anicura i Falun. De första deras ägare möter när de kommer till sjukhuset, oavsett om besöket är akut eller inplanerat, är receptionisterna. De tar emot nyanlända patienter och hänvisar de som bär på kattburar till höger och hundägare rakt fram. Hundar med misstänkt smitta får hålla sig utomhus.

Poppis jobba med djur

De tio receptionisterna på Falu djursjukhus är stora djurvänner. Även om det råder stor brist på både veterinärer och legitimerade djursjukskötare, är receptionsjobben populära. Många vill jobba här trots att lönen kunde vara bättre och att arbetet ibland kan vara tufft

– Vi har många sökande på receptionisttjänsterna. Jag tror många tilltalas av att jobba med djur, säger Johanna Schultz, gruppledare för receptionisterna.

Katten Shelby.
Katten Shelby har problem med ena ögat och får träffa en ögonveterinär. Foto: Klas Sjöberg

För hennes egen del var det definitivt kärleken till djur i allmänhet och hundar i synnerhet som fick henne att söka jobb som receptionist på djursjukhuset för sex år sedan. Dessutom får hon ha jaktlabradoren Nixon med sig på jobbet. Det är värt mycket både för henne och för resten av de totalt 120 anställda – hit räknas även de som jobbar på filialerna i Borlänge och Ludvika – att kunna ha hund på jobbet. Flertalet av alla anställda har djur, även om alla inte har hundar.

– Jag var medveten när jag sökte jobbet om att det är en stor utmaning att arbeta på akutdjursjukhus. Det kommer ibland in djur som är väldigt skadade och då är det vi receptionister som först tar emot djurägarna, varav många är chockade, säger Johanna Schultz.

Hit kommer även en del döda husdjur vars ägare vill ha djuren kremerade och varje dag är det någon avlivning inbokad.

– I början var det tufft med avlivningar. Nu är det vardag, även om det låter hemskt att säga det. Visst kan det vara kämpigt nu också, mycket beroende på hur djurägarna reagerar, men det ger ändå en mening att kunna hjälpa djurägarna till ett fint avslut.

– Andra dagar kommer det in gulliga valpar som ska vaccineras, så det jämnar ut sig, säger hon och ler brett åt tanken.

Kattslagsmål och diabetes

Ettåriga katten Nisse har åkt på däng av en ondskefull grannkatt och fått en böld på vänster framtass. Han och matte Kristina Bäckmans har åkt sju mil för att komma till veterinären. De blir hänvisade till ett undersökningsrum och han gnäller lite ömkligt när djurvårdaren Emma Jansson gör en första koll. Det blir akutoperation för Nisse, bara att slå sig ner i väntrummet igen.

Marsvinet Alvin i HåGe Perssons famn.
Marsvinet Alvin kan ha fått diabetes. Foto: Klas Sjöberg

Virvelmarsvinet Alvin, en i en brödraskara på tre från Ludvika, väntar för säkerhets skull i husse HåGe Perssons bil. Veterinärerna misstänker diabetes, men man har skickat i väg provsvaren till en gnagarspecialist.

– Han har uppträtt annorlunda, mest legat och tryckt. Man märker direkt att det inte är samma marsvin, säger HåGe Persson.

Det är övervägande hundar och katter som besöker Falu djursjukhus, men även en del smådjur som till exempel kaniner och marsvin. Några gånger varje år kommer Rättviks viltjour in med skadade djur, till exempel en kattuggla, ormvråk eller kungsörn, berättar Johanna Schultz.

Receptionisten Tilde Belin, matte till vita fluffiga blandrashunden Mio, ryser vid tanken på rovfåglar.

– Jag gillar verkligen inte fåglar, säger Tilde Belin, som hittills under det år hon jobbat på djursjukhuset, inte tagit emot något fågel.

Tilde Belin.
Tilde Belin jobbar som receptionist på Falu djursjukhus sedan ett år. Foto: Klas Sjöberg

Hon och kollegan Rebecka Nietula, matte till Batman, svart långhårig huskatt, sluter snabbt en pakt. Vid eventuella besök av sjuka fåglar får Tilde gå ut och Rebecka tar ensam över receptionen. Kommer det däremot in en orm får Rebecka lov att gå undan. Inte heller Johanna Schultz kommer att stanna i receptionen om det skulle dyka upp en orm.

– Det är faktiskt bara ormar jag känner en viss rädsla för, andra djur är jag aldrig rädd för, men man ska så klart ha viss respekt för dem, säger Johanna Schultz.

Orm, älg, björn och varg fara för hund

Ormar är för övrigt en av anledningarna till att sjukhuset är extra pressat under sommaren, då många djur blir ormbitna. Utöver det ökade trycket på sommaren är det under jaktsäsongerna som djursjukhuset försöker ha extra beredskap.

– Under älgjakten händer det att hundar blir sparkade, men värst är det under björn- och vargjakt, säger Rebecka Nietula, som jobbat på sjukhuset i snart tio år.

– En gång fick vi in två hundar på samma dag. En hade blivit riven av en björn, den andra biten i huvudet. Båda klarade sig. Under vargjakten var det däremot en jakthund som strök med.

Beageln Peggy slipper jaga varg, hon är ingen jakthund, trots att rasen används för drevjakt. Däremot är hon ett matvrak. Framemot lunch har väntrummet tömts på besökare och Peggy är nästan enda hunden kvar. Hon är fortfarande orolig. Troligtvis har hon ätit något olämpligt – choklad och vindruvor är till exempel farliga för hundar.

– Beaglar äter allt de får fatt på, suckar husse Jan Pihl.

Peggy fick gå hem under eftermiddagen och hennes ägare har inte hört av sig igen, så gissningsvis mår hon bra. 

Rebecka Nietula bakom receptionsdisken.
Rebecka Nietula står på god fot med de flesta djur och deras ägare. Foto: Klas Sjöberg

Falu djursjukhus i siffror

  • 120 personer jobbar på Falu djursjukhus och dess filialer i Borlänge och Ludvika. Förutom receptionister, veterinärer, djursjukskötare även djurvårdare, biomedicinska analytiker, fysioterapeut, vaktmästare och husfru.
  • 16 anställda är medlemmar i Unionen. Det finns kollektivavtal, men ej Unionenklubb.
  • 30 000 djur behandlas varje år.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Grön omställning i pappersbruket: Här gifter sig tyg med skog

På Mörrums bruk i Blekinge omvandlas återvunnet tyg och lövskog till fibermassa – som blir nya kläder. Bristen på välsorterade gamla textilier sätter dock käppar i hjulen för den cirkulära ekonomin.
Elisabeth Brising Publicerad 17 april 2026, kl 11:00
Tjänstemännen Lars ”Krille” Björck och Åsa Degerman jobbar med en unik teknik för tygåtervinning på Södra Mörrum. Men det är brist på bra tygsortering i Sverige. Foto: Hanna Franzén

Lars ”Krille” Björck rör sig vant mellan brukets grönvita silor. Mörrum är skogskoncernen Södras minsta fabrik, men ändå två kilometer lång. Här cyklar han mellan uppgifterna på vedgården, fabriksrum och kontoret, när det inte är smällkallt som i dag.

– Akta isfläckarna, varnar han under rundvandringen.

Lars Björck kom hit för två år sedan för en tjänst som driftsingenjör och för att arbeta med delvis återvunnen textilmassa. Han är själv före detta skogsägare i kooperativet och tycker det är bra att skogsägarna skapar nya produkter på marknaden.

– Jag hade aldrig bytt jobb om jag inte kände att det var utmanande, lite i det gröna tänket, säger han.

Fibern säljs till modeföretag som Lindex

Sedan 2019 gör Södra en speciell massa av trä och 20 procent återvunnet tyg. Fibern kallas Oncemore och finns i plagg från klädföretag som Lindex och Filippa K.

– Vi jobbar stenhårt för att få ut det här, säger Åsa Degerman, senior affärsutvecklare på Södra Innovation och strategi i Värö, som besöker bruket i Mörrum för dagen.

Hon bor i Göteborg och jobbar med att utveckla den cirkulära affären och möter klädföretag och beslutsfattare.

I det blekingska skogsbruket bryts gamla kläder ner till ny fibermassa. Foto: Hanna Franzén

"Världsunik teknik"

Den teknik de har utvecklat här är världsunik, enligt Åsa Degerman, eftersom de tar emot blandplagg som består av både bomull och polyester. De flesta nya kläder består av så kallad polycotton, vilket försvårar återvinning eftersom fibrerna är svåra att skilja åt. Men Södras textilavskiljare tar emot blandade tyger som separeras först torrt och manuellt och sedan med kemikalier.

– Vi vill åt bomullen, den gifter sig väl med cellulosan från träden, förklarar Lars Björck.

Bomullen blir till nya tygfibrer medan polyestern går till energiåtervinning och förbränns i värmeverk.

Vill skala upp 

Södra skulle vilja skala upp från dagens kapacitet på 2 000 ton textilavfall per år till 50 000 ton. Men det finns utmaningar. En är bristen på insamling och tygsortering.

I januari 2025 infördes EU:s lag om separat insamling av textilavfall i Sverige. Vi svenskar sorterade genast gamla kläder så att högarna svämmade över på återvinningar och secondhand. Det fanns dock inget system för att ta emot allt. På grund av det kom en tillfällig lag om att små mängder trasiga kläder får slängas i brännsopen.

Vad gäller? Får jag slänga en trasig strumpa?

Sedan januari 2025 ska textilavfall sorteras och samlas in separat. Syftet är en mer cirkulär textilmarknad i EU.

Samtidigt finns ett undantag. Strumpor och underkläder, tyg som är mögligt, har skadedjur eller är så smutsigt eller trasigt att återanvändning eller återvinning inte är möjlig får slängas i brännbart.

Kommunerna ansvarar för att samla in textilavfall från hushållen.

Textiltillverkare och grossister ansvarar för att sortera och lämna sitt textilavfall till behandlingsanläggningar.

EU:s nya producentansvar för textilindustrin nationellt ska vara inrättat senast 2028. 

Källa: Naturvårdsverket.

Tygåtervinning haltar i Sverige - behövs AI

Tygåtervinningen haltar fortfarande i Sverige, konstaterar Åsa Degerman. Dessutom saknas en kvalitativ sortering. Precis som plast består kläder av olika råvaror, som plast, växtfiber och metall.

Åsa Degerman
Åsa Degerman. Foto: Hanna Franzén

– Det är jättebra att samla in, men nästa steg är mer sortering och återvinning. Vi behöver bygga upp mer kompetens, AI och automatisering inom det här, säger Åsa Degerman.

Smuts, dragkedjor och stora delar elastan i kläder gör dem svåra att återvinna i Mörrum.

– Det krävs råvara som är någorlunda beständig. Att vi kan lita på det vi får in så det inte är kontaminerat med material som inte framgår, säger Lars Björck.

Tygavfall till Mörrum från Bangladesh och Finland 

Textilavfallet som kommer till Mörrum letar de upp från många olika håll. Det är produktionsspill från Bangladesh, uttjänt tyg från tvätterier och avlagda kläder från hem i Finland, Sverige och Nederländerna. Enklast att återanvända är vitt bomullstyg. Men anläggningen provar även färgade kläder.

– Som Icas gamla jobbuniformer, säger Åsa Degerman.

Grön omställning står och stampar i startboxen

Framtiden är oviss för den gröna industriomställningen i Sverige. EU har beslutat om en omställning, en mer cirkulär ekonomi och mindre beroende av fossil råvara. Men omvärlden är orolig och lönsamheten dröjer. Exempelvis har företaget Renewcell, som Kollega skrivit om tidigare, gått i konkurs. Men tekniken finns kvar och en ny ägare har tagit över produktionen. 

Nya EU-regler ska ge mer hållbart mode

Det finns dock ljus i sikte. I april 2028 införs EU-regler om ett producentansvar för textilier. Då ska företag börja betala en avgift för nya kläders miljöpåverkan. Ju mer hållbart material en tröja innehåller, desto lägre ska avgiften bli. Men ett osäkert geopolitiskt läge och hård konkurrens utifrån skapar ovisshet.

– Många står i osäkerhet. Vad är det som händer lagstiftningsmässigt? Hur mycket ska vi satsa och när blir det lag att till exempel använda återvunnet material? säger Åsa Degerman.

Kommer nya EU-lagkrav fungera?

– Vet inte, tidigare har de försökt med politiska morötter som inte har räckt, säger Åsa Degerman.

Samarbete och problemlösning är något av det roligaste i jobbet tycker kollegorna Åsa Degerman och Lars Björck. Foto: Hanna Franzén

Självförsörjande på el - "känns tryggt"

Över Blekingebruket ligger en svavellukt blandad med trädoft från vedhögarna. 65 meter över havet tronar fabrikens högsta torn – Åsa Degerman kallar det brukets hjärta – av plåt och betong. Värmen från ångan i turbinerna förser både anläggningen och omgivande samhällen med fjärrvärme. Bruket är självförsörjande på el, både för fabriken och orterna. En trygghet, tycker Lars Björck.

Inne i massafabriken bullrar det högt, men få människor syns till. Säkerhetstänket syns överallt i skyltar och skyddskläder. De flesta anställda sitter i kontrollrum eller på kontor.

Men i de asiatiska länder där massan blir till tyg ser arbetsmiljön annorlunda ut.

Diskussioner om arbetsmiljön i textilindustrin

I produktionsleden till kläder finns många underleverantörer som spinnare, vävare och stickare. Till sist sys plaggen i fabriker, ofta i Bangladesh, innan de skeppas till butikerna. Många varor reser långt och rör vid många människors liv och händer. Viskostyg, som Södras, kräver starka kemikalier som hanteras i andra länder där produktionen ibland kan vara hälsofarlig, enligt flera granskningar.

När er fibermassa åker från Mörrum – vart reser den då?

– Den kan till exempel åka till Österrike, Kina eller Thailand. Vi säljer till fibertillverkare. Men dem vi säljer till är rankade som de med minst miljöpåverkan. Vi har en uppförandekod, säger Åsa Degerman.

Blir det ett miljövänligare tyg, trots den här globala processen?

– Ja, det ger lägre miljöpåverkan att använda vår fiber än generell viskos från Kina, säger Åsa Degerman.

Hon och kollegan Lars Björck tycker att det är synd att mode från kinesiska företag som Temu och Shein – det vill säga ultrasnabbt producerade kläder till extremt låga priser – konkurrerar med europeiska klädföretag som har helt andra miljö- och arbetsrättskrav.

Åsa Degerman påpekar också att kläder bara behöver innehålla 5 procent återvunnet material för att få miljömärkningen Recycled Claim Standard, RCS, men att Södras fiber innehåller 20 procent återvunnet tyg. Dessutom är skogsråvaran miljöcertifierad.

Vitaliserar bruksarbetet 

Något av det roligaste med jobbet tycker hon och Lars Björck är att bryta ny mark och skapa något innovativt med kollegor i helt andra yrkesroller.

– Det är många olika funktioner och miljöer här. Vi har skogen, bruken, innovation och labb, det är jättehäftigt. Jag som kontorsråtta ser alltid fram emot att komma hit, säger Åsa Degerman.

Lars Björck instämmer – att återvinna textilier vitaliserar arbetet i skogsindustrin.

– Ingen kan säga att det inte går. Jag tycker om det öppna klimatet – att tekniker, processingenjörer och innovation sitter runt samma bord. När utvecklingsarbete pågår finns svaren i samarbetet och tillsammans hittar vi lösningarna. Lite som när de värker fram ett svar i På spåret.

SVENSK TEXTILÅTERVINNING PÅ GÅNG

Sverige ligger långt fram inom teknik och forskning kring textil fiberåtervinning, men det råder brist på storskaliga anläggningar för sortering och återvinning. Här är några fler anläggningar och initiativ: 

ORTVIKEN: Circulose (tidigare Renewcell) gör textilmassa av klädavfall.

SÖDERTÄLJE: Telge. Textilåtervinning.

MÄRSTA: Human Bridge. Sorteringsanläggning för textil.

MALMÖ: Sysav/Siptex. Automatiserad sorteringsanläggning för textil.

STOCKHOLM/USA: Syre, som grundats av H&M-gruppen och Vargas Holding, bygger en anläggning i North Carolina för polyesteråtervinning.

STOCKHOLM: Cellucircle. Återvinner polyester till plast. 

Källa: Naturvårdsverket.

Stor textilkonsumtion

➧ Vi köper 13–14 kilo kläder och textilier per person i Sverige (2024).

➧ En t-shirt används i snitt 30 gånger. 

➧ 30 procent av kläderna i en garderob används inte. 

Källa: Stockholm Vatten och Avfall.

➧10 procent av världens koldioxidutsläpp står textilsektorn för globalt. 

➧1 procent av alla använda kläder återvinns till nya klädfibrer.

Mer om EU:s lagar för mer hållbart mode. 
Tips och råd för hållbar textilkonsumtion