Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Kontoret där hundar är välkomna

Husdjur på jobbet är avstressande och höjer stämningen, sägs det ofta. På reklambyrån ANR BBDO, där de anställda får ta med sig sina hundar, instämmer många. Men här finns också skeptiker.
Niklas Hallstedt Publicerad
Fredrik Stehn
Clara Lindholm med sin valp Noel, en cockerpoo. Fredrik Stehn

Stella, en svart labradoodle, är lite av ordningsman på kontoret. Utan att göra alltför mycket väsen av sig håller hon reda på sin kompis, cockerpoon Noel, som fortfarande är valp och kan vara lite stökig ibland. Fast helt plötsligt är det Stella som busar och slickar fotografen, som ligger på golvet och plåtar, i örat.

Det är helt enkelt ett hundliv på reklambyrån ANR BBDD i centrala Stockholm. Som mest kan det vara fyra hundar på plats, men det är rätt sällan det inträffar. Anna Celay, en av byråns delägare och Stellas matte, poängterar att arbetsplatsen inte ska vara ett alternativ till hunddagis.

– Vi har sagt att hundar är välkomna några dagar i veckan. Men det är en affärsverksamhet, skulle det uppstå problem måste affärerna gå före.

Än så länge, ungefär ett år efter att byrån beslutade att det var okej att ta med hund till jobbet, är det inte problemen som står i fokus. Kunderna uppskattar ofta hundarna, i bästa fall fungerar de som en dörröppnare för affärerna. Medarbetarna är ”mer eller mindre förtjusta”.


Stellas matte Anna Celay. Tack vare inblandningen av pudel hårar Stella väldigt lite. Foto: Fredrik Stehn

– Jag tar ofta med mig Stella hit, dels för min egen skull men också för att alla andra vill träffa henne. Det första hon gör när hon kommer hit är att gå runt och hälsa på alla, säger Anna Celay.

– Det är jättekonstigt, men man mår bra av att umgås med hundar. De bidrar till stämningen och gör det mer familjärt på jobbet. Och i en kreativ verksamhet är det viktigt att också ha kul.

Man blir automatiskt glad när man ser dem, även om det är jobbigt när de skäller

För Clara Lindholm, Noels matte, var det en möjlighet som öppnades när hon insåg att det var okej med hund på byrån. Plötsligt kunde hon skaffa hund. Men att ta med hunden till jobbet ställer också vissa krav, säger hon.

– Man måste ha respekt för att alla inte tycker om hundar, och har man kundmöten måste man alltid kolla först att ingen är allergisk eller hundrädd.

Både Noel och Stella är pudelkorsningar och fäller väldigt lite hår, vilket gör att de är lättare att stå ut med för de flesta allergiker. Men det finns annat som kan ställa till det. Arbetsplatsen består av ett öppet kontorslandskap och redan utan hundar kan det bli bullrigt.

– Det är jobbigt när Noel skäller, jag vill inte att han ska störa de andra, säger Clara Lindholm.

– Jag längtar efter att han ska växa till sig, eftersom han är valp är han väldigt energisk.

Även de som gillar hundar kan bli störda ibland. Channa Rogsten, som sitter intill, är ett exempel.

– Det är otroligt mysigt, man blir automatiskt glad när man ser dem. Fast det finns vissa tillfällen när man vill koncentrera sig och det stör när de skäller.

Kollegan Camilla Rosenzweig, som också är gravt hundförtjust, fyller i:

– Jag tycker inte att man kan ha kontorshundar som springer runt och lajar. Vi är så många som jobbar här så det blir livat ändå.

Den kanske störste hundskeptikern visar sig vara mannen som sa okej till att låta dem vara på jobbet. Vd:n Pontus Karlsson beskriver sig som ”inte superintresserad av hundar”.

– Jag blev jagad av en hund som liten. Jag tycker inte om när de kommer dundrande. Hundägarna brukar säga att hundarna är glada, de viftar ju på svansen. Men vilken ände ska man lita på: svansen eller de där stora tänderna?

Ändå accepterade han alltså hundar på kontoret.

– Jättemånga här tycker att det är bra att de är här. Och det är viktigt att ha ett öppet sinne och våga prova saker. Än så länge har det fungerat bra.

Hans allergi är inte värre än att han klarar av hundarna. Men han tycker att de är ”asjobbiga på möten när de ska ut och in hela tiden” och att det är surt att Stella liksom han själv gillar bollar. Börjar han bolla kommer Stella farande och sedan blir han aldrig av med henne.

– Fast jag tänker att det är samma sak som med växter på kontoret. Jag tänker inte på dem – men skulle de vara borta hade jag nog saknat dem.

 

Allergiförbund efterlyser hårdare regler

Astma- och Allergiförbundet påpekar att det inte finns några säkra pälsdjur eller raser ur allergisynpunkt. Cirka 18 procent av den vuxna befolkningen har pälsdjursallergi och många vuxna med allergisk astma reagerar också på pälsdjur, enligt förbundet.

– Det finns även de som mår dåligt om ett djur har varit i lokalerna tidigare, måste ta medicin för att klara arbetsdagen och får förvärrade symtom om djur tillåts. Då kan det bli en funktionsnedsättning, säger Marie-Louise Luther, ombudsman på Astma- och Allergiförbundet.

– Vår grundpolicy är att sällskapsdjur inte ska förekomma på arbetsplatser. Undantagsvis kan det tillåtas, men bara om största försiktighet och respekt iakttas för dem med allergi. Alla måste kunna vistas på våra arbetsplatser och i våra skolor. Då måste man jobba inkluderande från början och ha en bra policy kring hur man hanterar de här frågorna. I dag lider många i det tysta, man vill inte vara besvärlig och säger inte ifrån.

Förbundet efterlyser nu en tydlig vägledning om pälsdjur på jobbet från Arbetsmiljöverket. Annars, menar förbundet, kan det på sikt leda till diskriminering av personer med pälsdjursallergi som får allt svårare att hitta arbetsplatser fria från pälsdjur.

Några sådana planer har dock inte Arbetsmiljöverket. I ett svar skriver Ywonne Strempl, avdelningschef för regler:

I arbetsgivarens arbetsmiljöansvar ingår att bedöma om en hund på jobbet utgör en risk för ohälsa. För det finns stöd i bland annat reglerna för systematiskt arbetsmiljöarbete, arbetsplatsens utformning och reglerna om arbetsanpassning och rehabilitering. De regler vi ger ut ska passa de allra flesta arbetsplatser och situationer och det är därför sällan lämpligt att utforma dem för detaljerat då de då kan komma att exkludera vissa förhållanden. Riskbedömningar måste genomföras utifrån de förhållanden som finns på den enskilda arbetsplatsen.

När det gäller tillgänglighet kan ibland vissa särintressen ställas mot varandra men målsättningen är ju att de flesta arbetsplatser ska vara tillgängliga för alla. En del behöver allergifri miljö och andra behöver ha ledarhund. Det är därför lämpligt att sådana frågor som handlar om specifika förhållanden på den enskilda arbetsplatsen hanteras mellan parterna på just den enskilda arbetsplatsen. Arbetsmiljöverket kommer inte att ytterligare precisera våra föreskrifter vad gäller pälsdjur på arbetsplatser.

DJURS EFFEKT PÅ MÄNNISKAN

Flera undersökningar tyder på att umgänge med hundar kan ha positiva effekter. Ett försök vid ett äldreboende visar att hundar får de äldre att röra sig mer, bli gladare och mer aktiva. Halten kortisol, ett hormon som utsöndras vid stress, minskar också vid kontakt med djur.

Det har även visat sig att hundägare som får ta med hunden till jobbet upplever minskad stress.

Constanze Leineweber, docent vid Stressforskningsinstitutet, poängterar att hon inte är expert på ämnet hundar på jobbet, men tror att den minskade stressen kan ha flera orsaker.

– Dels rent praktiska, som att man slipper lämna och hämta hunden. Sedan tror jag också att hundar kan bidra till bättre stämning på jobbet.

ARBETSGIVAREN HAR ANSVARET
I arbetsgivarens arbetsmiljöansvar ingår att bedöma om en hund på jobbet utgör en risk för ohälsa. Det bör också finnas en policy om hur man förhåller sig till pälsdjur. Om någon av de anställda riskerar att försämras i sin allergi eller annan överkänslighet eller är hundrädd så kan chefen förbjuda hundar.

– Och när man klappar djur sker det något slags frigörelse av må bra-hormoner. Men detta är kvalificerade gissningar.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Klart: Nu ska koldioxiden fångas in

Sveriges första och en av världens största anläggningar för att fånga in koldioxid från atmosfären har fått klartecken att byggas. Men den nya tekniken är riskfylld – ett gasläckage kan bli förödande.
Publicerad 16 april 2025, kl 06:01
Underhållsingenjören Jonas Karlsson till vänster, rök stiger ut från kraftvärmeverkets skorsten till höger
Underhållsingenjören Jonas Karlsson är ständigt redo att rycka ut om något fel uppstår inne i kraftvärmeverket i Värtahamnen i Stockholm. En ny anläggning ska fånga in koldioxiden från verkets torn. Foto: Oskar Lind

Med hinken full av verktyg tar underhållsingenjören Jonas Karlsson trapporna de 68 metrarna upp genom pannhuset inuti kraftvärmeverket i Värtahamnen i Stockholm. När han når ända upp visar pulsmätaren 160.

Budskapet går hem. Stockholm Exergis ledning inser att bolaget måste installera hissar i de två höga torn som kommer att resa sig nästan hundra meter mot skyn när den nya anläggningen för koldioxidinfångning är på plats.

Bild på underhållsingenjör Jonas Karlsson.
Jonas Karlsson. Foto: Oskar Lind

– Säkerheten är a och o. Ingen skulle orka jobba efter att ha gått trapporna hela vägen, säger Unionenmedlemmen Jonas Karlsson när han beskriver det pedagogiska experiment han utförde för några månader sedan. 

Tornen blir den mest synliga delen av anläggningen, som ska fånga in 800.000 ton koldioxid per år. Det är mer än vad Stockholms vägtrafik släpper ut under samma period. Samtidigt har tornen väckt en del protester från närboende.

Beslut om att satsa på att fånga koldioxid 

I slutet på mars kom beskedet: Styrelsen för Stockholm Exergi beslutade att bygga en av världens största anläggningar för infångning och permanent lagring av koldioxid, så kallad bio-CCS. Bygget börjar omgående och målsättningen är att vara i drift under 2028.

Röken som i dag stiger ur kraftvärmeverkets skorsten ska då i stället ledas i ett rör över Lidingövägen och ner till koldioxidinfångningen i den nya anläggningen i Energihamnen, en del av Norra Djurgårdsstaden. 

Den koldioxid som fångas in från biokraftvärmeverket ska komprimeras till flytande form. Från kajen transporteras den sedan med fartyg till permanent lagring under havsbottnen utanför Bergen i Norge. Där mineraliseras koldioxiden och blir en del av berggrunden.

– Koldioxidinfångningen är ett tekniskt pilotprojekt, men även ett pilotprojekt i säkerhetstänk. Tekniken är ny och innebär nya risker, säger Jonas Karlsson när Kollega besöker forskningsanläggningen som varit i gång sedan 2019.

På kajen kommer det att stå åtta cylinderformade tankar på 2000 kubikmeter styck där den flytande koldioxiden kommer att förvaras i väntan på nästa fartyg. I miljötillståndet bedöms risken för läckage som liten men det kommer ändå finnas en skyddsbarriär för att skydda boende i området.

– Skulle det bli ett läckage trycks koldioxiden ut över havet. Den är tyngre än luft och lägger sig ovanpå vattenytan. Är det minsta lilla vind kommer koldioxiden att lösas upp, säger Jonas Karlsson.

Stockholm Exergis forskningschef Fabian Levihn framför forskningsanläggningen för att fånga in koldioxid.
Forskningschef Fabian Levihn framför den lilla forskningsanläggningen. Han vet allt om infångning av koldioxid. Foto: Oskar Lind

Ska leda till negativa utsläpp

Utanför kraftvärmeverket öppnar Fabian Levihn dörrarna till den containerstora forskningsanläggning som visar hur avskiljningen går till. Han är chef för forskning och utveckling på Stockholm Exergi och van vid att lägga orden så att de många besökare bolaget har förhoppningsvis ska förstå, från skolklasser till kungaparet och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.

Även forskningsanläggningen har två torn, men i betydligt mindre skala. Rökgasen komprimeras och förs in i det ena tornet som fylls upp med rökgas. Från toppen av tornet rinner sedan en vätska som består av kaliumkarbonat löst i vatten. 

Efter en kemisk reaktion förs vätskan vidare till det andra tornet. När blandningen värms till 105 grader separeras koldioxiden från rökgaserna.

– Vi har gjort alla tester som krävs. Men det går att förbättra tekniken och vi kommer att fortsätta med det även efter 2028 när fullskaleanläggningen tas i bruk, säger Fabian Levihn, som i testerna samarbetar med KTH, där han är docent i energisystemens ekonomi och företagande.

Genom att skilja av koldioxid från bioeldad värmeproduktion likt den i Värtan skapas så kallade negativa utsläpp. 

– De behövs eftersom det inte går att minska alla fossila utsläpp. För att vi ska ha en chans att klara Parisavtalet behövs 600 anläggningar av den här typen i världen, säger Fabian Levihn. 

Parisavtalet 

  • Ett globalt klimatavtal som trädde i kraft 2016. 
  • Kärnan i avtalet är att begränsa den globala uppvärmningen genom att minska utsläppen av växthusgaser. 
  • Ett av målen i avtalet är att hålla den globala uppvärmningen långt under 2 °C och sträva efter att begränsa den till 1,5 °C.

Källa: Stockholm Exergi och Naturvårdsverket

Kritik från andra forskare

Men satsningen får också kritik. Alexander Olsson, forskare vid Linköpings universitet, anser att försöket i Värtan görs utan tillräcklig diskussion om riskerna:

– Man använder en ny teknik och det finns alltid risker med det. Samtidigt finns det inte riktigt någon plan B. Vad händer om tekniken inte funkar som den ska, kommer målet att ändras i så fall?

Han är också bekymrad över att takten i det övriga miljöarbetet i Stockholmsområdet kan stanna av och att politikernas ambition att minska utsläppen från bland annat biltrafiken och sopförbränningen minskar.

– Politikerna förlitar sig på att koldioxidinfångningen räcker för att klara stadens klimatmål, säger Alexander Olsson.

Även när det gäller lagringen finns en del osäkerhet, menar han.

– Vi vet inte om tekniken fungerar säkert. Just i Stockholms fall är kanske inte lagringen något problem eftersom det är ganska små mängder det rör sig om. Det blir dock ett problem senare när många intressenter vill lagra koldioxid på ett begränsat utrymme.

Är det inte viktigt att någon går före?

– Absolut. Tekniken är av allt döma helt nödvändig, men vi tycker man ska ha en kritisk inställning och se hur koldioxidinfångningen kan påverka den övriga klimatpolitiken.

Exergis vd håller inte med om kritiken

Stockholm Exergis VD Anders Egelrud tillbakavisar kritiken.

– Jag tycker att den har ett för snävt perspektiv. Det är ingen tvekan om att koldioxidinfångning kommer att krävas, men vi behöver också andra tekniker som motverkar klimatuppvärmningen, säger han.

Är det risk att man förlitar sig för mycket på koldioxidinfångningen?

– Stockholms stad har en väldigt ambitiös plan för trafiken och andra områden, men ska vi vara ärliga finns det inte en stad och inte ett företag med höga klimatmål som inte också kommer behöva köpa teknisk kolsänka för att nå sina mål, till exempel genom koldioxidinfångning.

Är du trygg med att det kommer finnas den lagringskapacitet ni behöver?

– Att lagra på det här sättet i porös berggrund med ett fast berglager ovanpå som blir tätslutande är otroligt säkert. 

Bärbara gasvarnare ett måste

En gul liten dosa ligger på en avsats inne i forskningsanläggningen och påminner om risken för gasläckage, en av de främsta arbetsmiljöriskerna i den nya anläggningen. 

– Dosan är ett gaslarm. Alla som jobbar i byggnaden ska ha en dosa på sig, framför allt för att ha koll på koldioxiden. Det kommer även finnas fasta gasvarnare, både inne i anläggningen och utanför, säger Jonas Karlsson. 

Luften vi andas in innehåller 0,04 procent koldioxid. Är halten 10 procent blir du förgiftad på en minut (se ruta).

– Det är en riskfylld verksamhet och vi kommer att vara många på en liten yta under byggnationstiden. När vi bestämmer nivån på den personliga skyddsutrustningen tittar vi även på möjligheten att ha en liten lufttub i fickan på skyddskläderna. Ser du ett vitt moln är det koldioxid och då ska du stoppa tuben i munnen.

Bolagets devis är att jobba säkert eller inte alls. 

– Alla har mandat att stoppa jobb om det skulle behövas av säkerhetsskäl, säger Jonas Karlsson.

Torbjörn Tenfält

Förgiftning vid 10 procent koldioxid 

  • 90 procent av koldioxiden från Värtaverket ska anläggningen fånga in. I dag släpps 18 procent koldioxid ut. Målet är alltså att släppa ut 1,8 procent.
  • I Sverige finns ett 40-tal anläggningar som är lämpliga för koldioxidinfångning. Det handlar främst om pappersbruk och kommunala och privata energibolag. Drygt 20 är i gång och provar tekniken, men Stockholm Exergi har kommit längst.
  • Luften vi andas innehåller 0,04 procent koldioxid, medan den vi andas ut innehåller 3,8 procent. Du kan vara i ett rum instängd med 5 procent koldioxid i max en timme, därefter blir du förgiftad. Är halten koldioxid i rummet 10 procent blir du förgiftad på en minut.

Källa: Stockholm Exergi och Naturvårdsverket