I framtiden kan arbetsgivarna spara in på fruktkorgarna på jobbet. Som anställd får du kanske hålla tillgodo med att äta engångsmuggen kaffet kommer i – den kan dock vara gjord av äppelskruttar och apelsinskal.
Engångsmuggen - snart lika ätbar som en croissant. Men om den kommer att smaka lika gott återstår att se. www.colourbox.com
Två i ett – både mugg och mellanmål. Forskare vid högskolan i Borås har konstaterat att avfall från apelsin och äpple kan funka som material i engångsartiklar och bioplastfilm. Veronika Bátori som nyligen disputerat inom resursåtervinning, har valt att forska kring fruktavfall eftersom det skapar okontrollerad metangas om det bara dumpas på soptippen. Frukt funkar inte heller så bra som djurfoder eftersom det innehåller för mycket socker.
Men däremot kan det användas för att ta fram bioplast och ekovänliga 3D-produkter. Bátori använde sig av två olika metoder och fick fram plastfilm med olika egenskaper – apelsinskalsfilmen var starkare med ena metoden, men produkten som kom från äppelpressmassan smakade godare.
– Jag har smakat på nästan alla mina produkter. Och de är glutenfria, säger Veronika Bátori, i ett pressmeddelande.
Förutom engångsmuggar eller engångstallrikar kan fruktavfallet användas för att tillverka soppåsar, menar Veronika Bátori. Men mer forskning krävs innan det går att dricka helt säkert ur äppelskruttsmuggarna - i nuläget upplöses materialet i kontakt med vätska, inte optimalt om man tänker sig dricka något ur muggen.
Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare
På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn
Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?
– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.
Har du konkurrenter i Sverige?
– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.
Vad är det bästa med yrket?
– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.
Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn
Får du fortfarande nya utmaningar?
– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.
Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?
– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.
– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.
Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?
– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.
Vad kostar en tunna?
– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.
Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?
– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.
Vilka kunder har ni?
– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.
OM THORSLUNDKAGGE
VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.
ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.
PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.
EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.
De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.
Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken.
Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.
Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.
