Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Kontoret där hundar är välkomna

Husdjur på jobbet är avstressande och höjer stämningen, sägs det ofta. På reklambyrån ANR BBDO, där de anställda får ta med sig sina hundar, instämmer många. Men här finns också skeptiker.
Niklas Hallstedt Publicerad
Fredrik Stehn
Clara Lindholm med sin valp Noel, en cockerpoo. Fredrik Stehn

Stella, en svart labradoodle, är lite av ordningsman på kontoret. Utan att göra alltför mycket väsen av sig håller hon reda på sin kompis, cockerpoon Noel, som fortfarande är valp och kan vara lite stökig ibland. Fast helt plötsligt är det Stella som busar och slickar fotografen, som ligger på golvet och plåtar, i örat.

Det är helt enkelt ett hundliv på reklambyrån ANR BBDD i centrala Stockholm. Som mest kan det vara fyra hundar på plats, men det är rätt sällan det inträffar. Anna Celay, en av byråns delägare och Stellas matte, poängterar att arbetsplatsen inte ska vara ett alternativ till hunddagis.

– Vi har sagt att hundar är välkomna några dagar i veckan. Men det är en affärsverksamhet, skulle det uppstå problem måste affärerna gå före.

Än så länge, ungefär ett år efter att byrån beslutade att det var okej att ta med hund till jobbet, är det inte problemen som står i fokus. Kunderna uppskattar ofta hundarna, i bästa fall fungerar de som en dörröppnare för affärerna. Medarbetarna är ”mer eller mindre förtjusta”.


Stellas matte Anna Celay. Tack vare inblandningen av pudel hårar Stella väldigt lite. Foto: Fredrik Stehn

– Jag tar ofta med mig Stella hit, dels för min egen skull men också för att alla andra vill träffa henne. Det första hon gör när hon kommer hit är att gå runt och hälsa på alla, säger Anna Celay.

– Det är jättekonstigt, men man mår bra av att umgås med hundar. De bidrar till stämningen och gör det mer familjärt på jobbet. Och i en kreativ verksamhet är det viktigt att också ha kul.

Man blir automatiskt glad när man ser dem, även om det är jobbigt när de skäller

För Clara Lindholm, Noels matte, var det en möjlighet som öppnades när hon insåg att det var okej med hund på byrån. Plötsligt kunde hon skaffa hund. Men att ta med hunden till jobbet ställer också vissa krav, säger hon.

– Man måste ha respekt för att alla inte tycker om hundar, och har man kundmöten måste man alltid kolla först att ingen är allergisk eller hundrädd.

Både Noel och Stella är pudelkorsningar och fäller väldigt lite hår, vilket gör att de är lättare att stå ut med för de flesta allergiker. Men det finns annat som kan ställa till det. Arbetsplatsen består av ett öppet kontorslandskap och redan utan hundar kan det bli bullrigt.

– Det är jobbigt när Noel skäller, jag vill inte att han ska störa de andra, säger Clara Lindholm.

– Jag längtar efter att han ska växa till sig, eftersom han är valp är han väldigt energisk.

Även de som gillar hundar kan bli störda ibland. Channa Rogsten, som sitter intill, är ett exempel.

– Det är otroligt mysigt, man blir automatiskt glad när man ser dem. Fast det finns vissa tillfällen när man vill koncentrera sig och det stör när de skäller.

Kollegan Camilla Rosenzweig, som också är gravt hundförtjust, fyller i:

– Jag tycker inte att man kan ha kontorshundar som springer runt och lajar. Vi är så många som jobbar här så det blir livat ändå.

Den kanske störste hundskeptikern visar sig vara mannen som sa okej till att låta dem vara på jobbet. Vd:n Pontus Karlsson beskriver sig som ”inte superintresserad av hundar”.

– Jag blev jagad av en hund som liten. Jag tycker inte om när de kommer dundrande. Hundägarna brukar säga att hundarna är glada, de viftar ju på svansen. Men vilken ände ska man lita på: svansen eller de där stora tänderna?

Ändå accepterade han alltså hundar på kontoret.

– Jättemånga här tycker att det är bra att de är här. Och det är viktigt att ha ett öppet sinne och våga prova saker. Än så länge har det fungerat bra.

Hans allergi är inte värre än att han klarar av hundarna. Men han tycker att de är ”asjobbiga på möten när de ska ut och in hela tiden” och att det är surt att Stella liksom han själv gillar bollar. Börjar han bolla kommer Stella farande och sedan blir han aldrig av med henne.

– Fast jag tänker att det är samma sak som med växter på kontoret. Jag tänker inte på dem – men skulle de vara borta hade jag nog saknat dem.

 

Allergiförbund efterlyser hårdare regler

Astma- och Allergiförbundet påpekar att det inte finns några säkra pälsdjur eller raser ur allergisynpunkt. Cirka 18 procent av den vuxna befolkningen har pälsdjursallergi och många vuxna med allergisk astma reagerar också på pälsdjur, enligt förbundet.

– Det finns även de som mår dåligt om ett djur har varit i lokalerna tidigare, måste ta medicin för att klara arbetsdagen och får förvärrade symtom om djur tillåts. Då kan det bli en funktionsnedsättning, säger Marie-Louise Luther, ombudsman på Astma- och Allergiförbundet.

– Vår grundpolicy är att sällskapsdjur inte ska förekomma på arbetsplatser. Undantagsvis kan det tillåtas, men bara om största försiktighet och respekt iakttas för dem med allergi. Alla måste kunna vistas på våra arbetsplatser och i våra skolor. Då måste man jobba inkluderande från början och ha en bra policy kring hur man hanterar de här frågorna. I dag lider många i det tysta, man vill inte vara besvärlig och säger inte ifrån.

Förbundet efterlyser nu en tydlig vägledning om pälsdjur på jobbet från Arbetsmiljöverket. Annars, menar förbundet, kan det på sikt leda till diskriminering av personer med pälsdjursallergi som får allt svårare att hitta arbetsplatser fria från pälsdjur.

Några sådana planer har dock inte Arbetsmiljöverket. I ett svar skriver Ywonne Strempl, avdelningschef för regler:

I arbetsgivarens arbetsmiljöansvar ingår att bedöma om en hund på jobbet utgör en risk för ohälsa. För det finns stöd i bland annat reglerna för systematiskt arbetsmiljöarbete, arbetsplatsens utformning och reglerna om arbetsanpassning och rehabilitering. De regler vi ger ut ska passa de allra flesta arbetsplatser och situationer och det är därför sällan lämpligt att utforma dem för detaljerat då de då kan komma att exkludera vissa förhållanden. Riskbedömningar måste genomföras utifrån de förhållanden som finns på den enskilda arbetsplatsen.

När det gäller tillgänglighet kan ibland vissa särintressen ställas mot varandra men målsättningen är ju att de flesta arbetsplatser ska vara tillgängliga för alla. En del behöver allergifri miljö och andra behöver ha ledarhund. Det är därför lämpligt att sådana frågor som handlar om specifika förhållanden på den enskilda arbetsplatsen hanteras mellan parterna på just den enskilda arbetsplatsen. Arbetsmiljöverket kommer inte att ytterligare precisera våra föreskrifter vad gäller pälsdjur på arbetsplatser.

DJURS EFFEKT PÅ MÄNNISKAN

Flera undersökningar tyder på att umgänge med hundar kan ha positiva effekter. Ett försök vid ett äldreboende visar att hundar får de äldre att röra sig mer, bli gladare och mer aktiva. Halten kortisol, ett hormon som utsöndras vid stress, minskar också vid kontakt med djur.

Det har även visat sig att hundägare som får ta med hunden till jobbet upplever minskad stress.

Constanze Leineweber, docent vid Stressforskningsinstitutet, poängterar att hon inte är expert på ämnet hundar på jobbet, men tror att den minskade stressen kan ha flera orsaker.

– Dels rent praktiska, som att man slipper lämna och hämta hunden. Sedan tror jag också att hundar kan bidra till bättre stämning på jobbet.

ARBETSGIVAREN HAR ANSVARET
I arbetsgivarens arbetsmiljöansvar ingår att bedöma om en hund på jobbet utgör en risk för ohälsa. Det bör också finnas en policy om hur man förhåller sig till pälsdjur. Om någon av de anställda riskerar att försämras i sin allergi eller annan överkänslighet eller är hundrädd så kan chefen förbjuda hundar.

– Och när man klappar djur sker det något slags frigörelse av må bra-hormoner. Men detta är kvalificerade gissningar.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare

På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Joachim Stokstad Publicerad 26 juni 2026, kl 06:02
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn

Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?

– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.

Har du konkurrenter i Sverige?

– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.

Vad är det bästa med yrket?

– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.

Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn

Får du fortfarande nya utmaningar?

– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.

Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?

– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.

– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,  för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.

Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?

– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.

Vad kostar en tunna?

– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.

Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?

– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.

Vilka kunder har ni?

– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.

OM THORSLUNDKAGGE

VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.

ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.

PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.

EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.

De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.

Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken. 

Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.

Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.